fredag 16 januari 2015

" Att vara eller icke vara "- sig själv - ja det är frågan



Att vara eller icke vara ja det är frågan som William Shakespeare skrev i sin monolog Hamlet någon gång i slutet av 1500-talet. Att vara eller icke vara är nog en fråga vi fortfarande kan ställa oss idag 2015. Kanske ur ett lite annorlunda perspektiv men likväl fortfarande ett bra ordval. 

Nåväl, vart vill jag komma nu då. Jo jag tänker på den här märkliga paradoxala hysterin som våra ungdomar måste växa upp till idag. Den att vi å ena sidan ska vara oss själva, vara den vi innerst inne är, odla våra personliga varumärken och vara annorlunda, unika och personliga osv. Å andra sidan gör vi allt för att vara som någon annan. Och då syftar jag främst på att se upp till olika s k kändisar. Vi tar hela vårt fokus bort från det som är det genuina, sanna och unika i oss och lägger ut det på entreprenad genom att kopiera det kändisar är och gör. Vi läser bloggar där dokusåpakändisar raljerar med sina flashiga kändisliv och gör smygreklam för allehanda skönhetsprodukter, halvtaskiga märkeskläder och värdelösa föryngringsprodukter som lovar evig ungdom och snygga stereotypa ideal med jättetuttar, plutmunnar och supermuskler. Allt enligt den konstruerade och normativa mallen.

Om du är en kändis så kan du göra i princip vad som helst och det blir succé. Du får skriva bok efter bok som saknar både substans och innehåll och du kan rita fem streck på ett akvarellpapper eller skriva en låt som innehåller två slagfärdiga upprepade takter och VIPS så är det konst utav bara h-vete. Bara man är känd så...Förlåt mitt ordval men jag kan bli så outtömligt trött på den här märkliga skeva industrin som inte minst media skapar och hejar på. Heter man bara Victoria Beckham så kan man sälja jeans som inte är särskilt unika i sitt slag till en rejält saftig penning för man vet att vi konsumenter är lättlurade och går på det. Igen och igen. För vi vill ju att andra ska tro att vi är det där vi inte är. Eller så vill vi lura oss själva att vi är något vi hade velat bli. Istället för att upptäcka vem vi är och ge världen ett original. Nej helt klart så är kändisskap är den mest säljbara varan av idag

När någon sedan verkligen sticker ut eller är annorlunda i sin natur och vågar vara sig själv på ett sätt som inte stödjer eller ligger i linje med dessa kändisförebilder så uppstår ofta ett utanförskap. Mycket märkligt. Ett kollektivt misstycke och en svag stigmatiseringsdoft sprider sig som en våt dimma över den stackare som faktiskt har modet att vara som den ÄR. Det kan handla om alla slags människor som lever utanför det som samhället bestämt är rätt, snyggt och ligger i tiden. Men hur kan någon annan veta hur en annan människas liv ska levas. Eller människor som, gud bevars, bär kläder eller accessoarer som inte är passande för sin ålder. Ja det är ju stilpolisernas mardröm. Tänk bara om jag skaffar dreads vid 46 eller går åstad och gör hål i näsan. "Men herregud, har hon en kris eller tror hon att hon är 14" Det har ju inte stått i en enda blogg att man ska ha det vid fyllda 46. Skäms du medelålders tant som sticker ut

Jag kan bli så proppmätt på den här produktindustrin där vi gör oss själva till dussinkopierade produkter av någon annan. Och jag kan bli så less på att vi alla går på myten om att det en kändis åstadkommer, oavsett vad det handlar om, är viktigt, dyrt, värdefullt och "rätt" Vi skapar småpåvar där ute i samhället som vi avgudar och överlämnar oss helt till. Vad hände med själva MÄNNISKAN, originaliteten, annorlundaskapet, unikiteten, det personliga varumärket på riktigt. Sorgligt nog är det så lätt att tappa bort sig själv i detta media pådrag och kändis-virrvarr.

Nej att vara eller icke vara SIG SJÄLV - det är frågan vi kan ställa oss emellanåt

Så där ja, ibland måste det liksom ut så det inte bränner hål i pannan på mig och då kan jag bli lite vass i kanten. 

Tjo hopp och go´fredag på dig och kom för guds skull ihåg att du är så jäkla skön precis som du är. Med eller utan svindyr märkesväska. Bara du valt det SJÄLV. Gör det du vill och vill det du gör. Och måla ditt livsverk inifrån och ut, inte utifrån och in. För då kommer du snart upptäcka att hålet inuti dig är bottenlöst och kräver mer och mer bekräftelse utifrån. Våga visa världen vem som verkligen är DU. Doppa penseln i själens längtan och skapa dig en identitet som är fullständigt unik utifrån det original du föddes som. 
Du inte bara duger - du är FANTASTISK
Läs ovanstående mening igen, vet ja´...och igen

 Det handlar om vad DU vill ha och känner dig bekväm, vacker och skön i. Det är så skönhet uppstår inifrån. Den skönhet som faktiskt är bestående och bländande

Puss o kram

6 kommentarer:

  1. Pirjo Brandestam16 januari 2015 00:39

    Hahaha! Du är bara bäst Emma! Jag ser mig själv med dreads och med en diamant i näsan. Undrar vad mina bekanta och grannar skulle säga. Bara för det får jag nästan lust att göra det ;)
    Ha en trevlig helg vännen <3 Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha...ja eller hur Pirjo. jag håller med dig..vi drar iväg och gör det där vi ABSOLUT inte får göra...just bara därför att vi kan helt enkelt. Obstinata medelålders sköna tanter finns det alldeles för lite av...låtom oss bli det
      kram du härliga

      Radera
  2. Vad säger jag (jag vägrar använda ordet "man" för jag är inte en man eller någon ombestämd person för jag är JAG) när du sätter ord på det jag tänkt så länge: TACK :)

    Just den här biten med att du som medleålders råkar ut för små egenuppfunna stilpoliser eller ska vi kalla dem moralpoliser eller rent utav fegpoliser som vill vara sig själva, klä sig som de vill men inte vågar? Inte sjunga offentligt eller hoppa i löven bara för att de råkar stå en siffra i pannan på dem att de har fyllt medelålders och då gör man inte så här. Snälla säger maken när jag hoppar och ser sig runt i fall någon ser. Något mitt i mig säger mig att det är nog dags att lägga ner livet i kistan och låsa till, sitta och vänta på att den riktiga kistan anländer för hoppningsvis inte tidigare än om 40 år minst. Men varför? Varför måste vi sluta leva i detta land? Varför måste vi plötsligt vara något vi inte är? Du uppför dig som en tonåring säger min vän och vänder sig till min make och fortsätter tala med honom.. jag går där och tänker.. jaha... vad har jag gjort nu då? För att jag inte har något jobb att tala om och ingen väntande pension? Eller gudbevars jag är inte ens sjuk så det kan vi inte heller tala om. Jag tänker på allt jag gör om det hon också kunde göra så vi hade något viktigt att tala om. Jag vet inte om jag bryr mig om balansräkningar, fakturor, pensionen osv... när det finns vackra tavlor och underbara böcker....
    så ser jag på tonåringen som vill vara som kändisarna. Varför? Jag ser en annan vän som är nära medelåldern som jämför sig med kändisar och tror det är så lätt... ibland undrar jag: vad har livet ställt till med oss? Varför är det viktigare att vara någon annan än sig själv? Varför måste jag vara någon annan som någon annan där ute bestämt att jag ska vara. För att det står en hög siffra på min panna?

    Kram och tack igen för att du sätter så bra ord på det jag går tänker på ibland.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kära du...ja jag vill börja med att säga tack för att du delade med dig.
      Jag kan ju bara undra först om det där är s k VÄN egentligen som du vill ha kvar i ditt liv om hon vänder sig till din man och slutar prata med dig för att du inte uppför dig så som hon anser att du ska vara.... Det finns andra kom ihåg det Ann-Charlotte. jaja det där avgör ju såklart du. Ja jag känner igen det där med lövhoppandet och skönsjungandet..det är klart vi ska ta ut svängarna lite om vi vill göra det. Det kommer alltid finnas dom som tycker en massa om oss oavsett. Sådan struntar jag totalt i idag
      Dock tror jag att jag inte har ungdomar som vill vara som kändisar. Iaf inte i någon större utsträckning. jag har ju en dotter som är HBTQ person och lever som hon själv ÄR och vill. Jag har en dotter som är en alternativ bohemperson som struntar verkligen totalt i vad andra tycker. Och en son som har stort fokus på hälsa, träning och liknande. han är nog den isf som kanske gillar det här lite flashiga mer Men inte så att han har kändisförebilder i någon större utsträckning. Jag är såklart evigt tacksam för att dom är som dom är. oavsett vad de vill och gör. De är ju våra stjärnor. eller hur
      Kram på dig du härliga
      E

      Radera
  3. Svar
    1. Tusen varma tack kära du :)
      Kram

      Radera