söndag 25 januari 2015

När det är så jävla vackert att språket egentligen är alldeles för snävt för att kunna förklara


Om ni tänker er snö, sol, tystnad, skog, sjö och en eldstad
Den här platsen är magisk
Jag har varit här vid alla årstider och i olika ärenden nu
En gång var jag modell och blev fotad för ett klädföretag vid strandkanten. En annan gång plockade vi vitsippor och mötte våren
Idag tog vi varsamt hand om vintern denna helt enastående vackra januaridag



Njöt av den otroliga stillheten
Det fanns inte ett vinddrag och sjön var som en spegel som bar små tunna. skärvor av is. Öarna en bit ut är så makalöst vackra så när det blivit lite varmare ska jag sitta där och måla av dem. Inte från ett foto, utan direkt på plats så att
allt är en upplevelsebaserad skapandeprocess rakt igenom


Att äta grillad korv och melon ute i det fria är 
så himmelskt gott att varje gourmet-rätt bleknar i sammanhanget. Jag har en tendens att bli fullständigt genomdränkt av eufori när jag får uppleva stunder som dessa. Naturens poesi är så talande och direkt i sitt alldeles egna uttryck. Som jag brukar säga - allt det generöst vackra vi får ta del av där ute är naturens sätt att säga 
JAG ÄLSKAR DIG


Jag tankar energi och skingrar lite tanketrängsel uppe i skallen när jag får vistas i naturens makalöst ljuvliga famn. Naturen är ju alltid vid sitt ursprungliga läge. Oförställd, helande och sann



Nu kan jag möta en ny veckan med allt vad den har att erbjuda efter en sådan eftermiddag. Mitt mentala skafferi är fyllt


Tur man hade så bra brandvakter också som skötte elden och käket



Sällskapet är sannerligen viktigt också en sån här magisk dag
Att då få ynnesten att hänga med familjen som bor i Vita Huset i Härryda gör ju saken bara än bättre
Det slog mig idag igen vad galet tacksam jag är att dom är som dom är. Fina medmänskliga människor med hjärtat på rätta stället. Både min fina kloka PippiLotta-unge, hennes fullständigt knasgalna och sköna man och prinsarna som gör mitt hjärta stort och överfullt av kärlek varje dag. De där två små gick inte att fånga på bild idag eftersom de hittade en pulkabacke och knappt hade tid att äta.


Och sedan att ha förmånen att se solen gå ner vid horisonten
är ju ett fantastiskt skådespel varje enskild gång. Allt får ett rödare sken som jag är totalt förlorad i. Hela skogsbrynet kläddes i den där solnedgångsröda färgen. Ingen solnedgång i världen är lik den andra. 

Tänk om vi skulle fråga människor hur många härliga solnedgångar de avnjutit och hur många gånger de älskat på riktigt istället för att fråga vad de jobbar med eller hur gamla de är. Det skulle vara mycket trevligare, personligare och medmänskligare tycker jag
Vad säger ni?


5 kommentarer:

  1. Härligt inlägg! Känner igen känslan för och upplevelsen i naturen... Så magiskt fantastiskt...

    SvaraRadera
  2. Ja Annica det var som sagt MAGISKT vackert :)

    SvaraRadera
  3. Helt fantastikt! En dag att ha och plocka fram i minnet när allt känns tungt. Nej nu tror jag du får ta och dra dig uppåt Dalarna snart ;) Väntar och väntar...;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja den där eftermiddagen ligger tight runt hjärtat...jag lovar...
      Ja vi får väl se...har inget inbokat iaf men va sjutton r ju länge sedan nu ju
      kraaam

      Radera

INSPIRATIONSHELG

Tillhör du också en av oss som levt upp till andras förväntningar gång på gång. Trots att det ibland inte alls legat i linje med Din...