Tacksamhetens jäkligt nödvändiga lov

Vi människor reser runt hela jorden och förundras och fascineras över hur höga bergen är, hur klara och djupa vattnen är, hur långa floderna är och hur vackra solnedgångarna är över medelhavet. Men vi förundras och fascineras inte av oss själva. 

Är det inte lite märkligt att vi missar det största miraklet av alla. Det är förvånansvärt många som inte ser gåvan i det lilla och i det s k vardagliga. Tänk vilken otrolig förändring som träder in om vi kunde göra det till en vana att söka undret och fascinationen där vi är och lever. 

Exempel kan ju vara: Tack att min bil startade, att jag kan hoppa opp och andas idag också. Tack för att mina barn mår bra och är inte utsatta för våld eller förtryck. Supertack för att jag har känt solens strålar smeka mina kinder. Och tror ni inte på tusan att det kom varmt vatten ur kranen i morse också så jag kunde njuta av en skön dusch efter träningen. Träningen ja, tack mig för att jag gör kroppen tjänsten att få röra sig, och tack för att jag KAN träna. Någon gav mig en fin komplimang och som toppen på moset fick jag världens godast frukost idag. 

Känns det som självklara saker? Synd, för då har du missförstått livsgåvan. För det är jäklar i mig inte en självklarhet. Förlåt kraftuttrycket men vem har skrivit kontrakt med någon där uppe om att just du skulle kunna gå, stå och leva i ett fredligt land. Och tänk så många sjuka som önskade att dom bara kunde få ditt friska liv och en alldeles vanlig vardag igen.

Nej tacksamhetens lov är något vi alla skulle tjäna på att ta till oss. Att känna tacksamhet och utöva en slags tacksamhestritual i vardagen skulle ge många livströtta människor nya perspektiv, dimensioner och livskvaliteter. 

Skriv tacksamhetsbok varje dag vet ja. Det behöver inte vara stora och FANTASTISKA saker. Tvärtom faktiskt. Det är bättre om det inte är det. För om vi bara inriktar oss och fokuserar på att känna tacksamhet för de där väldigt extremt fantastiska sakerna så får vi ett trist liv med några få underbara ögonblick. För livet kan inte vara tokfantastiskt konstant. Men det kan uppskattas i sin anspråkslöshet för det ger oss insikt om dess egentliga storhet

Det finns också en verbal påverkan i att uttrycka ordet Tack. Det händer något när vi säger tack nämligen. För då erkänner vi undermedvetet att vi har fått en gåva av något slag för vårt undermedvetna sammankopplar ordet tack med att vi fått något. Detta resulterar så småningom i de flesta fall i att vi känner oss rika. Om inte materialistiskt så iaf mentalt. Och i ärlighetens namn är det väl ändå där vi vill känna oss rika för att kunna ta del av livet på allra bästa sätt.

Nu vet jag att några av er tänker "jahaja men då får jag ju inte göra annat än hoppa omkring i vardagen och vara överdrivet tacksam hela tiden och se allt som små välsignelser" Ja kanske men då vill jag bara ställa frågan:

Tänk om du inte hade allt det där som känns så självklart 

i ditt liv. Lek med tanken en stund. Hur skulle du känna, 

leva och må då?

Jag vill avsluta detta långa tacksamhetslov med en liten skildring från ett koncentrationsläger som är skrivet av fången Viktor Frankl:

"Längtande söker sig fångens tankar tillbaka. Han far med spårvagnen, han kommer hem och låser upp dörren till våningen. Det ringer i telefon, han lyfter luren och svarar. Han vrider på den elektriska knappen i vardagsrummet och tänder ljuset i vardagsrummet. Sådana till synes löjliga detaljer är det han dröjer vid i sitt sinne. Ja de kan fylla honom med vemod och röra honom till tårar"

Dessa människor som berövades allt och stod i ett helvete omgivna av de mest otänkbara fasor, de insåg då att det dyraste och vackraste livet ger är de småsaker de flesta av oss tar för givet. 

Varje dag. Så vad har du att känna tacksamhet över idag

Kärlek

Emma