måndag 15 september 2014

Det är så lätt att säga men så mycket svårare att göra

Jag tänkte inte skriva ett politiskt inlägg eftersom det här inte är en politisk blogg. Men det är svårt att låta bli. Samtidigt är jag rätt "fed up" på alla kommentarer och krigsföringar från än det ena och andra hållet som huserar på t ex FB just nu. Jag har diskuterat mig trött och känner att jag hellre vill gå ut i mina dagar och vara den förändring jag själv vill se. Det är så lätt att säga och så mycket svårare för oss människor att göra. Men jag låter er ändå läsa en liten politisk reaktion jag skrev ihop efter valet. 


Jag tror på ett fredligt förhållningssätt och antirasistiskt arbetssätt in i framtiden. Jag tror också på att vi behöver fler kvinnor i bolagsstyrelser och maktpositioner. Jag tror att vi måste knyta an till varandra och dela med oss när halva världen står i brand. Vi kan inte klaga på att våra Thailandstesor blir dyrare om alliansen tappar styret när andra inte ens har mat för dagen eller tak över huvudet. Jag vill lämna över en värld till mina barnbarn där vi visar medmänsklighet, kärlek solidaritet. Inte en jäkla massa pengar som vi gottar oss i medan andra svälter. Jag vill också har ett land där vi får älska den vi vill och att vi tillåter kärleken att gå dit den behövs och frodas där den ÄR. 




Jag vill inte ha ett diskriminerande och förlegat land där ett politiskt maktorgan ska avgöra vilka som ska skaffa barn och huruvida det är "rätt" eller fel för barn att växa upp i en homo eller transsexuell familj. Jag är mäkta trött på orden "men tänk på barnen, de kommer att bli retade"  Vilken kvalificerad bullshit (ursäkta mitt ordval) Men vem i hela friden har lärt dem att mobba då och vem har stoppat ner fördomarna i deras hals. ALLA barn föds fördomsfria men det är de vuxna homofoberna som uppfostrar dessa stackars rädda barn som mobbar. Det är DÄR vi måste sätta stopp. Om vi inför förbud mot att homosexuella ska få skaffa barn ja då jäklar ökar vi definitivt omfånget på diskrimineringen och det s k mobbandet. Sluta säg "men tänk på barnen de blir mobbade" och öppna era rädda hjärtan och se att där kärlek bor spirar och frodas också kloka, kärleksfulla och starka barn som möter världen med respekt och solidaritet. Det är ju DÄR vi måste börja. Titta er runt och lev med er samtid. 




Ungefär så känner jag rent spontant. Ja då kan ni säkert räkna ut åt vilket håll jag lutar rent politiskt. Men jag får acceptera resultatet för vi har ju demokrati och det är så här svensken röstar. Jag får också ha ett gott förtroende för att Lövén ordnar till en bra regering. Jag är självklart både tacksam och glad att ett regeringsskifte ägde rum. Även om jag i ärlighetens namn blir förvånad om han vänder sig över blockgränsen hellre än samarbetar med vänstern. Men det ar vi förvisso inte sett ännu


Jag kommer dock aldrig att slänga vare sig tårtor eller glåpord. Det finns motsättningar och oliktänkande och att bemöta detta på en så låg nivå skapar bara ännu större motsättningar och det är inte ett samhälle jag vill ta del av. 

Så låt oss nu inte bara sitta där och säga och tycka en massa - låt oss gå ut och göra och vara också. Låt oss vara den förändring vill själva vill se

9 kommentarer:

  1. Tack för dina ord. Jag är trött på allt och alla idag. Trött på att läsa kommentarer från dem som inte ser längre än till sin egna lilla plätt och plånbok. Trött på dem som säger jag röstade fel. Trött på att få höra att nu minnsan åker våra bilar. Nu förlorar vi vår ekonomi. Trött på att föra att du som bor i stora staden drabbas inte. Jag är trött. Tack för dina fina ord de behövdes denna morgon i september.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja sådant får vi helt enkelt försöka låta rinna av och inse att om det blir upprörda på dig så handlar det om dom och inte om dig.... skickar lite energi och en kram
      E

      Radera
  2. Jag håller med i allt du skriver. Samtidigt blir jag lite beklämd över Kvällspostens löpsedel igår som var helt svart och någon siffra med hur många som röstat på SD i valet och deras symbol. Det är ju en kränkning av dem som väljer att rösta på SD!? Jag sympatiserar inte med dem men samtidigt lever vi i en demokrati som du oxå nämner i ditt inlägg.

    Om det inte anses okej att vara Sverigedemokrat är det då okej för oss som inte är det att behandla dem som "vi" gör? Det är ju oxå en form av rasism!?

    Bara en tanke som jag och en kollega diskuterade i morse på jobbet.

    Mvh

    Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jg håller med dig....det ÄR en kränkning och då sänker vi ju ner oss till den nivå som vi själva inte vill bli bemötta på
      kram kram

      Radera
  3. Det här är så svårt, så svårt.
    Det känns som att det blev en sån hårdhet och till viss del så är även jag en del av den när jag tar ställning. Men jag tappar liksom greppet lite.
    Att dom jag älskar ska behöva läsa elakheter för att dom är från ett annat land eller älskar någon av samma kön, jag klarar det inte riktigt.

    Jag ser det som att det här är en bra träning, på att vara tolerant, icke-hatiskt och försöka att vara kärleksfull även dom dagar det är svårt.
    Och shit vad jag kommer att få träna känner jag. Det blir bra!

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja vi får träna tillsammans Hannis. Det är sannerligen inte lätt men vi får gå ut i livet och göra vad vi kan för att vara så som vi vill att samhället ska vara.... :)
      Kram till dig

      Radera
  4. Amen!
    Skriver under på allt du säger. Orkar inte heller hålla på att käfta politiskt, främst på Fb, där det mest förekommer. Inte blir världen bättre om vi slänger skit på varandra som det oftast blir.

    SvaraRadera