måndag 26 november 2012

Att se och vårda varandras själsliga skönhet mitt i vardagen


Målning i akryl i blandteknik på duk


När vintern visar sina sämsta och mörkaste sidor är det en god ide att vi människor kryper in och bäddar om själen omsorgsfullt. Vi nordbor behöver något att värma vårt inre med när världen skaver utifrån. Något som alltid värmer oss oavsett väder är kärleken och närheten till varandra. 
Det är så viktigt att vårda tvåsamheten och inte ta den för given. Inget är så stärkande som det vackra i kärleken. Men inget är heller så slitsamt som att leva i en relation som inte tas om hand och sakta får gå sönder bit för bit medan man försöker hålla ihop sig som människa parallellt med att man dessutom försöker hålla ihop något som faller isär. En trasighet som vi ofta tror att vi kan skydda våra barn ifrån. Vi försöker vara låtsaslyckliga och vardagsglada men de känner mer än vi tror att de anar. Och alla är vi värda att älska och att låta älskas och alla barn är värda att leva i kärleksfulla relationer. Så vårda den enhet ni ingått och häll massor av kärlek i vardagsbestyren. Det förgyller, stärker och förbinder

Jag skrev den här dikten för ganska länge sedan. Den är skriven ur en spontan känsla av att det är så viktigt att vårda kärleken mitt i vardagen. Att se varandras själsliga skönhet som ligger långt ovan den glättiga ytan




jag vill
ibland vill jag bara svepa in min sexighet
i min slitna grå favorittröja från Indiska
och känna mig älskvärt vacker i all min trasighet
 hasa förälskad omkring med hemska raggsockor
på slitna trägolv i skenet från fladdrande stearinljus
och känna mig naket älskad när jag minst förtjänar det
 jag vill skratta mig galen i tvätthögar större än verkligheten
och krypa ihop tillsammans under samma täcke av liv
 jag vill fnittrande kyssa snöflingor från en vinterkall kind
och viska laddade olämpligheter i kön på IKEA några dagar före jul
medelålderskyssas på bussen just bara därför att
 ibland vill jag bara höra den välkända sms-signalen
och veta att jag rodnar av det som skrivits
 och jag vill så innerligt gärna rysa
av handen i svanken under min tröja
när det passar sig som allra minst
 ibland vill jag bara så mycket och ändå så lite
för vad är större än det här
/Emma


18 kommentarer:

  1. Carina Kostet Eriksson26 november 2012 kl. 10:29

    Så fint och tänkvärt Emma!! Tack!

    SvaraRadera
  2. Vilken härlig dikt!! Den värmde insidan...ler med hela ansiktet :) :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack varma rara du ...jag är glad om du kan le med hela ansiktet

      Radera
  3. Åh vilken underbar dikt ... Hela jag ler:)
    Och vilken vacker tavla med det ihopspikade hjärtat - kraftfullt, naket och vackert:)

    SvaraRadera
  4. Kan inte annat än säga.......Vackert, kärleksfullt och spontant.

    Puss å kärlek

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja romantikern i mig har talat...hehe..eller jag menar skrivit
      kram o puss

      Radera
  5. Underbar, helt enkelt underbar........

    SvaraRadera
  6. Ett inre leende sprider sig när jag läser :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lovely...jag sälkar att sprida leenden på andras läppar...och på mina egna med förresten
      kram

      Radera
  7. du är som mig, Emma lilla. Du beskriver precis det som jag vil ha ut av livet. Det som jag tänker att jag vill uppleva igen, just nu har jag det inte. Men jag uppskattar det jag har och tänker att jag har det som du beskriver. :) kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast om du vet vadd u vill tillräckligt mycket så är det snart ditt
      kram

      Radera
  8. Underbar.. och klokord.. att vårda relationen och inte ta den för given.. Ha en skimrande vecka min vän.
    Kramar från Liv

    SvaraRadera
  9. Så träffande, både dina tankar och dikten! Tack!

    Kram Lena

    SvaraRadera

INSPIRATIONSHELG

Tillhör du också en av oss som levt upp till andras förväntningar gång på gång. Trots att det ibland inte alls legat i linje med Din...