Kärleken till nuet och att göra saker med hjärtat

Att baka knäck tillsammans med en av mina varmaste hjärtekära ungar är vardagslyx utan gräns. Vi står tillsammans en alldeles ovanligt vanlig lördag i vårt lilla kök. Musiken som vi älskar i bakgrunden, de levande ljusen fladdrar och skänker mysstämning, vi sjunger högt och hjärtligt tillsammans och pratar däremellan om livet och sådant som en helskön 18-årig dotter och hennes knasiga mamma brukar prata om när de får stunder för sig själva. Det är sådana stunder som jag stoppar ner i "facket för minnen värda att bevara" i hjärtat. Jag njuter och känner att hela hjärtat faktiskt expanderar. Så lite som betyder så mycket.

Att jag dessutom i morse tog bilen och våldgästade mina småprinsar innan dom ens vaknat och bjöd in mig själv på frukost i stearinljussken ja, det är likaså ett må-bra-minne som hamnar i samma fack. Pussar, kramar, babytjocka bara fötter att snufsa på och en underbar treårings härliga funderingar det är mer värt än alla pengar i världen.

Jag samlar på minnen som har ett nostalgiskimmer över sig och som jag anser är värda att spara i det där berömda "facket för minnen värda att bevara" i hjärtat. Minnen som jag varit närvarande i och som har en hög nivå av kännande. Det behöver inte vara saker som är stora, dyra, extravaganza, revolutionerande eller hisnande. Det behöver bara vara händelser, möten och stunder där jag befunnit mig både mentalt och fysiskt på samma plats. Ett inbromsande där jag har ett slags emotionellt engagemang och en känsla av total närvaro. Det här har jag fått jobba lite med eftersom jag med min konstnärshjärna och brinnande passion gärna vill göra många saker och gärna samtidigt. Det är viktigt för mig att göra det jag gör med hjärta eller hjärna. Och då oftast med det förstnämnda. Om jag inte kan vara närvarande och engagerad i det jag gör så gör jag något annat

Har ni tänkt på vad mycket vi gör som vi sedan glömmer direkt? Hur många potatisar minns du av alla de du skalat, hur många busschaufförer kommer du ihåg? Hur många måndagar har ett nostalgiskt skimmer över sig? Hur många av alla tandborststunder minns du? Hur många stunder av blomvattning ligger kvar i minnesbanken för saker du vill komma ihåg? Oftast nästan inga alls faktiskt. Det är lite tragiskt för det är i dessa vardagliga saker som 75% av våra liv utspelar sig. Nästan alla har vi kö in till "minnesbanken för bortglömda saker" i hjärnan. Där finns det sällan någon som vill ha kö. Eller hur?Försök hitta närvaron i så mycket som möjligt av det du gör. Låt vardagen bli DIN dag och en del av ditt liv på ett stimulerande sätt. Låt potatisskalandet bli till en mysig stund. Förgyll den på ett sätt som du passar dig med t ex musik, ljus, ljudbok eller ren njutning av att du faktiskt har förmånen att kunna äta hur mycket potatis du vill. Det finns många i världen som skulle kunna döda för en måltid. Låt den inte bara passera som något tråkigt som du bara vill komma förbi så snabbt det bara är möjligt. För vi har så många saker som vi vill komma förbi i livet istället för att stanna i dom och förgylla dem. Tänk så mycket mer substans du får ut av livet då.

Ja bara en liten tanke jag har så där i största allmänhet en söndag som denna. Det är fullständigt lagligt att livsnjuta närhelst du vill. Om någon opponerar sig beror det oftast på ovana eller att dom känner en avundsjuka för att du gör det som dom egentligen vill göra. De har ett eget liv att förvalta så det är bara att släppa ut deras reaktioner i vintervinden

Finns det något du kan njuta av idag istället för att bara göra det på rutin och få det överstökat?