Tacksamhetsblues

Livet är sannerligen en sjusärdeles resa av stora mått och ibland glömmer vi av att värdestätta detta. Vi glömmer att det faktiskt är ett mirakel att vi kan gå, stå, andas, känna och uppleva. Vi tar för givet att hela vår mekanism som kallas kroppen ska bara fungera dag ut och dag in utan att ens vara tacksamma. Vårt eget lilla tempel som bär oss fram på nya spännande äventyr varje dag. Vi kan ju faktiskt välja att antingen se varje dag som ett äventyr och en gåva eller som en passage fram till något bättre, som t ex helger, ledighet och semester osv.

Men vad är bättre än att vi får en dag till, ännu en möjlighet att förgylla ett dygn och ytterligare en chans att skapa livsverk och glädjeämnen. Det ÄR inte självklart att vi ska leva idag - det ÄR en gåva och en möjlighet. Det finns så många människor som skulle önska att dom hade samma möjligheter som du har idag och det finns så många som förlorar sitt hem, sina ben och sina nära och kära just idag. Världen är på många sätt orättvis men också enastående vacker. Du som har möjlighet att leva i glädje, skapa goda ringar på vattnet, smitta andra med kärlek, gå ut och gör det. Gå ut i den här dagen och var den förändring du själv vill se i världen. Det börjar där.

Se dig omkring. Finns det en kollega som behöver en kram, en vän som behöver ett samtal eller en granne som behöver ett handtag eller kanske räcker det med att du ger ditt vackra leende till alla du möter under den här dagen. Du anar inte vad många som kommer att få en varm"tatuering" i sitt hjärta av att du ler emot dem helt utan anledning. Tänk goda tankar, det skapar goda gärningar. Skicka ett oväntat sms till någon du inte hört av dig till på länge. Det kan göra deras dag. Prata med din "granne" på bussen och ge en slant till en gatumusikant. Strö komplimanger omkring dig vilt och brett, de kan aldrig bli för många och bumeranglagen "betalar" alltid tillbaka till dig på ett eller annat sätt. Sprid god rykten, det ökar den kollektiva energinivån och alla är vi vinnare av det, ellerhur?!

Det här var några tankar jag hade idag och som jag kände att jag ville dela med mig av. Jag drabbas förvisso ganska ofta  av den där outtömliga stora känslan som målar hela min insida rosa och jag blir som inbäddad i den vackraste tacksamhetsbomull. Tacksam  över livet, vardagen och att jag har mölighet att ta vara på nuet. Livet är ju en mängd nu sammanflätade med varandra så det är ju trots allt en rätt god idé att ta vara på stunden och nuet

What goes around comes around...