måndag 27 augusti 2012

Att hålla ihop för BARNENS skull...njae..jag vet inte det jag..


Intressant bok i ämnet. Skriven av bl a Maria Sveland
 som är en cool kvinna med huvudet på skaft och en

Vi lever ju i ett samhälle där skilsmässor och separationer stå som spön i backen.  Det finns trots allt de äldre par som levt ihop sedan ungdomen och fortfarande älskar varandra men det är nästintill unikt och HELT FANTASTISKT. När jag fick mitt tredje barn var det t o m flera som automatiskt frågade om det var samma pappa. Förmodligen eftersom det är vanligare att man skaffar nya barn i nya relationer än att man skaffar ett tredje barn med samma man.

Det är inte lätt att driva ett äktenskap med allt vad det innebär. Det är väl ingen konst så länge man är förälskad för då tycker man ju  t o m att både snarkningar, skitiga strumpor i soffan och odiskade diskbänkar när man kommer från jobbet, är charmigt. Det avtar ju liksom med tiden om man uttrycker sig så.

Det är inte lätt att låta hela sitt modiga hjärta ovan vattenytan när vardagliga konflikter uppstår, ekonomiska bekymmer kommer ifatt, bråkande barn förgyller vardagen, styrande svärföräldrar försöker läxa upp oss och kommunikationen fallerar och sexlivet avtar. Det är inte lätt att driva företag Äktenskap & Familj AB. I know.

Men det jag egentligen vill komma till är alla dessa som har gjort allt men ändå lever kvar som två själsdöda halvmänniskor i en relation som för länge sedan tackat för sig. De som egentligen mår riktigt dåligt i sina relationer och äktenskap av olika skäl men ändå ska hålla ihop FÖR BARNENS SKULL.
Alltså jag säger det igen FÖR BARNENS SKULL lever vi i olyckliga äktenskap. Det här får mig att tappa andan och ändra färg till blålila av upprördhet. Vad är det vi vill visa barnen? Vill vi visa våra barn hur fruktansvärt vidrigt och hemskt det kan bli mellan två människor?Är det så vi vill visa dem vad kärlek är? Det är ju trots allt som så, att den kärlek som era barn ser i er relation hemma - det är den definitionen dom sen har av KÄRLEK. Dom vet inget annat och det är det som dom tar med sig in i sina liv och sen är hjulet snurrande. Vilket mönster tror du att det är risk för upprepar sig?

Jag hörde nämligen häromdagen någon som nämnde "dom har säkert inte ens försökt och dom tänker ju absolut inte på BARNEN" när det diskuterades om ett par som skulle skiljas. Men herregud vad vet vi om det. Det kanske är just det dom gör.

Tror ni att barn mår bättre av att se två olyckliga gifta föräldrar som lever tillsammans eller två lyckliga föräldrar som inte lever under samma tak? 

Det är så jäkla mycket Jantelag i att vi måste leva i våra ursprungrelationer för det är KÄRNFAMILJER annars är vi misslyckade. Misslyckade för att kärleken tagit slut? Hur kan det vara ett misslyckande? Jag ser det som ett misslyckande att stanna i dåliga relationer och ge barnen en skev bild av kärlek. Jag ser det som ett misslyckande att låtsas lycklig för att BILDEN av vår familj är viktigare än vår familj

Nej låt kärleken vara ledstjärna och ge era barn möjlighet att leva med kärleksfulla, lyckliga föräldrar som tar ansvar för sina liv, sina relation och sitt eget och de närståendes känsloliv. Kom ihåg det alla ni som känner er misslyckade för att äktenskapet sprack eller för att ni tog initiativet att lämna något dåligt. Ni är INTE misslyckade - ni tog ert modiga ansvar. All kred till er för det.

Ja så tycker jag i alla fall men du får självklart tycka precis hur du vill. Det är det som är så bra med att bo i vårt fria land. Eller hur?

Love





20 kommentarer:

  1. Kloka ord som vänligt, Emma! Helt rätt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Kände att det var nåt som liksom ville ut :)
      kram

      Radera
  2. Till 100% och lite till håller jag med!! Du sätter som vanligt ord på känslor och tankar på ett helt suveränt sätt :). Tänk om fler kunde tänka på hur faktiskt barnen "mår" i deras s.k. kärnfamiljförhållande?! Kramisar//Anki

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men ellerhur...tänk om fler kunde se från ett nytt perspektiv..men vi gör väl alla så gott vi kan antar jag
      kram

      Radera
  3. håller med dig ja... :) i varje ord du skriver. kram

    SvaraRadera
  4. Det finns inget i ditt inlägg som jag tycker är fel. Du har helt rätt. Tyvärr så många som gör och tänker precis som du skriver. De säger att det är för barnens skull. Men vad är det de gör för barnens skull tycker de. Troligen så tror de inte att det märks av det som inte är bra längre. Jag vet flera par som har "hållit ihop" som de säger, för barnens skull. Hålla ihop har för mig en annan innebörd än det de menar. Jag hoppas att jag och min sambo inte behöver gå igenom nåt sånt. Men hellre göra slut än att leva i ett dåligt förhållande och må pyton. Det har jag lärt mig tidigare.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja hur kan LIVET och livsglädje vara att bita ihop till plomberna ryker i tänderna bara för att behålla BILDEN av familjen snarare än glädjen och kärleken i själva familjen
      kram

      Radera
  5. Håller med om varenda bokstav. Har själv skiljt mig från min två äldstas pappa. Vi gjorde ett nytt försök i ett knappt halvår. Men det går ju liksom inte att pressa fram några känslor som inte finns där. Vi bestämde oss för att SKILJAS FÖR BARNENS SKULL. Är omgift och har ett gemensamt barn. Har tyvärr fått "smaka på" både det ena och det andra i kommentarväg.

    Du vet aldrig vad som döljs bakom en annans dörr.

    Kram Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej du har så rätt - man vet aldrig vad som döljer sig bakom en annans dörr
      kram

      Radera
  6. Håller med dig i varje ord.. funderade på den boken som bokcirkelsbok för jag tänkte att det kunde bli intressanta diskussioner med tanke på hur upprörda många har blivit över den...

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ta den boken i cirkeln för jag tror att det kan skapa diskussioner som utvecklar och fascinerar
      kram

      Radera
  7. Hola min sköna:)ledsamt nog finns det nog många idag som tycker att dom ska hålla ihop i vått o öken;)för barnens skull,själv har jag haft en underbar kontakt med båda mina härliga föräldrar som valde att inte leva i hop men ändå tyckte om varandra hela livet,så jag vill gärna hålla med dig du fina..(härligt att språka i dag blir lite annat när vi får lite röster till texten våran pöss;):)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp tack för ett skönt samtal om livet och allt härligt som hör därtill. Det är gott att möta andra vildsjälar som förstår...hihi
      Ja era föräldrar är ju ett praktexempel på s k lyckliga skilsmässor
      kram

      Radera
  8. hade mina föräldrar skilt sig så kanske vi hade sluppit både självmord, tung narkotika och anorexi.
    det är vad jag tror bestämt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du jeanette med din efarenhet måste man ju verkligen känna att kärnfamilj inte måste betyda att två människor måste fullständigt trasa sönder varandra i jakten på "s k familjelycka"
      tack för att du delar med dig
      kram

      Radera
  9. Håller med, och även jag är skild och lyckligt omgift sen 18 år tillbaka. Det jag kan tycka är att många föräldrar tar inte ansvar för barnen eller sin relation efter dom skilt sig utan fortsätter att bråka och barnen får sitta emellan.
    Våran skilsmässa var inte enkel och lycklig i början, men vi gjorde klart med våra känslor och sen blev vi som syskon och barnen har alltid haft en stor familj med våra nya partners. Vi kanske är annorlunda för vi åkte till och med på semester ihop alla, när barnen var små.
    Det förväntar jag mig inte men man behöver inte straffa barnen bara för man slutat älska varandra som par,det är trots allt en person som du älskat och och fått barn med. Var glad att du inte behöver leva med hans/hennes sidor som ni inte kommer överens om och gilla dom bra sidorna och framför allt så älskar barnet båda sina föräldrar och inget barn ska behöva välja kärlek.
    Oj det blev långt svar men jag har sett alldeles för många hemska skilsmässor!!

    Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du har så rätt Lotta. Det finns så många hemska skilsmässor också förstås. Och det växande agget till det andra partern blir så stort att man inte ser att det i själva verket är barnen som hamna i kläm. Ja livet är inte alltid lätt minsann
      Tack för att du dela med dig av tankar
      kram
      E

      Radera