Att hålla ihop för BARNENS skull...njae..jag vet inte det jag..

Intressant bok i ämnet. Skriven av bl a Maria Sveland
 som är en cool kvinna med huvudet på skaft och en

Vi lever ju i ett samhälle där skilsmässor och separationer stå som spön i backen.  Det finns trots allt de äldre par som levt ihop sedan ungdomen och fortfarande älskar varandra men det är nästintill unikt och HELT FANTASTISKT. När jag fick mitt tredje barn var det t o m flera som automatiskt frågade om det var samma pappa. Förmodligen eftersom det är vanligare att man skaffar nya barn i nya relationer än att man skaffar ett tredje barn med samma man.

Det är inte lätt att driva ett äktenskap med allt vad det innebär. Det är väl ingen konst så länge man är förälskad för då tycker man ju  t o m att både snarkningar, skitiga strumpor i soffan och odiskade diskbänkar när man kommer från jobbet, är charmigt. Det avtar ju liksom med tiden om man uttrycker sig så.

Det är inte lätt att låta hela sitt modiga hjärta ovan vattenytan när vardagliga konflikter uppstår, ekonomiska bekymmer kommer ifatt, bråkande barn förgyller vardagen, styrande svärföräldrar försöker läxa upp oss och kommunikationen fallerar och sexlivet avtar. Det är inte lätt att driva företag Äktenskap & Familj AB. I know.

Men det jag egentligen vill komma till är alla dessa som har gjort allt men ändå lever kvar som två själsdöda halvmänniskor i en relation som för länge sedan tackat för sig. De som egentligen mår riktigt dåligt i sina relationer och äktenskap av olika skäl men ändå ska hålla ihop FÖR BARNENS SKULL.
Alltså jag säger det igen FÖR BARNENS SKULL lever vi i olyckliga äktenskap. Det här får mig att tappa andan och ändra färg till blålila av upprördhet. Vad är det vi vill visa barnen? Vill vi visa våra barn hur fruktansvärt vidrigt och hemskt det kan bli mellan två människor?Är det så vi vill visa dem vad kärlek är? Det är ju trots allt som så, att den kärlek som era barn ser i er relation hemma - det är den definitionen dom sen har av KÄRLEK. Dom vet inget annat och det är det som dom tar med sig in i sina liv och sen är hjulet snurrande. Vilket mönster tror du att det är risk för upprepar sig?

Jag hörde nämligen häromdagen någon som nämnde "dom har säkert inte ens försökt och dom tänker ju absolut inte på BARNEN" när det diskuterades om ett par som skulle skiljas. Men herregud vad vet vi om det. Det kanske är just det dom gör.

Tror ni att barn mår bättre av att se två olyckliga gifta föräldrar som lever tillsammans eller två lyckliga föräldrar som inte lever under samma tak? 

Det är så jäkla mycket Jantelag i att vi måste leva i våra ursprungrelationer för det är KÄRNFAMILJER annars är vi misslyckade. Misslyckade för att kärleken tagit slut? Hur kan det vara ett misslyckande? Jag ser det som ett misslyckande att stanna i dåliga relationer och ge barnen en skev bild av kärlek. Jag ser det som ett misslyckande att låtsas lycklig för att BILDEN av vår familj är viktigare än vår familj

Nej låt kärleken vara ledstjärna och ge era barn möjlighet att leva med kärleksfulla, lyckliga föräldrar som tar ansvar för sina liv, sina relation och sitt eget och de närståendes känsloliv. Kom ihåg det alla ni som känner er misslyckade för att äktenskapet sprack eller för att ni tog initiativet att lämna något dåligt. Ni är INTE misslyckade - ni tog ert modiga ansvar. All kred till er för det.

Ja så tycker jag i alla fall men du får självklart tycka precis hur du vill. Det är det som är så bra med att bo i vårt fria land. Eller hur?

Love