God how I love being me ...

44 jordsnurr har passerat sedan jag slog upp mina gröna för första gången och jag är still going strong. Värt att fira förstås. Min syster skrev till mig hur hon mindes när vår pappa för 44 år sedan tog mina båda äldre systrar i händerna och sprang fort som blixten förbi entrén in till BB  där jag precis fötts. På den tiden var barn nämligen strängeligen förbjudna på  BB, men det struntade min lilla pappa blankt i eftersom han var stolt och ville visa sina flickor sin nya lillasyster. Det tyckte jag var en typiskt fin pappagest. Jag fällde faktiskt en tår när hon berättade. Kanske för att min pappa och jag idag har en relation som har mycket att önska. Mer om det en annan gång. Kanske. Lilla pappa, livet är inte alltid lätt och vi gör så gott vi kan ja, det gör vi alla.

Nåväl, en födelsedag i mitt liv betyder ofta kärlek i en mängd som gör att jag nästan svämmar över, paket innehållande saker med tanke bakom, hembakat fika i onödiga mängder, finservisen med de blå blommorna, kramar, tända ljus och en avslutning med vin, mat, skratt och samtalet om livet i allmänhet. Vi firade nämligen min dag igår istället för idag. Kan jag säga annat än ÄLSKAR. 

Denna underbara dag föranledde att jag i morse hamnade på mitt berg intill huset där jag bor med tanke-space och meditation som syfte. Jag uttryckte också den tacksamhet jag känner för all rikedom som broderar mina livsdagar och gör min livsupplevelse helt enastående och fantastiskt. Jag är så tacksam för allt jag har, får och kommer att få. Och jag menar det från hjärtat.

Jag fick bl a en bok av Lars Lerin och Kerstin Höglund som heter "Straffrundor och ärevarv" och jag kan bara meddela att den här boken är kärlek i fysisk form. Det är en osminkad brevväxling mellan de båda konstnärerna, rikt illustrerad med deras fantastiska målningar, teckningar och grafiska blad. Man får följa deras tankar, funderingar, citat, bilder, upplevelser och dagbokanteckningar mellan 2004 - 2006 Sorr igenkänning men också en fascination över deras totala nakenhet och modiga spatserande på ytterlighetens kant. Hela tiden lite utanför vanligheter och samhällsmallar. Kanske inte så lite utanför många gånger heller. Jag älskar att ta del av modiga människors som vågar vara människa i alla sina märkliga nyanser. Love

Sen fick jag äntligen och efterlängtat ny kniv till min matlagning. Har varit i stort behov av detta kan meddelas. Den ljuvliga parymen Clean Warm Cotton som doftar som om himlen trillat ner och svept sig runt min hals. Ett halvdussin glasskålar på fot att servera underbara efterrätter i. En tvåvånings kakburk med rosor på för mina himmelska hembakta kakor. Hemvirkade toflor i sköna höstiga färger. Som om det inte vore nog så fick jag också en blomstergrupp för att jag varit snäll mot en speciell person, när jag egentligen bara varit mig själv och medmänniska som sig bör. Det är också kärlek

Nu tänker jag hoppa in i bilen och ta en liten söndagstur eftersom min dotter vill övningsköra. (som hon för övrigt vill mest hela tiden) Jag ska försöka få henne att åka ut till havet för mina lungor vill andas saltstänkt luft och mina fötter vill spatsera försiktigt omkring och leta strandfynd att bli glad av.

Ciao allesamman och njut av att vara fantastisk, för det är ni. Allihop minsann