"Just Imagine"

Med lätta magiska andetag är varje nytt nu ett mirakel på sitt alldeles egna lilla sätt. Jag menar att varje stund är ju en gåva eftersom det är långt ifrån en självklarhet att vi står och går här idag. Varje "vanlig grå vardag" är en ny chans, ytterligare en utmaning och faktiskt en gåva från någon till just dig. Fråga bara den som varit riktigt sjuk - den har bara en önskan, att få vara frisk och befinna sig en sådan där "alldeles vanlig grå vardag" som vi så ofta kallar våra livsdagar. Eller den som precis mist sin allra käraste vän, den har också en innerligt stark längtan till att allt bara kunde vara som det en gång var. Helt vanligt och alldeles underbart.

Vi tänker ofta "om jag bara hade lite mer pengar" eller "om jag bara hade barn så" eller "om min partner kunde vara lite mer" eller " om jag var vacker så skulle jag" osv

Dagens målning "Just Imagine"

Vi missar ofta lyckan medan den sitter på vår axel och försiktigt pockar på uppmärksamhet medan vi enträget klagar på det ena efter det andra. Vi fastnar så lätt i bristtänkande och avsaknads-tänk av alla dess slag. Det är i dessa vardagar som det absolut allra vackraste livet bor. Det är i dessa dagar hela livsekvationen utspelar sig. Det är DÄR vi ska lära oss att möta de s k lyckan med stort L.
Vad är då lycka, denna saliga längtan. Ibland en flamma men ofta en stillsam låga som fladdrar i livsvindarna. Det är lika svårt att definiera lycka som det är att definiera skönhet. Antingen upplever man skönhet eller så gör man det inte, och vad är rätt och fel? Jag tror att lyckan har inte så mycket med de yttre omständigheterna att göra som vi egentligen vill tro.

”Det är mänsklig plikt att vara lycklig” skrev Imre Kertesz i sin skildring av livet i koncentrationsläget där han under vidriga, omänskliga förhållanden lyckades förbli en levande, kännande, närvarande person, lyhörd för sitt eget djup och öppen inför andras.

Omständigheterna i livet skiftar, ytliga glädjeämnen kommer in i våra liv och gästspelar. Ibland tror vi t o m att någon annan kan göra oss lyckliga och därigenom frånsäger vi oss mandatet att själva styra våra liv och lägger vi följdaktligen ansvaret för vår egen lycka i någon annans händer. Ibland har vi inte styrka och kapacitet att se detta och kanske behöver vi det en liten stund i livet då.
Jag tror dock att äkta lycka, sann lycka som den genuina grundtonen i vår livsmelodi, den måste vi skapa själva. Den lyckan behöver inte sensationella åtgärder, hiskeliga summor pengar, lyx i överflöd, resor jorden runt eller en ny partner för att kunna gnistra. Den förankras inom oss i djupet av oss själva och den lyckan kan t o m gnistra till mellan tårarna på en människa i sorg. Den lyckan bor i "de grå vanliga vardagarna" som vi så ofta vill ska passera fort förbi så vi kommer fram till helgen, semestern eller julledigheten. Den lyckan bor H Ä R, i sättet att förhålla sig till det som vi har att vara tacksamma över.
Tänk om det är så att vi är bara så lyckliga som vi bestämmer oss för att vara, här nu idag.

Det är den försiktiga ton av lycka som klingar genom vår vardag som jag vill att dagens målning ska symbolisera.

Love

/E