onsdag 22 februari 2012

"Inspirerande Livssamtal" med Liv Öström

Då var det åter dags att träffa en av de personer som inspirerat mig på ett eller annat sätt. Ett Inspirerande Livssamtal med Liv Öström.
Liv och jag kom i kontakt med varandra via våra bloggar för ett antal år sedan. Vi har sedan dess utbytt många tankar, mail, sms och blogginlägg. Vi har också träffats in real life och delat långa samtal över härliga fikastunder.

Vill också tillägga att en gång fick jag ett armband av Liv där det stod Divine Inspiration på som hon köpt speciellt till mig på Hawaii. Det var inslaget i det mest söta paket ni kan tänka tillsammans med boken "Pippi Power" skriven av Gitte Jörgensen, för att hon tyckte att den passade mig. Ja ni förstår att det här är en liten ängel på jorden som skapar kärlek och energi omkring sig. Varsågoda här kommer ett samtal med Liv

*Berätta lite om dig själv. Vem är Liv ?

Den svåraste frågan av alla men i stora vida världen så är Liv en kvinna med många drömmar men som tror på att leva livet här och nu och att se livet som ett äventyr. Jag drivs av en nyfikenhet och vill ständigt lära mig nya saker och det har tagit mig dit jag är idag. På kartan är jag bosatt i Stockholm men mina ursprungliga rötter finns i Dalarna och Lappland. Min inneboende nomad har tagit mig jorden runt och jag har även varit bosatt utomlands. I lilla världen är jag en helt vanlig människa som hittat min passion, det jag tror på och en livssyn jag bär med mig som ankare. I mitt dagliga liv arbetar jag som professionell coach i ett projekt finansierat av kommun, landsting, försäkringskassa, arbetsförmedling och europeiska socialfonden. Jag har även en enskild firma i coaching som heter samma sak som min blogg "Adventure of life".




*Hur har vägen fram till ditt nuvarande yrkesval/liv sett ut?

 Idag har jag världens roligaste jobb. Jag är utbildad beteendevetare och certifierad ICF-coach och älskar att vara en del av människors förändringsprocess och får göra just det varje dag i mitt arbete. De senaste åtta åren har jag arbetat med motivation och beteendeförändringar först med ätstörningspatienter och senare i ett projekt med unga vuxna som lider av psykisk och social ohälsa. De som står längst ifrån samhället och som många gett upp hoppet om träffar jag dels i rådgivande samtal men framförallt i professionell coaching och ser dem förändra hela sina liv med stöd av mig och mina fantastiska kollegor och den metod vi hittat. Gång på gång har jag fått bevittna när det omöjliga blir möjligt om någon själv bestämt sig. Jag är ödmjuk inför de personer som visat mig det. Människors inneboende kraft och resurser har visat mig så mycket om vad alla bär inom sig. Jag brinner för att alla ska våga gå sin egen väg och följa sina drömmar.. eller kanske först hitta dem. Ingen väg är den andra lik och jag tycker om att vara en del av den skattjakten.


Vägen att komma till den tjänst jag har idag har inte varit spikrak och är en kombination av väl övervägda val och slumpmässiga infall. Jag läste till barnskötare i gymnasiet men efter att ha upptäckt passionen i spanskan så valde jag en ny väg men det var först i psykologin som jag verkligen hittade "hem". Jag började studera det för att ha nåt att göra och att det var intressant. Efter några veckor insåg jag att det är det här jag ska arbeta med och började bygga ihop en examen till beteendevetare. Mina studier och arbeten har även varvats med resor och flyttar. Jag flyttade från Göteborg som jag bara älskade eftersom drömämnet kriminologi bara gick att läsa i Stockholm vid den tiden. Under studierna arbetade jag extra på bank men min första beteendevetartjänst blev som ätstörningsbehandlare i fyra år.

Liv är en kvinna som våggar hoppa i livet och följa sitt eget hjärta


En dag insåg jag att jag var klar med det och att det var dags att göra något annat. Jag ville arbeta med människors egna lösningar, resurser och drömmar och insåg att coaching var något jag behövde i min verktygslåda. Av olika orsaker valde jag att säga upp mig från en fast tjänst, satsa en klump av sparkapitalet och utbilda mig till coach även om jag inte visste vart det skulle ta mig. Under hela utbildningen så sa jag ofta att jag skulle verkligen vilja arbeta med det här förändringsverktyget med de som inte har råd med det. Gissa vad? Den tjänsten hittade mig istället för tvärtom i Februari 2009. Jag är precis där jag ska vara och även om jag idag har en enskild firma på sidan om så är mitt ordinarie arbete mer fantastiskt än vad jag kunnat drömma om.

*Vad är viktigt för dig i livet?


Livet självt. Att leva det närvarande på gott och ont. Att ta emot med tacksamhet och ibland lämna ifrån mig med acceptans. Det viktiga för mig i min vardag är att leva livet fullt ut det på det sätt som passar just mig och umgås med de personer som är viktiga för mig och där vi . Om jag inte går min egen väg och följer mina drömmar så mår jag inte bra så att leva med autencitet är något jag inte vill tumma på. Det har tagit tid att acceptera sidor hos mig men nu ser jag styrkan i rastlösheten och att behöva stimulans. Det enkla i livet kryddat med vardagsmagi och vardagslycka är det som får mig att må bra.

 *Jag vet att resor är något som du älskar. Kan du berätta om nån speciell resa
som är extra minnesvärd
Det finns så många, jag skulle kunna berätta om 19-åringen som åkte från en liten by i Dalarna för att bo i Spanien ett halvår trots att hon aldrig rest själv eller varit utanför Norden. Jag skulle också kunna berätta om min jorden-runt resa som där jag reste själv för snart tio år sedan och som på många sätt ändrade mitt liv. Men jag väljer Hawaiis big Island.
En regnig dag i Juni damp det ner ett mail från en av mina tidigare coachlärare om att hon och en till coach skulle ordna en resa till Hawaii i November för att samordna en kurs i personlig utveckling med möjligheten att simma med vilda delfiner. Jag blev oerhört lockad men lite visste jag om att livet skulle slå till, två månader senare var min dåvarande pojkvän med i en allvarlig skärmflygarolycka och efter några tuffa månader stod även relationen på spel. Då kommer ett mail till i lådan om att de sänker priset. Jag bestämmer mig för att åka, packar min ryggsäck och mina besvikelser över den brustna relationen följer med i hjärtat tillsammans med drömmen om att få simma med vilda delfiner som jag burit med mig så länge jag kan minnas. Det här är en av mina bästa resor.
Min lärare möter mig på flygplatsen där jag stiger av jetlaggad efter att ha rest över 35 timmar med orden: Det här är en magisk plats, det här kommer att bli fantastiskt. Det blev mer än det. Jag fick totalt ändra min bild av turistiga Hawaii och inse att det var så mycket mer och turismen såg jag lite av, mig själv och mina medresenärer desto mer av. Jag fick arbeta med mig själv och mina rädslor eftersom jag aldrig snorklat och jag tyckte det var otäckt att inte kunna andas som jag vill och simma med fenor. Men jag fick möta vilda delfiner i deras egen miljö flera gånger. Vid ett tillfälle var jag ensam med en delfinfamilj på kanske 30 delfiner i över 15 minuter i en vik. Det var vi, de skorrande ljuden och solskenet som strilade genom havet. Det var magiskt! Kursen i sig gjorde att jag fick se hur tuff en coachingsession kan vara när jag är den som coachas men efter blod, svett och tårar under en session så övervann jag ett hinder jag burit med mig så länge jag kan minnas. Jag bär med mig resans delar i hjärtat, är ofta där i tanken och vet att jag kommer att återvända. Det var meningen att jag skulle komma dit och när drömmen överträffas av verkligheten är det magiskt.

 


*Hur samlar du energi?

Energi samlar jag på flera sätt och det är väldigt viktigt för mig eftersom jag nästan gick i väggen för över 10 år sedan så tog det mig tid att komma igen och hitta rätt sätt. Men en gång fick jag ett klokt råd att man måste se till att göra saker som fyller en med energi, det handlar inte bara om att alltid vila och återhämta sig utan ibland får man energi på annat sätt. Jag fyller mig med energi genom att ha pyamasdagar när jag inte gör något vettigt och sen dagar fyllda med träning, promenader, utflykter, dansa Lindy hop, träffa vänner och utforska nya saker. Jag har hittat tillbaka till kärleken i skrivandet via min blogg.


I mitt jobb så möter jag många människor som mår dåligt och vissa har varit med om fruktansvärda saker så jag har fått lära mig att lämna jobbet när jag går hem. Det är nödvändigt om man ska orka och kunna ge något. Om jag alltid lyckas? De flesta av årets dagar men jag tror inte att man ska arbeta med människor om man inte blir berörd så ibland går det inte. På grund av mitt arbete så läser jag sällan böcker om psykisk ohälsa eller ser tunga filmer. Jag känner att den delen av livet ser jag på annat håll och därför så läser jag hellre avkopplande böcker, personlig utvecklingslitteratur och ser feelgoodfilmer. Jag älskar också att inspireras i form av en bok, en intressant föreläsning, ett intressant samtal, en sommarpratare, en utställning eller bara naturens skönhet.

För att samla energi så lyssnar jag även oerhört mycket på min kropp, om jag är trött så behöver den ibland träning och ibland vila. Jag ställer in saker om det behövs och försöker att bara umgås med de personer jag verkligen bryr mig om.

*Berätta om ett "magic moment" i ditt liv som påverkat dig i positiv riktning

Mina magic moment har nog handlat om när något bara känns så rätt att jag inte kan göra något annat än att följa det som kommer till mig. Ett sånt magiskt ögonblick var när jag gick och lyssnade på föredraget om coaching och hela min kropp bara skrek JA. Ett annat var när jag hela coachutbildningen pratar om att jag vill pröva coaching med en grupp som inte har råd med det och helt plötsligt headhuntas jag för en unik tjänst (med mängder av sammanträffanden kring) där just möjligheten att använda coaching ingår. Där kände jag kände mig hemma från första stund och jag är övertygad om att jag skulle vara just här. Mina magic moments handlar ofta om synkronicitet eller tydlighet, när man bara vet att nu händer det något och det är bara att ta den chansen eller informationen.
*Hur tacklar du motgångar på bästa sätt?

Jag skär ner på allt som jag kan som tar energi. Jag promenerar långa promenader för det rensar hjärnan, tankarna finner sin plats och jag behöver det till kropp och själ. Mina promenader har varit min räddning många gånger. Sen lutar jag mig mot kloka vänner, ibland i samtal och ibland bara i samvaro. Jag har lärt mig att jag inte alltid behöver prata om det som händer utan kan behöva andra saker. Jag ställer också mindre krav på mig själv och tillåter mig att vara i den känsla som dyker upp… är jag ledsen så är jag men om det kommer ett stråk av glädje så glider jag med på det stråket för att orka ta i sorgen sen. När jag var yngre så började jag ifrågasätta glädjen eftersom jag var ju ledsen egentligen men nu är jag glad när den kommer på besök för jag försöker se det som att jag behöver den för att orka med det andra. Jag försöker hålla mig fast i de värderingar jag har och min livssyn och finna tröst och verktyg i det. Men jag tror på att gå rakt igenom det jobbiga för om jag flyr känslorna så blir det bara ännu jobbigare för mig.



Jag ser till att försöka sova, meditera, äta regelbundet och hålla fast i rutiner och vara snäll mot mig själv, om jag inte orkar göra något som jag "borde" så gör jag inte det. Jag försöker vara ärlig mot vänner om hur jag mår för ibland drar jag mig undan och det sociala livet med främlingar orkar jag inte i samma utsträckning.

*Har du någon förebild och vad gör denne speciell för dig?
Jag har flera förebilder som Kay Pollack, Klas Hallberg, Gitte Jörgensen och Carolina Gårdheim och det speciella med dem är att de går sin egen väg, är mänskliga och sårbara men också delar många av mina tankar om livet och lär mig saker. Men sen har jag förebilder i min mamma, mormor, morfar och min gammelfarfar som visat mig vad vikten av att förändra förutsättningar, följa sina drömmar och acceptera andras kan göra. Jag kan med vuxna ögon se ett arv i tankar och handling jag inte kunde se när jag var yngre och det är jag oerhört tacksam över.



*Om du fick ge mina läsare två tänkvärda råd, vad skulle det då vara?


Behandla dig själv som en riktigt god vän

Alltför många gör och säger saker mot sig själva som de aldrig skulle göra mot en vän eller acceptera från en vän. En riktigt god vän är ju också en person som både kan säga till en att ta sig i kragen men också att sitta ner och vila eller inte döma sig själv för hårt. När man kommer av banan och är för krävande, hård eller inte tar hand om sig själv eller sätter sig själv sist så kan man tänka den tanken att hur hade jag agerat mot/tilltalat en vän. Vad hade du sagt? Ni är alla unika stjärnor som kan skina på ert unika sätt, ge er en chans att upptäcka det. Er själva som en vän som både stöttar, tröstar och ifrågasätter när det behövs gör resan lättare och roligare.


Byt perspektiv


När man kör fast eller om det känns som om allt går emot. Försök att byta perspektiv och se det utifrån.. ställ frågor som: Om det var meningen att jag skulle lära mig något av det här, vad kan det vara? Anta att du visste svaret, vad skulle du göra? Om du skulle ge ett råd till en person i din situation, vad skulle det vara? Om du satt på månen och tittade ner och såg dig, vad skulle personen se utöver det du ser? Vad behöver jag just nu? Ibland kanske men springer runt men behöver vilan och ibland behöver man resa sig från soffan och göra

Tusen tack Liv för att du delade med dig av dig och ditt liv. Du är sann inspiration
Lycka Till

Här kan Ni följa Livs intressanta och inspirerande blogg

11 kommentarer:

  1. MYCKET intressant som gav en fin magkänsla.
    Värme och kärlek

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är hon en inspirationskälla. Kram vännen

      Radera
  2. Vilken bra intervju :) Du och Liv, ni är bäst!

    SvaraRadera
  3. Två fantastiska själar i ett och samma inlägg! Kan inte bli annat än mycket inspirerande att läsa. Kramar till er båda...

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack goa rara Gisan. Det värmer. kram

      Radera
  5. Stort tack för härlig och inspirerande läsning!

    Sköt om dig och ta din bästa helg!

    SvaraRadera
  6. Intressant och hjärtevärmande! Ha en bra helg!

    SvaraRadera
  7. Söderenbytjejen24 februari 2012 11:45

    Vilken härlig intervju - vilken människa!
    En ljusbärare... liksom du själv.
    Jag blir så glad över att ni faktiskt finns och jag blir lika överraskad över att det ändå finns ljusbärare både här & där i tillvaron.
    Angels?

    SvaraRadera
  8. Stort tack till alla fina för era kommentarer här och hos mig.
    Kramen från Liv

    SvaraRadera