När kärleken slår till kanske vi måste investera från vår känslobank utan att veta om "affären" går åt skogen eller ej

Det finns vänner och så finns det VÄNNER. Jag har flera men inte jättemånga som kan titulera sig nära vänner till mig. men dom som är mina närmsta vänner har ett stort värde och jag tackar ofta något eller någon för att de finns i mitt liv. När jag ser dem som ett nätverk ser jag också hur de har olika uppgifter och funktioner i mitt liv. Det är guld

En av mina närmsta och skönaste vänner heter Lena och hon är speciell för mig. Vi har inte känt varandra jättelänge men i alla fall det är i alla fall snart 7 år sedan vi sågs första gången på en arbetsplats i Fagersta. Vi är både lika och olika. Hon är som en lite småkantig ängel på jorden med närhet till kärlek och skratt. hon är både intelligent och smart och jag kan imponeras av hennes allmänbildning och närvaro. Hon kan få mig irriterad och men också hjärte-glad på ett sätt som få klarar av. Men framför allt så kan jag föra de mest kärnfulla och substansfulla samtalen med henne om livet, kärleken och allt som rör sig däremellan. Så många timmar vi tillbringat i långa härliga diskussioner och reflektion. Hon är en fena på att "komma ihåg" mig när har en tendens att rusa på för snabbt i vardagssnurren och tillfälligt glömma av mina vänner. Hon är ärligheten personifierad och jag vet att det hon säger, det jäklar anamma menar hon. Hon är andlig och förstår att allt är i universum en enhet och hon ser oss människor ur ett holistiskt perspektiv.

Idag har jag och Lena haft ett av våra härliga telefonsamtal. Vi bor nämligen idag 45 mil ifrån varandra. Det hindrar oss dock inte från att bibehålla vår fina vänskap på ett kärleksfullt och livgivande sätt.

Idag gick samtalet bl a ut på huruvida vi vågar investera från vår "känslobank" eller ej i kärleksrelationer. Vi drog en liten metaforisk parallell till ekonomi och upptäckte att det finns skapliga likheter där .Vi kom fram till att man faktiskt oftast vill veta vad/vem man investerar sina känslor i innan man liksom släpper in någon och använder sitt värdefulla kapital. En del människor kan ju investera allt sitt känslokapital till någon som de inte alls vet vem det är och vad det ska leda till. Det är otroligt modigt kan jag tycka. men att älska är ju att vara modig. Jag tänker på ett citat i ämnet som är så fantastiskt :

"Om kärleken vore meningslös för att den inte varar för evigt så vore livet det av samma orsak"

Och kanske är det så att ibland måste vi investera från känslobanken utan att veta om projektet eller affären ger frukt eller är värd att investera i. 

Hur ser ni på det här? Måste vi kanske alltid vara så modiga och investera allt kapital på en och samma affär för att den över huvud taget ska gå iland? Eller behöver vi vara försikta och hålla i kapitalet för att sedan ta allt steg för steg? Eftersom jag är en passionerad person så är det lätt för mig att tänka att allt kapital investeras direkt. In or out liksom. Intressant att höra hur andra ser och tänker runt detta med investeringen av känslor kontra rädslan att bli sviken med hela kapitalet investerat i ett projekt som gick i stöpet. Det kanske är det vi får betala när kärleken slår till

Ha en fin onsdag vänner och kram på er

Är kärleken som sådan olycklig bara för att den inte är besvarad

Jag och min kärleksboll Svante "kungen av Majorna" Lindberg

I går hade jag ett synnerligen trevligt fikabesök av en kund i min ateljé. En kund som vill att jag skissar på illustrationer till hennes bok. En bok med en underton och sensmoral som går i linje med mina värderingar. Det är viktigt för mig att jag kan stå för texten i böcker som jag illustrerar. Mitt namn trivs bara att stå där innehållet har ett slags medmänskligt värde. Lite pretentiöst kan tyckas men det är bara så det är.

Nåväl den här kvinnan som besökte mig var en härligt intressant person som jag hamnade i värdefulla och substansfulla diskussioner med. Jag är rätt osvensk där och hamnar gärna och ofta i djupare diskussioner med människor jag inte känner. Jag växer av möten och det är livgivande att öppna sig för andra människors sagor, tankar och åsikter. Det jag vill komma till är att vi berörde ämnet villkorslös kärlek som hastigast. Det drog igång mina tankebanor och jag började fundera på vad VILLKORSLÖS kärlek egentligen är och om det finns någon sådan eller om det bara är en efterkonstruktion eller definering av något som nästan inte finns.  Resultatet av mina tankar är att jo visst finns det villkorslös kärlek. Självklart till våra barn (och då menar jag även till våra hundar eftersom Svante "Kungen av Majorna"Lindberg är lillebror i den här familjen) Den kärleken har inga villkor för att kunna leva och blomma. Den bara brusar, blommar och ÄR.

Sedan kommer min tanke till den oövervinnerliga kärleken som uppstår till en person oavsett om den älskar en tillbaka eller ej. Jag får många mail från läsare som upplevt eller upplever olycklig kärlek och som drömmer om villkorslös kärlek. Jag förstår dem absolut, men jag vänder lite på tanken för att få flera perspektiv. (typiskt mig) Om man har kapitulerat inför att man faktiskt har sitt livs kärlek i någon annan som i sin tur älskar någon annan och ändå har sitt hjärta brinnande för den personen är väl kärleken villkorslös på ett sätt. Den bara ÄR där trots att den s a s är olycklig. Då kommer min nästa fråga, är kärleken "olycklig" bara för att den inte är besvarad? Den man älskar älskar man väl. Oavsett. Och tänk vad fantastiskt om man kan stanna i känslan av eufori över att man kan uppleva kärleken i sin renaste form. Bara så. Att leva i den acceptansen utan att beröva den känslan med ett slags äganderätt som det innebär att känna besvikelse för att denna någon tillhör en annan. Att bara njuta av att man har kapacitet som människa att känna total kärlek. Ur den kärleken kommer så jäkla mycket kraft oavsett om den är besvarad eller ej, tänker jag. Det jag menar är att man plockar ur det man känner ur sitt sammanhang och bara välkomnar den kärlek man känner för en annan person och låter det stanna där.Punkt.  Varför kämpa vare sig för eller emot egentligen? Åter igen det man känner känner man väl oavsett om det är besvarat eller ej. Kärlek i sig är ju inte synonymt med ägande. 

Jag tänker på om det är möjligt att bara släppa kämpandet och låta kärleken flyga fritt i acceptansvindar och hitta kraften i att man kan uppleva det man upplever, utan att konstruera om något eller försöka styra om sig till ett annat håll. Självklart är det väl mycket lättare att säga än att i realiteten uppleva detta men ibland är det intressant att titta på saker och ting från olika håll. Naturligtvis är det väl inte heller sunt att fastna i någon annan och inte komma vidare med sitt eget liv men jag tror inte att kämpande är lösningen. Allt som vi krampaktigt försöker hitta lösningar på skapar bara blockeringar. Allt som vi accepterar och tackar för flyger fritt intill för att slutligen klinga av och försvinna eller finnas kvar som en del av livet.

Jahaja det var tankar som uppkom från ett kundmöte i min atelje en vanlig måndag i december. Jag älskar människor och kommunikationen däremellan, så är det bara

Var rädd om er och njut av tisdagen

Tankar och ord att ta med sig

All is well

Everything is working out for my highest good

Out of this situation only good will come

And I am safe

Söndagstankar och en film som fick mig att känna långt in

En osminkad och ostylad söndagsversion av mig i stearinljussken

Att vara i en slags inre frid och ro har blivit a och o för mig. Jag kan inte längre vara låtsasglad och husfridsharmonisk. Jag är det jag ÄR och ur det kommer det sanna som är jag i min bästa version. Nu är jag allt som oftast glad av naturen och älskar att fascineras av sådant som för många andra är småsaker men som för mig är mirakel i vardagen. Att njuta en söndag i stearinljussken och se en bra film som fick hela mig i gungning är mirakel i vardagen om man tänker efter. Tänk så många som skulle önska att dom fick göra det. 

Det är inte en självklarhet att sitta i ett varmt hem under en hemstickad filt med en kaffekopp i handen och avnjuta ett mästerverk som denna franska film - "Igelkottens elegans". Jag är helt knockad. En ny älsklingsfilm har klivit upp på min lista över filmer som berör.

Min lilla myshörna i sovrummet. Det är viktigare för mig att skapa harmoniska stilleben att blir glad av än att ha ett blankpolerat Sköna-Hem-hem

 Så nu smyger jag omkring här hemma och mysglider på känslan av kärlek och medmänsklighet som kom i bakvattnet efter filmen. Jag blev också helt galet inspirerad att påbörja mitt nästa bokprojekt som kommer att bli en halvt självbiografisk roman. Dock kommer jag aldrig att berätta vad som är självbiografiskt och upplevt och vad som i själva verket är påhittat och ihopdiktat. Det är min rättighet som författare att bevara det likt en gnistrande hemlighet i hjärtat. Jag tror att de flesta författare och skapande konstnärer plockar från sig själv i skapandet. Frågan är bara hur mycket. Det får vi väl som läsare egentligen aldrig veta. Och egentligen spelar det ju mindre roll också kan jag känna

Dagen kort ur Louise L Hay affirmationcards

Något mer som jag ofta gör för att må bra är att jag drar ett kort ur Louise L Hay´s affirmationskort. Hon är min guru och husgud och det är nog hon som från början inspirerade mig att arbeta med det jag gör idag. Vilken kvinna och vilken fantastisk förebild. 

Om konsten att vara människa med allt vad det innebär

Det finns en myt om att vi människor som arbetar med personlig utveckling och coaching inte har några egna relationsrelaterade problem och lever ett felfritt liv. Att vi liksom är experter på det mesta. Nu kan ju jag bara prata om mig själv här förstås. Men jag är precis lika mycket människa, med allt vad det innebär, som ni och alla andra härliga människor som promenerar omkring här på jordskorpan. Jag stöter på patrull, jag faller ner i må-skit-dagar och jag får defintivt arbeta aktivt både med mig själv och mina relationer. Mitt förhållningssätt däremot har utvecklats enormt genom mitt arbete och genom alla möten med andra människor som jag har förmånen att träffa. Men att jag ibland kommer på mig själv med "handen i kakburken" och tycker synd om mig själv istället för att ta tag i saker och ting, det händer definitivt. Att jag gör saker som går emot det jag brinner för, det händer också om än inte lika ofta idag. Att jag dessutom "glömmer" att ta hand mig och mina inre behov händer tyvärr också. Skillnaden mot vad många andra kanske gör är att jag blir sällan kvar någon längre tid i dessa oönskade situationer idag. Jag har verktygen att ta mig ur det, gå framåt och ta tag i saker och ting eftersom jag vet att det är mitt ansvar att skapa mitt livsverk så som jag vill ha det. Jag blir naggad i kanterna och jag har trasiga stunder och dåliga dagar för det är ingredienser som ingår i epitetet att vara människa. Jag är ingen förnekare som vet och kan allt och lever ett fläckfritt liv. 

Jag lever som jag lär i mångt och mycket och jag LEVER med passion som bränsle men livet har uppförsbackar och motvind även för mig som för alla andra. Jag har ett öppet sinne och jag möter människor utan att döma och fördöma och jag tror det bästa om de flesta tills de eventuellt visar motsatsen. Jag försöker ha så lite fördomar det bara är möjligt och jag tror på det goda i människor. Det är något jag gör för att livet blir så fantastiskt mycket rikare då och om vi inte lever som MEDmänniskor och gör vad vi kan för att ta hand om varandra, blir vi ju syniska MOTmänniskor som lever i en evig tävlan och strid som tar udden av själva livsupplevelsen. Men det betyder inte att jag ÄLSKAR alla som beter sig illa emot mig eller att jag låtsas känna platonisk kärlek till allt som rör sig. Nej jag är inte sådan. Jag har svårt för inskränkta människor som är fullproppade av fördomar och ser världen ur en snävt egocentrerat och förminskande perspektiv. Jag har dock överseende med att vi alla är olika och jag lägger ingen större energi och engagemang vid att försöka omvända eller "frälsa" någon annan till mer kärleksfullhet och positivt tänkande om de själva inte vill. Jag ger av mig själv och hoppas att det kanske tänts ett litet ljus eller såtts ett litet frö men ansvaret för förhållningssätt det äger bara varje individ själv. Kanske kan jag influera någon genom min historia men "jobbet" måste man göra själv.

Jag tror på kärlek och att vi behöver hälla lite mer kärlek både i skolor, organisationer och i samhället i stort och det är min drivkraft. Jag lever fullt ut och njuter av livet så mycket och ofta det bara går. Jag älskar med hjärtat vidöppet och fascineras av hur mycket vi människor har att lära varandra. Men att jag lever ett perfekt och konfliktfritt  liv utan problem och att jag superexperten på det mesta det är en myt som härmed är lagd i graven. 

Någon som jag t ex är urkass på är att köpa julklapparna i tid före julrusch och annan hysteri. Ja jag är en sådan som varje år säger att NU ska här handlas klappar i god tid och i år blir det annorlunda. För att sedan, även detta år, komma på mig själv med att suckande virra runt bland alla skrikande barnfamiljer, svettiga pensionärer och arga medelålders par, och leta efter kloka klappar med eftertanke. jaja det finns väl någon slags charm i det också. Men nästa år, ja då ska jag minsann.....hrmpf.. :)))

Ha en fin lördag och kom ihåg att livet är en underbar resa som vi kan leva med nyfikenhet, passion och kärlek som bränsle.

Love

Vernissagebilder från helgens utställning

Här är vårt lilla krypin i gamla Masthugget där kreativiteten är en ledstjärna

Hrmpf...där står jag och ser allmänt trött ut....ja så kan kameror också ljuga alltså :))

Kontraster mellan olika material är något jag älskar att återskapa

Mina änglar är alltid ett inslag i mina utställningar. Jag har ett visst förhållande med

dessa bevingade varelser som skänker ljus och kärlek

Fler änglar....

ja änglar är inte alltid rosenröda och vaniljsöta, men nog så kraftfulla

En besökare som behövde vila lite mellan betraktandet. 

Här framför min kollega Ann-Charlottes skogsmotiv

Fina besökare framför min kollega Ann-Charlottes havsmotiv

Min fina vän som jag alltid blir lika glad att träffa. Vissa människor är bara guld helt enkelt

och jag tackar någon där uppe för att jag får ta del av dessa människor

Glada härliga bloggläsare som gästade och spred glädje omkring sig

Så berikande med dessa sköna besökare som följt mig på blogg och FB och

som jag nu fick ett anstikte på. 

Flera happy-filurer fick nya ägare under helgen

En av mina frihetsfåglar som sprider budskap om att peace is my favorite state of mind

Ann-Charlotte Kiborg framför ett av sina verk

Andra advent och tankar om möten

Morgonskimmer och hyacintdoft gör mig sällskap denna söndag andra advent. Dricker kaffe, summerar gårdagens vernissage som var både roligt, stimulerande och bekräftande. Träffade många nya människor som känner till mig via bloggen och FB men som jag inte alls känner till. Det är alltid spännande när man får träffa sina läsare och utbyta några ord om livet, konsten och allt spännande däremellan. Jag är ganska osvensk där och pratar med de flesta om det mesta

Vår lilla kattfröken tar det lite coolt så här i söndagens gryning och hon betraktar snön som virvlar omkring på bakgården här i Majorna. Hon är en mycket speciell liten dam som anser att vi är hennes hyresgäster och inte alls tvärtom. Det är lärorikt och fascinerande att ha djur och ta del av deras "språk" beteenden och kärlek

Mina AntiJante-damer var ett populärt inslag i utställningen igår och många känner igen sig och köper en livsbejakande dam som påminnelse till sig själv om att det är ok att vara som man är. Andra köper en till en nära och kär vän som kan behöva något personligt och peppande i julklappen i år. 

Nu är det dags för påtår och planering för dag två på vår utställning. Om du bor i Göteborgsrakten och inte hann med att komma igår är du varmt välkommen idag. Och till alla er som var där igår vill jag självklart också säga välkomna idag igen om ni känner för det. Kom, umgås, ta en glögg och njut av konst och prata bort en stund vet ja.

Och du...kom ihåg att du är en helt makalöst skön person som har massor av fantastiska egenskaper som är typiska för dig och som världen behöver. Odla dig själv så som du själv vill vara. Du behövs

Adventskram

Opp...opp...nu höll du på att glömma

....tur att jag påminner dig om helgens kultur- och myshändelse No.1 - nämligen julvernissage i vår atelje i Gamla Masthugget här i Göteborg

Varmt välkomna 

Make this day worth remembering

Vintern har kommit till mig och klätt min stad i de vackraste vita vinterkläder man kan tänka. Nog blir vår värld lite ljusare och finare i sin årliga vinterdress när julen snart står för dörren. Morgonpromenaden var både småkyliga kinder och knarrande fotsteg på snöklädda trottoarer och jag blir barnsligt glad av ett vintrigt sagoland utanför fönstret. 

Nu har morgonkaffet intagits och dagen kan dra igång. Den första dagen på resten av mitt liv. Wow, gillar den lite hisnande tanken och att jag kan göra den här dagen till en dag som faller i glömska eller en dag som förvaras i minnesbanken för minnesvärda livsupplevelser. jag ska göra vad jag kan för att den hamnar i det sistnämnda.

Gårdagen blev definitivt en dag som hamnar i minnesbanken för saker som jag kommer att minnas med glädje. Jag antog huvudstaden tillsammans med en vän och besökte en föreläsning med Kaj Pollak  Jag älskar den mannen och har både läst böcker och sett hans DVD. Självklart blev inte föreläsningen en besvikelse utan snarare tvärtom. Den bara förtydligar och förstärker hans budskap. Han levererar det han tror på med en värme och medmänsklighet som faller rakt in i mig och gifter sig med det jag tror på. Jag älskar att fylla på min egen inspirationsbank med sådana upplevelser och intryck. Att vi dessutom skrattade hejdlöst och delade tankar och funderingar både på tåget dit och hem gjorde dagen ännu mer minnesvärd och härlig. 

Nu ska jag ta en påtår och njuta lite till av min egenhändigt gjorda julbock som vaktar vårt hem varje jul så även i år förstås. Jag gillar små symboler som vaktar husfriden och skänker harmoni till vardagen.  En annan sådan är min handgjorda keramikängel som hänger i sovrumsfönstret och vaktar våra drömmars skönhet när vi sover. En av alla otaliga änglar som flyger omkring i vårt hem och förgyller tillvaron. Jag gillar änglar som inte är så "självklara" om ni förstår hur jag menar. Änglar som är lite småfula, trasiga, glada, tjocka, fundersamma, smala och allmänt härliga. Lite som vi människor helt enkelt

Var rädd om dig och kom ihåg att förgylla den här dagen på bästa sätt. Den är första dagen på resten av ditt liv

Love

Banden vi knyter själva och banden någon annan knutit åt oss

Jag tänker ofta på det här med banden vi knyter under livet och banden någon annan knutit åt oss redan innan vi tog vårt första andetag. Är blod tjockare än vatten? Jag har alltid förr sagt att blod faktiskt är tjockare än vatten och inget kan ändra på det. Idag är jag inte riktigt lika säker på det. Om man flyttar fokus en bit och ser på oss människor ur ett mer universellt och ursprungligt krasst perspektiv så är vi ju alla släkt med alla mer eller mindre. Det har ju börjat någonstans. Om vi ser oss själva som energi som aldrig kan förstöras så går ju allt runt likt ett kretslopp och vi är alla delaktiga i en större enhet. Jag säger inte att det ÄR så utan mer att det kan vara så. Jag tycker om den tanken och eftersom jag blivit rätt bra på att välja tankar så är det ett val att se livet och mänskligheten ur det perspektivet.

Jag har släktingar som jag älskar mer än ord kan förklara och som jag saknar varje dag som jag inte är nära dem. Jag har släktingar som jag bara känner ett slags ansvar inför att bibehålla en relation med och jag har också släktingar som jag aktivt valt att inte ha en relation med eftersom det vuxit fram ett mellanrum emellan oss som inte ens blod eller släktskap kan förena och bibehålla. Ibland tänker jag såklart på dessa men jag tror inte att det är menat att vi ska vara intill varandra när vi förMINSKAR varandra istället förMERAR varandra. Det är som om plattformen vi en gång stod tillsammans på har förändrats eller tagits bort. Det kanske är meningen att det ska vara så bara. Livets eviga utveckling

 Handlar det inte om att ge kärlek och ta emot kärlek och saknas länken där emellan är det bättre att engagera sig i något annat och ge sin renaste kärlek till någon annan som man har en länk och en plattform tillsammans med

Det finns också släktingar till mig där jag känner att de upprätthåller en slags relation med mig därför att deras dåliga samvete inte ska äta upp dem om natten. Det är synd. Jag har själv varit där en gång så jag klandrar ingen för det men jag skulle bara vilja krama om dom och säga att det är ok om vi glidit ifrån varandra. Det är utveckling och vi kan välja att följa med eller kämpa emot. Följa livets puls

Sen har jag "släktingar" som jag har otroligt starka band till men som jag absolut inte har det minsta blodsband med men där de mentala och själsliga banden är så starka att jag nästan inte kan förstå hur de kan uppkomma. Det är här jag börjar undra om blod verkligen alltid är tjockare än vatten. Jag väljer att låta svaret flyta fritt i livsrummet eftersom det egentligen inte är viktigt. Det som är av vikt är att vi är sanna och rena i våra möten och att vi tar oss tid till att ge kärlek och engagemang till de som verkligen betyder något för oss. Det har blivit viktigt för mig att inte ha en massa "husfridsrelationer" som vi har bara för att stilla vårt dåliga samvete och tysta ner egot som inte klarar av att aktivt välja bort något som själen vet är rätt. 

Jag har också mött personer i livet där jag känt på två minuter att den här personen är som en förlängning på mig själv och vi har band som vi inte visste existerade. Det är både fascinerande och spännande och eftersom jag tror på energiers samverkan är jag nästan säker på att vi träffats i tidigare inkarnationer. Det är inget jag vet utan mer något jag funderar omkring. 

Jag tror också att vissa människor kommer in i våra liv vid exakt rätt tidpunkt för att lära oss något och när "uppdraget" är slutfört försvinner dom ofta ut ur våra liv på ett eller annat sätt. Kanske tillfälligt, kanske för alltid.

Den jag sörjt mest i livet är en hund. Jag vet att det låter helt galet märkligt och jag borde förmodligen inte ens berätta det men jag kan inte rå för det jag känner och hon stod mig så nära att vi var som en enhet. Hon rycktes bort från mig helt plötsligt när hon var 8 år och jag trodde aldrig att jag skulle kunna le igen. Jag gick rakt igenom sorgen och lät den ta den tid den behövde. Självklart kan jag skratta idag och vara glad för den tiden vi fick tillsammans, Wilma och jag. Men hon kommer alltid att fattas mig och jag VET att vi ses igen en dag. Vi var ju självklart inte blodssläkt men vi hade band av skimrande kärlek och samförstånd ändå

Jag bjuder er på Magnus Ugglas tolkning av Olle Ljungströms "Jag och min far" En helt oslipad, sann och fantastisk tolkning som fick mig att känna långt in. Den fick mig också att sakna min far som han var när vi var små. Den tiden när han luktade järn, läste Tomtar och Troll och sjöng jazz och Evert Taube medan vardagen löpte på. Jag saknar den tiden och jag saknar min far som jag nästan aldrig träffar idag. Saker har förändrats men de årsringar från barndomen som jag delade med honom bär jag kvar inom mig och ibland plockar jag fram dom och ler och känner en stolthet över att han och min fina fina mamma gav mig livet en gång. Jag är ju som sagt rätt bra på att välja tankar och tanken på att min mamma är den hon är gör mig varm långt in och där är blod tjockare än vatten. Och när vi kommer till våra egna barn finns det inget som är starkare och vackrare än den kärleken. Jag visste inte ens att den fanns förrän de valde att komma till mig, dessa tre gnistrande stjärnor på min livshimmel

När du gör nåt´ - gör det då med hela hjärtat, annars kan det liksom vara...

Första advent och jag har redan ätit tre lussebullar trots att klockan bara är 10.00. Och inte har jag ens vett om att ljuga om det heller. Är man en professionell livsnjutare så är man. Nåja jag har självklart promenerat halvmilen med min lilla hårige vän innan så att jag med gott samvete kan lura i mig att det är ok då. Det var -10 grader här på kusten idag och det bet skönt i kinderna när vi filosoferade oss fram bland anrika kvarter, vackra kyrkor, gamla landshövdingehus och kala frostbeklädda träd som viskar att vintern är här trots att snön lyser med sin frånvaro.

Tankar som följde mig på vägen denna adventsmorgon var det här fenomenet med julkort. Julkortens mecka måste väl ändå vara Sverige. Det dunsar ner en miljard på-löpande-band-signerade julkort från mer och mindre bekanta och vänner. Synnerligen trevligt absolut, men lite märkligt kan jag tycka. Självklart ska vi fortsätta skicka julkort men kanske fundera på varför vi gör det egentligen och om vi lägger ner lite själ i det eller ej. Varför skickar vi inte ett kort bara därför att,  i oktober eller april när mottagaren som minst förväntar sig det. Tänk så gott att få ett handskrivet brev eller kort mitt emellan alla fönsterbeklädda kuvert. Jag brukar faktiskt skicka lite kort då och då helt utan anledning för att jag vill säga "hej jag tänker på dig och du finns med i mitt liv även fast jag inte ser dig varje dag"  Kan dock bli ännu bättre på det och det ska jag också. 

Förra året skänkte jag pengar till stadsmissionen istället för att köpa och skicka julkort för jag tyckte att det var en fin och symbolisk gest. I år ska jag faktiskt skicka julkort igen. Men handgjorda detta år. Jag tar lite kärlek och laddar ner i min hälsning i år. Det är så många jag saknar och då vill jag att de ska ha något som är gjort från hjärtat och kanske känner de sig lite mer betydelsefulla då. Eller så är det bara jag som känner mig lite märkvärdig för att jag knepat och knåpat. Jaja det låter vi vara osagt.

Det här är  funderingar som jag har runt många saker idag. Det man gör bör man göra med hjärtat....eller inte alls. Förlåt bara om du kan FÖRLÅTA t ex. Annars är det ju bara tomma ord utan innebörd och det cirkulerar redan tokmånga tomma ord i vår värld. Var sann där.  

Fråga inte hur någon mår om du inte har tid att vänta på vad dom verkligen tänker svara. Fråga gärna Lena om hur hon VERKLIGEN mår och lägg handen på hennes så ska du få se att det blir ett annat möte än om vi bara säger "Tjena Lena, hur är läget" och sedan hastar vidare i vår högpresterande tillvaro, utan att ens stanna upp och vänta på ett svar om hur hon verkligen MÅR. Vi tror att vi inte har tid. Men vi har tid att bry oss om varandra. 

När du leker med dina barn och barnbarn gör det med både kropp och själ då. Sitt inte och tänk på något annat medan du låtsas leka med bilbanan eller spela memory , för barn är otroligt intuitiva och de känner det. Var både mentalt  och kroppsligt på samma plats. Eller var inte alls. För att prata med någon som bara hör istället för att lyssna är något av det mest obekräftande som finns och barnen är värda vår uppmärksamhet. 

Ja kanske försöker jag säga att livet blir mer LIV om vi investerar ärlighet, närvaro och kärlek i det vi gör och företar oss. V

Ha nu en fin första advent och gå all in på den här vackra söndagen

Puss och Kram