Att vara en fin vän kan vara att VARA, inte hela tiden GÖRA

Att leva är fantastiskt och livet är den största gåvan någonsin. Det kan vi väl alla enas om. Men det betyder inte att det alltid är lätt. Vi blir tilltufsade, omruskade och både vingklippta och trasiga med jämna och ojämna mellanrum. Det tillhör epitetet vi kallar livet. Något vi alla då kan behöva när livet liksom "krånglar till sig" och det känns som vår mentala balans befinner sig i en torktumlare utan vare sig upp eller ner är VÄNNER. Alltså jag menar riktiga vänner som är värda att kalla sig det. Jag har tänkt lite på hur JAG ser på det här med vänskap. Finns så klart inget allomfattande regelverk som säger hur man ska vara en bra vän, men jag tänkte dela med mig lite hur jag ser på det hela som sagt

Här har vi självklart alla ha olika önskemål, definitioner och förväntningar. Men jag tror att vi alla behöver någon som har förmågan att låta oss vara de vackra varelser som vi är. Inte försöker rätta till oss och inte enbart använda oss som verktyg i sin egen utveckling. Vänskap som är baserad på kärlek, tillit, omtanke och en jäkla massa ödmjukhet.

Oftast får vi veta vilka vänner som verkligen bor i våra hjärtan när livet bär iväg åt endera hållet. Uppåt eller nedåt. Vissa klarar inte av vår framgång och börjar så smått läcka avundsjuka om vi befinner oss i ett läge som de anser är högre än de är. Som om deras livsposition förändras åt ett sämre håll för att vårt liv förändras åt ett bättre. Som om världens resurser vore begränsade. Istället för att befinna sig nära och heja på och åka med på "framgångståget" och njuta av den härliga utsikten tillsammans.

Sedan har vi dem som visar sitt rätta jag när livet går s a s i moll och motvind. De som vi väljer att ha förtroende för när vi vill berätta det där som vi skäms över, är ledsna över, har utsatts för eller oroar oss gruvligt över. De som får äran att lyssna på vår sorg när vi bara vill skrika rakt ut. De som inte klarar av att vara den varma famn de har till uppgift att vara. Det brukar finnas lite olika sätt att ta emot detta. 

Sätt som INTE är att rekommendera om man fråga mig är:

Att "rätta till". Alltså att säga "men hur tänkte du nu" "du borde kanske ha...." "oj så skulle jag aldrig gjort för när jag var i samma situation så..." "Nästa gång borde du kanske..." Detta häller ännu jävlighet i det jävliga vi känner just nu

Att sympatisera istället för empatisera. Att uttrycka sig ungefär "ååhhh herregud jag det var verkligen fruktansvärt..ojoj...jag förstår VERKLIGEN" "stackars stackars dig....det här var nog det värsta som kunde hända just dig, just nu" Detta bara expanderar det smärtasamma. Hjälper inte! Vi grottar bara ner oss ännu längre här

Att hurta till och släta över. Att uttrycka sig som "äsch det var väl inte så farligt" "ryck upp dig nu" "nej var inte ledsen, kom igen" Detta tillåter oss inte att känna det vi känner och vårt känsloregister förlöjligas och förminskas. Vi kan inte måla ny färg över gammal färg som flagnar. Låt din vän få prata av sig och gå rakt igenom det som känns först, innan man hämtar ny kraft.

Att ständigt ge tips och råd. "Om du gör så här...för det har jag gjort" "det bästa i det här läget är alltid att" De tipsen kan ha varit bra för mig men kanske inte för min vän, och kanske inte nu. Vi har aldrig hela bilden. Släpp dom för tillfället och plocka fram dom när vännen ber om dem eller är på väg att kraftfulla kliva framåt (här kan jag erkänna att jag fått jobba lite på mitt eget förhållningssätt och inte ge råd)

Att inte riktigt ha tid men ändå låtsas lyssna. Det här är nästan ändå den värsta. Vi säger att vi har tid och vår vän öppnar upp sig medan vi känner att klockan tickar och vi har börjat förflytta hjärnan en bit in i framtiden till nästa aktivitet. Vi svarar snabbt och klappar gärna om lite extra för att ersätta vår stress och för att vi inbillar oss att vi liksom kan kompensera att vi inte har tid med en extra klapp på axeln. Säg då istället som det är. "Jag vill jättegärna lyssna på dig och vara dig nära nu när du har det tufft. Jag kan inte nu, men jag kan kl..... istället. Funkar det för dig..jag vill kunna lyssna helhjärtat för det är du värd..osv "

Jag tror att vi alla mår bra av någon som ÄR. Befinner sig helhjärtat intill. En kram. Tid. Förståelse. Förmåga att lyssna utan att rätta till, göra om eller ständigt ordna någon annans liv. Tips-rutan kan vänta tills vi mår bättre och är på väg uppåt igen. Som vänner måste vi inte prestera. Vi måste respektera, acceptera och existera helhjärtat. Thats all. Det är guld. Ha förtroende för att alla har den egna potentialen att hämta upp sitt liv men befinn dig nära, håll om och var den ställföreträdande kraft din vän för närvarande inte har. Det är fint att få förtroendet och gåvan att få lyssna till någons livshändelser. Det är medmänskleri som vi ska vara rädd OM, inte rädda FÖR.

Kram på er mina fina medmänniskor och njut lördag så gott det går

Det är inte lyckan som gör oss tacksamma det är tacksamheten som gör oss lyckliga

Minst en gång om dagen försöker jag hundpromenera i azaleadalen här i Slottskogen. Blomningen är enastående just nu. Det fyller alla mina sinnen till bredden. Det är som att färdas genom en saga skriven av vår kära Astrid Lindgren när hon var på sitt allra bästa romantiska skrivarhumör. En verklighetens Körsbärsdal eller Nangiala.

Mina små problem ger vika och lämnar företräde och utrymme för harmoni, lugn och kreativitet.

Tack naturen för ditt generösa sätt att hela oss arma människor

Igår hade jag sällskap, inte bara av mina fybente hårige vän, som ni ser utan Bambi hade också vägarna förbi denna verklighetens magiska saga.  Han stod länge och iakttog oss och lät sig mer än gärna fotograferas. Skönhet serverat på silverfat

I det vardagliga livet är det inte lyckan som gör oss tacksamma utan tacksamheten som gör oss lyckliga

Kärlek och omtanke

Ett avsnitt som handlar om kärlek till hembygden och att bajsa offentligt

Så blev det då en fin försommartisdag och vi fick åter igen möjlighet att arbeta tillsammans. Min fina dotter och jag. Det var dags för inspelning av podcast Det blev ett avsnitt som cirkulerar runt livets vardagligheter och förtretligheter som vanligt. Sen gjorde det ju inte ont att avsluta med en härlig lunch på altanen till ackompanjemang av fågelsång och majvindars sus

Som vanligt blir vi glittrande glada för era tankar som uppstår när ni lyssnat. Vi gör det för er som en kanal mellan människors lik och olikheter. Så håll till godo alla härliga människor och vi önskar en god lyssning Bilderna är som vanligt hämtade från Josephine blogg som ni hittar HÄR

Så varsågoda avsnitt nr 16 i vår podcast "Viktigt på riktigt" finns tillgängligt. Bara att klicka på länken längst ner i inlägger om ni inte följer oss via en app i era Iphones och Smartphones

Don't think who you are, Know you are, Free your mind!

Tro eller gissa inte vem du är - VET och var MEDveten om vem du redan är. Du är redan allt. Sluta FÖRSÖKA göra saker och bestäm dig för att GÖRA istället om du vill uppnå dina mål och drömmar

"Free your mind. I can´t do it for you. I can only show you the door. You´re the one that has to walk through it."

Tacksamhet, acceptans och en skopa självkärlek

Har uppdaterat min Youtube-kanal

Den här gången med de tre faktorer som berikar mitt välmående och mitt förhållningssätt mest.

Varsågoda 

<3

Likt en snigel bär jag mitt smultronställe med mig

Välkommen till vårt kök där vi lagar mat, sofflocksfilosoferar, pratar om livet och känner oss hemma. 

Att känna sig hemma och ha ett hem är ju inte alltid samma sak. Ibland tror jag det har att göra med hur mycket "hemma" vi är i oss själva. Hur trygga vi är i vår egen boning. Självklart är det inte helt avhängigt detta men det kan absolut ha en viss inverkan på vår trivselfaktor. Jag tror att vi t o m kan bära vårt smultronställe inom oss vart än vi går. Vi ser ju världen som vi är och upplever världen utifrån vår egen sinnesstämning. Och känner vi oss vilsna tror jag att det är lätt att vi applicerar detta på vårt fysiska boende

Där vi bor nu på tredje våningen med livsutsikt i Majorna i hjärtat av Göteborg är det lätt att trivas

Om det har med det inre smultronstället att göra eller om det är våningen, området eller staden det låter jag vara osagt. Men jag vet att det i hjärtat känns bra. 

Det är långt ifrån ett lyxboende utifrån de flesta människors perspektiv. Och kanske ett fullständigt enormt lyxboende från någon annans perspektiv. Huvudsaken är ju att det från vårt perspektiv känns "hem" trivsamt och tryggt att vistas i. En borg att vila sina ben och tankar i. Jag kan tänka tillbaka på när jag gick här i Majorna något år innan vi flyttade hit och tänkte att HÄR vill jag bo. Det ledde sedan till att vi blev erbjudna den här våningen. Inte förvånande eftersom jag använde attraktionslagen även denna gång. 

Jag tror att jag idag har lättare att likt en snigel bära mitt hus med mig oavsett vart i världen jag betalar hyra. Då syftar jag självklart på känslan av ett hem att leva, trivas och vistas i. Jag innehar nog idag en mer grundad stabilitet och känsla av att jag bor där jag känner mig trygg med mig själv. Jag behöver inte ett boende som ska ha ALLT och som imponerar på någon annan. Jag behöver ett boende med tak över huvudet och nära till någon slags natur. Jag behöver närheten till melodiskt vindsus, fågelsång, stenar som burit fötter i årtusenden och träd som viskar en historia från förr. Det behöver jag. Det är min kyrka och mitt sätt att hitta mig själv när världen snurrar för fort. 

Här på tredje våningen med livsutsikt i Majorna har jag närheten till Slottskogen, havet och det kulturella utbudet som denna västkuststad erbjuder. Jag är privilegierad. 

Men mitt smultronställe det bär jag inom mig. 

Det är guld 

Bland fågelsång, väldoft och jäkligt mycket tacksamhet

Det sker varje år som om ingenting har hänt eller som om det inte är ett mirakel. Blomningen i Azaleadalen här i Göteborg. Det är så makalöst vackert att jag får lit svindel varje gång jag får

möjligheten att ta del av den dagliga utvecklingen. Jag bor så nära så jag försöker att vara där varje dag för att inte missa hur en ny färg intar sin plats i detta fantastiska skådespel.

Det är en rikedom och en oas att andas in skönhet i. En rofylld plats att vänta in sin egen puls och livets rytm. Jag bara sitter där och tar in, fyller upp och släpper tag. 

Jag önskar också att jag hade doftblogg så ni kunde få känna doften som lägger sig som en värmande kärleksfull barm runt mig när jag sitter där i vegetationen och bara njuter

Ja ibland brukar jag säga att den här planeten är onödigt vacker och jag tillstår att säga det igen. Tack någon för att jag har kapacitet, möjlighet och klokskap nog att använda naturen som

en helande kraft. Ja nästan lite som en vän, som en naturhälsopedagog sa en gång. Det är fint tycker jag att se naturen och moder jord som en kär vän. Då tar vi hand om henne ännu mer också för man vill ju inte misshandla en kär vän. Eller hur?

Kärlekens symfoni

Äventyret som du pratar om ...nu står det här och väntar på att du ska släppa sargen

Så många gånger jag mött de där fina människorna som passerat halvlek och fortfarande väntar på äventyret. Ni vet det där äventyret vi kallar livet. Som om det kunde sättas på vänt eller investeras på ett sparkonto för att plocka ut senare, när tid finnes. Det gör mig ont någonstans i själen att bevittna. Det är som att du står och väntar på DIG. Då vill jag bara ruska om och skrika högt:

"Du är redan här och snart på väg ifrån dig. Ta för dig och lev så makalöst mycket du bara orkar.  Äventyret du inväntar pågår i varje andetag du får äran att förvalta. Vänta inte bort ditt liv. Det rätta tillfället du söker kommer inte. DU måste fånga det i flykten, i livsvinden som virvlar runt dina dagar. Ta chansen. Ta rädslan i hand och börja gå ditt hjärtat leder dig. Modet möter upp på vägen. Det gör det alltid. Skjut inte upp en enda sak. Du har fått ett liv till skänks och det är meningen att du ska LEVA det. Känna det. Njuta det. Det är dig väl förunnat att smaka en bit av himlen varje gång du är förälskad. Det är tänkt att du ska arbeta med något som är ämnat för just dig. Dharma. Våga vara så vacker som du egentligen är. Stå stadigt i den skönheten som gavs dig när du föddes. Om du inte trivs där du befinner dig så befinner du dig på ett eller annat sätt på fel plats. Lyft och flyg. Om inte dina vingar bär dig, ta hjälp. Fastna inte i smärta, det finns kärlek nog som kan hjälpa dig hitta kraft igen. Ibland tar det tid, men det går. jag har sett det så många gånger. Och inget i världen är så vackert som en fri själ som hittat ljuset och styrkan i sig själv och flammar i sin egen inre kraft. Ja jävlar vad vackert det är att bevittna"

Ja tänk så många gånger jag velat ropa de där orden till arma människor som fortfarande väntar på livet, på sig själva, på möjligheter, tillfällen, mer pengar eller tillåtelse. Någon gång har jag nog gjort det också. Men oftast inte. Vem är jag att göra det. Jag är ju mästare i mitt liv så som du är mästare i ditt. Jag blir bara så rädd att vi ska missa det där vi minst av allt vill missa. Nämligen livet.

Tänk bara alla dessa människor som blivit trasiga efter att kärleken lämnat dem i en blöt sorgehög någonstans i livets avgrund. Det är så lätt att glömma då att olycklig kärlek inte finns. Det är bara egot som försöker intala oss att vi vill "äga". Själva kärleken är den samma och den bor i oss. Vi kan inte känna kärlek någon annanstans än inom oss. Det vi varit med om bär vi alltid inom. Det formar oss och ger oss nya nyanser, färger och dimensioner. Vi kan älska igen. Men vi måst våga tro. Vi måste våga lyfta. 

"Jag har varit med om dig. Jag kan aldrig förlora dig."

                                                         -Jacques Werup 

Rädsla är ett val

Samma dag som vi föds får vi den största gåvan . LIVET

Vårt ursprungstillstånd är lycka och vi VET vårt värde. Utmed livsvägen tappar de flesta av oss tilltron till oss själva och vi tror inte att vi är värda det bästa. Men det är vi.

Vi drivs istället av allehanda rädslor som får styra våra liv. Rädslor om att inte duga, att misslyckas, att förlora något, att vi är fel, att vi gör fel ja listan kan göras lång.

Men kära vackra människor. Rädsla existerar inte i verkligheten Vi kopplar ofta samman fara och rädsla men det är fullständigt olika saker. Fara är verklighet och rädsla är bara historier vi berättar för oss själva om saker som kanske aldrig händer. 

Ta bara Will Smiths ord från filmen After Earth där han förklarar rädsla: 

Fear is not real. The only place that fear can exist is in our thoughts of the future. It is a product of our imagination, causing us to fear things that do not at present and may not ever exist. That is near insanity. Do not misunderstand me, danger is very real but fear is a choice. We are all telling ourselves a story and that day mine changed.

Fritt översatt:

Rädsla är inte verklighet. Det enda ställe som rädslan kan existera är i våra tankar om framtiden. Det är en produkt av vår fantasi som får oss att frukta det som för närvarande inte existerar och förmodligen heller aldrig kommer att existerar. Det är nära galenskap. Missförstå mig inte, faran är mycket verklig, men rädslan är ett val. Vi berättar alla dessa historier för oss själva och den dagen förändrades min.

Ta er gärna några minuter och titta på Smiths inspirationsfilm som jag bara älskar. Känner man sig inte peppad efter den så vet jag inte vad.

If you can dream it you can do it

"Du tänder gnistan i mitt brinnande hjärta"

Varför inte börja tisdagen med lite musik

Jag har en förälskelse till James Blunt och hans karaktäristiska gnälliga röst. Den gör något med mig

Och den här låten älskar jag. 

Your mouth is a revolver, find bullets in the sky

Your love is like a soldier, loyal 'til you die

And I've been looking at the stars for a long long time

I've been putting out fires all my life

Everybody wan'ts a flame. They don't wanna get burned

And today is our turn

[Chorus]

Days like these lead to

Nights like this leads to

Love like ours

You light the spark in my bonfire heart

People like us, we don't

Need that much, just some

One that starts, starts the spark in our bonfire hearts

This world is getting colder, strangers passing by

No one offers you a shoulder, no one looks you in the eye

But I've been looking at you for a long, long time

Just trying to break through, trying to make you mine

Everybody wants a flame, they don't want to get burnt

Well today is our turn

[Chorus]

Days like these lead to

Nights like this leads to

Love like ours

You light the spark in my bonfire heart

People like us, we don't

Need that much, just some

One that starts, starts the spark in our bonfire hearts

Our bonfire hearts

Our bonfire hearts

Ooh, our bonfire hearts

You light the spark

People like us, we don't

Need that much, just some

One that starts, starts the spark in our bonfire hearts

[Chorus]

Days like these lead to

Nights like this leads to

Love like ours

You light the spark in my bonfire heart

People like us, we don't

Need that much, just some

One that starts, starts the spark in our bonfire hearts

Our bonfire hearts

Days like these lead to

Nights like this leads to

Love like ours

You light the spark in my bonfire heart

People like us, we don't

Need that much, just some

One that starts, starts the spark in our bonfire hearts

Kastar mig handlöst in i allt jag upplever...vet inget annat sätt att leva på

Har tillbringat den största delen av min helg med mina små prinsar. De förgyller, rör om och bäddar in. Det är så mycket kärlek i omlopp och jag är glad att jag för förmånen att låna dem

Söndagskvällen tillbringades dock i köket lyssnandes på ett nytt avsnitt av Stina Wollters "Söndagarna med Sina Wollter" i P4. Ett favoritprogram som alltid berör på ett eller annat sätt. Så även denna gång. Kanske t o m extra mycket denna gång.

Medan radion var mitt enda sällskap denna söndag hemma i köket i Majorna drack jag mitt älsklingste och klädde om den andra stolen i ett stolspar som ska stå i köket och bära rumpor åt både boende och besökare. Ett större jobb än jag anat. Men jag gillar att måla om, slipa ner, klä om och renovera möbler. Nyskapa utifrån gamla möbler och saker med själ. Kretslopp. Det ger mig stimulans både i själva hantverket men också i inredningen. 

Jag tänker också mycket just nu. Stannar och tar ett snack med livet. Känner av läget och resonerar med hjärtat snarare än rusar med sinnet. Det gör mig gott. Det är så vackert att samarbeta med livet istället för att motarbeta. 

En av sakerna som tyngt mig är att jag har skiljts från en kär vän den här helgen. En vän som bott hos mig i snart 3 år. Min kattflicka fick ett nytt och fint hem. Hon kommer få det bättre där av flera orsaker. Men det gör ändå ont i självet. Egot vill inte bli lämnat trots att jag gör detta av kärlek till henne så gör det galet ont i mig. Livet är inte alltid lätt men det är alltid värt det

Att jag sedan fick avsluta helgen med att evighetsprata i telefon med en av mina absolut bästa väninnor om livet och allt som hör därtill fyller mig till bredden med välmående och livskärlek. Det är viktigt att vara HÄR inte där.

Puss o kram

Nytt härligt avsnitt i podcasten "Viktigt på riktigt"

Så kan vi då äntligen presentera ett nytt avsnitt i vår podcast "Viktigt på riktigt" Ett avsnitt som handlar om att det kanske går att vara lite gammal hederligt nöjd mitt i alltihop också Ett avsnitt som också handlar om följande: Kanske finns den universella lyckan oavsett vilket liv man valt att leva och kanske är det dags att vi återinför vilodagen för att låta våra liv komma ifatt oss. Varför behöver vi så snabb och lättillgänglig bekräftelse i vårt skapande idag och varför är det dåligt att vara nöjd? Varsågoda Och glöm inte att ni kan prenumerera på oss så att ni inte riskerar att missa något.