Att göra det man måste är att göra det man vill

....ja han sjunger ju så Micke Rickfors i den gamla invanda och uttjatade dängan "Vingar för pengarna" Jag kan bara resa mig upp med armarna i luften och hålla med. ATT GÖRA DET MAN MÅSTE ÄR ATT GÖRA DET MAN VILL. Smaka på den du. 

Kanske låter lite smått uppkäftigt men jag tror i ärlighetens namn att det är så det är tänkt från början. Att vi ska skapa våra liv utifrån vår egen vilja, personlighet, tillgång och känsla. Det resulterar i hela människor (skapligt iaf)  som älskar sig själva, sina dagar och sitt liv. Och kontentan av det då. Det kan ju i princip vem som helst räkna ut. Behövs ingen avancerad rocket science för det. Hela människor som älskar sig själva och använder sina dagar till sådant de är ämnade för blir självklart nöjdare med sina liv, är mindre stressade, älskar andra mer öppenhjärtat, har mer överseende med andras olikheter, får mer energi och tar större och härligare klunkar av livet på ett sätt som DE vill att livet ska klunkas. 

Idag är vi så galet normativa och fullkomligt istoppade med information om att "så GÖR man" "det ÄR bara så" det BORDE man ju förstå" "det är bara att bita ihop" "livet är kärvt och jobb ska vara tufft, kämpa på och håll ut till semestern" "arbetsveckan är jävlig men låt den gå fort det är snart helg" 

Herregud vi stressar och jobbar ihjäl oss för att ha råd att leva och vara lediga och när vi är lediga så vet vi inte hur man gör. Skilmässoantalet skjuter i höjden i september varje år när semestern är slut och vi inte klarade av att infria allt det där vi planerad göra när väl ledigheten kom. Vi sparar pengar på konton för att kunna ha när vi blir gamla och sjuka men vi jobbar oss sjuka på vägen av all stress. 30 000 springer med full fart in i väggen varje år i Sverige och 1 milj svenskar vantrivs på sina jobb. Men vi är "duktiga" och biter ihop, kämpar på och håller ut minsann, för det har vi lärt oss redan som små. Hej vad det går.

Nej jag tror inte på det här. Jag tror att om alla de som känner att semestern är en flykt från en vardag som är blytung pga av arbetet har en uppgift. Byt jobb eller inför en förändring där du arbetar. Kanske i din inställning eller förslag till förbättring, vad som helst. Men alternativet att stanna, inte göra något, gnälla och sakta gå sönder är inte det bästa (men det vanligaste)

Nu sätter några förmiddagskaffet i halsen av irritation och anser mig provocerande förmodligen. Ja kanhända är det så. Jag tar risken. Många resonerar nämligen. "Men hallå hur skulle det se ut om alla skulle få göra det dom vill" Ja tänk...hur skulle det se ut?! Det är ju nämligen så att alla vill inte arbeta administrativt, skriva en bok, arbeta fysiskt, köra bil, arbeta i grupp, arbeta ensamt eller resa inom jobbet eller starta eget. Vi är ju olika och det är det som är poängen. Det finns resurser till alla. Jag har en vän som fullkomligt älskade sitt jobb som lokalvårdare på en stor industri i dalarna och hon kunde snegla på de som satt på kontoret och tänka "stackars er som sitter inlåsta vid det här skrivbordet hela dagarna" Medan kontorsråttorna sneglar på lokalvårdaren och tänker "jaja, du kanske får ett bättre jobb i ett annat liv". 

Åter igen vi ÄR olika och har olika förmågor, talanger, anlag och viljor. Men en sak som är säker det är att en medarbetare som vantrivs på sitt jobb är varken en tillgång för sig själv, sin familj eller sin arbetsplats. Så vem tjänar då på att vi biter ihop, kämpar på och håller ut. Och dessutom skiljer oss i september och har utmattningssymtom lagom till julruschen. 

Nej Micke Rickfors jag håller med dig - att göra det man måste är att göra det man vill