måndag 7 juli 2014

Äktenskapets alla ljuvligheter och vedermödor

 
Äktenskapets alla berg och dalbanor och oundvikliga vedermödor är något jag är tacksam att jag ständigt får uppleva. Redan när tiden var ung och jag var 21 år gick jag uppför altargången med denna stadige, lugne, starka, vackra och alldeles hopplösa man. Vi hade precis fått vår förstfödda lilla dotter och vi älskade mer än ord kan förklara. Det var vackert då. Det är vackert nu. Men gud ska veta att bara för att det är vackert betyder det inte att det alltid varit smärtfritt. Det har funnits dagar då jag velat annonsera ut denna småtröga och kolugna man på Tradera till högstbjudande. Och det har garanterat funnits dagar då han funderat på om det går att göra sig av med egensinniga konstnärssjälar som mig på Blocket eller Annonstorget. Det har funnits stunder då jag slitit mitt hår och skrikit mig hes.Men det finns också stunder då jag älskat villkorslöst, galet och paradisiskt ljuvligt
 
Våra vägar har inte alltid gått parallellt. Vi har nämligen skiljt oss och separerat två gånger under dessa år. Men båda gångerna har vi hittat tillbaka till en slags gemensam plattform. Ett fundament där vi har svårt att leva tillsammans och ännu svårare att leva utan varandra.
 
Vi har delat så mycket den här mannen och jag. Och ibland undrar jag om inte han känner mig bättre än jag gör. Vi har delat sorg, glädje, tårar, skratt, småbarnsår, storbarnsår, dålig ekonomi, bra ekonomi, förluster, resor, flyttar, otrohet,  mörker och ljus. Men alltid har vi återvänt till vårt gemensamma lilla bo här på livsresan. Ett skrymsle på livsvägen där ingen och inget i världen når in mer än våra livsglada själar
 
Det finns någon som älskar mig hur jag än är och beter mig. Det är gott för själen att veta att det finns en människa som valt mig framför alla andra. Och ett människobarn som jag valt framför alla andra. Det är stort och det expanderar hjärtat mitt ännu mer.
 
Vi har valt varandra dag för dag och nu lirar vi liksom i samma lag
 
Jag säger tack och riktar blicken uppåt för det måste finnas en högre inblandning i detta....ja det måste det bara....även om jag inte riktigt vet vad. Men allt behöver man inte veta.
Det räcker med att känna
 
Love

12 kommentarer:

  1. Men det måste vara ett bevis på att kärleken övervinner allt? Vilket härligt inlägg, så öppet och uppriktigt. Jag blir glad för er skull. Tyvärr har jag nog aldrig älskat min man, alltid velat gå ifrån och aldrig varit modig nog. Men det är också kanske en del av livet.

    Kram och lycka till på er snåriga väg i livet! För den låter precis så underbart snårigt som livet är.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja snårigt har vårt liv definitivt varit och kommer förmodligen så att förbli...men någonstans har vi liksom valt varandra alla dessa dagar...och framtiden vet vi inget om...men NU är vi rädda om
      kramar och tack för dina ord

      Radera
  2. Fint skrivet om en kärlek. Och så sant att det inte alltid är enkelt, ibland långt ifrån. Härligt att ni hittat tillbaka till varandra. Ja en alldeles underbar historia <3
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Från hjärtat tack...historien har varit snårig...och kommer förmodligen att så förbli...men den är vår...och vi väljer den... kram till dig

      Radera
  3. Vilken enorm kärlekshyllning du delar med dig av :)
    Trots "berg o dalbana" . . .
    Vackert - ända in i hjärtat :)
    Är du bara värd du jordiska ängel :)
    Fortsätt att leva i kärlekens energi, för du ÄR kärlek :)
    Kärlek från mig i Viken :)
    :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja ibland är den så snårig så man undrar vad man håller på med...men det den är vår...och vi väljer varandra för varje ny dag...det är något vackert i det
      tack kära du och kraaam

      Radera
  4. Det är så vackert skrivet, om kärlekens kringelkrokiga vägar och om att välja varandra igen.. och fortsätta välja för man har ju ett val. Ni inspirerar och du inspirerar. Kramen från Liv

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja visst är det så...det finns något vackert i det
      kramar

      Radera
  5. härligt med de där livets labyrinter.. Det är nog menat att saker skall hända i livet .. det är det livet är till för att levas... kännas, njutas.. skrattas.. och att få uppleva tillsammans eller ensam vilket man än föredrar så är livet ditt... Tack för härlig blogg och läsning som inspirerar. <3 <3 <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag tror också att det är meningen...och ur det ska vi lära oss något viktigt. Tack för besöket och dina ord
      kramar
      Emma

      Radera

INSPIRATIONSHELG

Tillhör du också en av oss som levt upp till andras förväntningar gång på gång. Trots att det ibland inte alls legat i linje med Din...