söndag 9 februari 2014

När känslorna ligger på gatan till allmänhetens beskådan


När jag var yngre så undrade jag ibland om det bara var jag 
eller om alla människor som får möjligheten att förvalta ett liv kastades omkring i livet som i en centrifug av modell extra snabb. Kastades än hit och än dit och tilltufsat fick resa sig med
livsgrus i håret och skrapade knän. Ena dagen så tung att det 
kändes som om känslorna man äger slits ur kroppen på en 
slängs ner på gatan till allmänhetens beskådan. 
För att däremellan fullständigt lyckohög flyga högre än molnen i sin totala eufori av att bara finnas till.

Idag vet jag bättre och att det är något som tillhör epitetet människa. Vi åker alla omkring i 
livskarusellen och får ta del av livets alla nyanser. Vi behöver alla delarna för att kunna skapa en helhet. 

Så många vackra själar jag träffar i min profession som 
coach som kämpar emot detta och tror att man måste vara tillrättalagd och svenskt mellannmjölks-ordentlig för att vara "normal" och duglig. Vi vill för allt i världen inte sticka ut eller 
på något sätt vara avvikande mängden. Vi låtsas vara starka trots 
att det enda vi längtar efter är att få falla en stund och känna att det är ok att vara sårbar och tillåta det som känns få kännas. 
Det känns som om vi tappar masken och vad ska grannen 
tycka då. Tänk om att han får veta att jag är fullständigt normal 
och mänskligt sårbar med allt vad det innebär. Det är sorgligt 
tycker jag eftersom vi alla bär sorger, smärtor och skuggsidor 
likväl som vi bär på glädje lycka och eufori. Och om det är ok 
att känna djupet har vi så mycket lättare att också få tillgång till topparna i livet och kunna njuta av utsikten från livets 
glädjeämnen

Ibland har jag känt att jag hade velat berätta detta för mig när
jag var en rädd liten flicka. Informerat mig själv om att livet
kommer att kasta omkull mig men jag kommer resa mig igen 
Jag hade också velat berätta att livet är en gåva och det finns 
så mycket glädje och kärlek i allt du ser omkring dig. Allt
från den blyga första violen på våren till den största 
fantastiska kärleken som kommer vända ditt liv upp och ner.

Jag skrev en liten text om detta på FB så jag delar med mig
av den även här.

Ha en fortsatt fin söndag. Själv ska jag toknjuta av sushi
som jag tror är min i särklass godaste favvo-mat just nu

Kram på er och öppna famnen för allt som händer er
det är förmodligen livet som försöker visa er något 
spännande ni behöver lära dig

"Ibland vill jag bara hålla den här lilla flickan inuti mig i handen titta henne i ögonen och säga lugnt att allt är bra. Och DU är bra och så mycket värde bor i att du finns. Livet kommer inte alltid att vara lätt. Du kommer att knuffas ur boet, släpad genom dagar tyngre än ord kan förklara och DU kommer att både svikas och svika tills hjärtan blöder. Det är det som kallas liv och skuggsidor av en kärleksfull existens. Men älskade lilla modiga sköra vän allt det här kommer du att klara och vinna lärdomar ur. Du kommer att falla men du reser dig igen. Om du bara håller ut din darriga hand när livet känns trasigt utan gräns så kommer vackra själar omkring dig att bära dina rädslor tills dina vingar bär dig igen. De kallas vänner. Så våga öppna hjärtat och lev med seglen hissade för du klarar alltid mer än du tror. Skönhet glädje medmänskligheten och en sjuhelsikes massa kärlek kommer att vara dig tillgänglig närhelst du anar. Och allt detta för att du fått förmånen förvalta ett liv ♥"




2 kommentarer:

  1. Hej! Jag råkade bara ramla in på din blogg... Mycket fint inlägg om livet! Jag kommer nog att titta in här fler gånger.
    Allt gott till dig!
    /Birgitta

    SvaraRadera
  2. Så sant och så vackert skrivet och tänkt - som vanligt :)
    Ja, visst möter vi många vackra själar när vi coachar :)
    Livet är fantastiskt - mitt i centrifugeringens snurr, håller bara mä' :)
    Kärlek från mig i kaoset hos mig,
    :D

    SvaraRadera