Prestationsmonster i sänghalmen

Vi lever i ett galet prestationsinriktat samhälle där allt mäts i huruvida vi presterat oss in i duktighetsmallen eller ej. Bra, bättre men helst bäst. Man kan t o m läsa om i veckopress och litteratur hur man ska göra för att bli en "bra" älskare eller älskarinna. Det evinnerliga prestationsmonstret har alltså till och med smugit sig in i sänghalmen med avsikt att få oss att PRESTERA även där. 

Där är den nog som mest förgörande och dödande av blomstrande mänsklig och energi. Den ömsesidiga frihetens grönskande blomma och det erotiska och kärleks-äkta samfundets gnistrande stjärna kan nämligen bara framträda ur kärlekens vilda och totala kaos. Ur hämningslös galenskap där det vackra bor i det fria sinnet. Om sex blir prestation faller poängen med den fantastiska magin som kan uppstå mellan två älskande människor. 

Att vara "duktig" i sängen och samtidigt behålla sin totala frihet är en fullständig omöjlighet. Att tänka på hur man ser ut, vilken pose som är mest fördelaktig eller huruvida man ser smal ut och samtidigt lämna över sig själv till stunden, mötet och sin älskade är att förta hela stunden dess magi. Jag tror att det handlar om att man behöver tillåta sig att ge upp sig själv för att i mötet med någon annan hitta den gemensamma kärnan i det vi kallar ren villkorslös kärlek. Go beyond.

Jag vet att jag är en obotlig romantiker som gärna romantiserar det mesta jag kommer över, och så även min syn på den sexuella akten som sådan. Visst kan sex uppstå utan kärlek (och kärlek utan sex) och då kanske det inte är så viktigt att gå "all in" och mötas i ett exploderande samfund av villkorslös kärlek. Men jag tror ändå att sex som sådan tappar lite av sin glans om vi ska prestera och vara bra även om det handlar om ett one night stands

Så för guds skull, släpp inte in prestationsmonstret i sovrummet - det kan inte samsas med frihetens kaos, kärlekens storm eller erotikens gnistrande stjärna. Det kan bara samsas med sig själv. 

Vi är alla så mycket vackrare och ädlare än vi har vetskap om. Och om vi släpper taget om det yttre skapar vi plats för det inre att träda fram och lysa igenom. Älskar vi oss själva är vi också trygga i mötet. Och inget i världen kan väl vara mer attraktivt än det

Be you, the whole you and nothing but you

Puss o kram