måndag 16 september 2013

Jag säger som Nisse - varför mår vi så dåligt när vi har det så bra

Tänk så lätt vi människor har att gå vilse i våra dagar. Ofta vet vi inte ens om det när vi är mitt uppe i det. Vi känner att det "skaver" någonstans men vi dövar det med att öka tempot och konsumera fler och dyrare prylar istället för att stanna upp och känna vad vi VILL och vart vi är på väg. Och framför allt om dessa två överensstämmer med varandra. Ibland är vi på väg med stora bestämda steg mot ett håll som inte alls överensstämmer med det vi egentligen själva vill. 

Ofta är det en inneboende rädsla för konsekvenser som gör att vi inte ens vågar känna in vad vi själva vill och nöjer oss istället med vad vi "bör" göra, vad vi förväntas göra, vad som är mest lämpligt och politiskt korrekt. Vi biter ihop, kämpar på och håller ut. Man har t o m forskat fram att vi hellre stannar i dåliga relationer än bryter upp eftersom vi vet hur det känns att vara i denna dåliga relation. Och vi vill känna igen oss och räds förändring. Ovissheten som väntar om vi bryter upp skrämmer mer än smärtan som den dåliga relationen åsamkar alltså. Det här sliter självklart på mer än en person eftersom en relation oftast involverar flera personer som t ex barn och övrig familj.

Visste ni också att nästan en miljon svenskar vantrivs på sina arbeten och de flesta gör inget åt sin situation. Förmodligen av samma orsak som att vi stannar i en dålig relation. Rädslan för det nya och kanske även en misstro på den egna kompetensen och förmågan att skaffa ett nytt jobb där man trivs bättre och kommer till sin rätt.



35 600 svenskar går i väggen på år. 100 st om dagen. Det säger någonting om hur vi mår i vårt fantastiska välfärdsland just nu. Hjärtkirurgen och föreläsaren Nisse Simonsson skrev ju en bra bok med den eminenta och passande titeln "Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?" Lästips om du inte redan läst den

Jag tror att vår ofantliga prestationshets och perfektionsträvan gör att vi är livrädda att trilla ur mallen. Vi har fått för oss att defintitionen fast tjänst/tillsvidare-antställning= lycka. Det är en riktig livslögn tror jag eftersom det i så fall skulle betyda att alla som har en tillsvidare-anställning skulle vara lyckliga. Då skulle ju inte heller en miljon svenskar vantrivas. Eller hur?! Jag lever själv som frilansande egen företagare och har ingen fast eller tillsvidare-anställning och jag vet att det finns andra värden som gör mig lycklig än just den trygga fasta tjänsten.

Nej jag tror att vi skulle må bra av att leva våra liv utifrån våra egna preferenser, tillgångar, drömmar, egenskaper och intentioner. Jag tror också att vi skulle må bra av att ruska om lite i våra förlegade föreställnings-bilder av tomtebolyckan och inse att kärlek är inte att bita ihop, hålla ut och kämpa på om vi känner att våra relationer inte fungerar. Tomtebolyckan måste inte se ut på ett förutbestämt sätt. Trygghet och kärlek frodas inte bara i familjer med oseparerade föräldrar. Kärlek frodas där kärlek finns. Vad kan vara viktigare. Självklart behöver vi kämpa i våra relationer ibland men inte på bekostnad av vårt eget välmående för att hålla upp en fasad av den s k lyckade familjen eller relationen. Ibland tar kärleken slut och det är inte ett nederlag. Ibland utvecklas vi åt olika håll och det är inte en tragedi. Ibland behöver vi leva våra liv på två parallella vägar istället för att vandra på samma väg och det är inte ett misslyckande. Det är en del av livet. Inget står still och utveckling sker konstant. Det är när vi försöker kämpa emot detta som vi oftast får problem.

Sist men inte minst vill jag säga att om du ska ta ett råd från någon när det gäller frågor och funderingar som dessa så ska du vara mycket försiktig om rådet kommer från någon som inte är involverad i konsekvenserna. Vi får ofta otroligt snusförnuftiga "tips och råd" från förstå-sig-på-människor som "vet" hur och vad du borde göra. Detta gäller förstås även råden som kommer från mig. Men kära du - det är DU som vet bäst hur ditt liv ska levas. Det finns ingen manual eller livsinstruktion. (och hade det funnits en så hade jag inte ens läst den för jag läser aldrig instruktionsböcker, jag bara testar och kör på tills det tar stopp...så också med livet)

Lev livet så att du kan säga den dagen det är dags att checka ut för gott - YES jag tog chansen när jag fick den

Det var allt från tredje våningen med livsutsikt denna måndag i september när hösten kom till stan´

Love




16 kommentarer:

  1. Något att ta till sig med tanke på hur många som befinner sig i ekorrhjulet med en längtan efter annat men inte modet eller orken att göra aktiva val.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja och tyvärr är det nog många fler än man anar
      Kram E

      Radera
  2. Huvudet på spiken och varför är det så tröööögt. Jag har själv varit där i det sega. Fick inte upp ögonen fören det värsta hände. Nu ser jag livet och vikten att ha ett eget ansvar för mitt välmående som väldigt viktig.
    Små steg mot ett bra liv mår vi alla bra av.
    Kram från östkusten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja kära Annelie visst är det märkligt att många springer sig både blodiga och trötta på livsresan utan att trivas och dessutom varken får eller ger kärlek
      SJälvklart gör vi alla så gott vi kan men ibland är våra nedärvda samhällsmallar och föreställningar så starka att vi inte inser att livet är till för att LEVAS medan vi har chansen
      kram
      E

      Radera
  3. Jobbar en del som livscoach via telefontjänst och kan inte nog stämma in i den här problematiken om "att stanna kvar!" De flesta samtal handlar om kärlek och hur man ska komma till rätta med sin dåliga relation. Oftast helt utan tanke att bryta upp och gå vidare, även om man varken har barn eller hus som förbinder! Likaså med arbete, många är stolta över att de inte haft en enda sjukdag trots att de inte sover på nätterna och mår fysiskt och psykiskt dåligt hela tiden! Ledsamt, samtidigt som man ju alltid får möta en människa "där den står", för att nå fram.
    Kram Helen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är bl a i min roll som coach och föreläsare som jag fått stifta bekantskap med många fler än man anar som vantrivs och skulle vilja göra något annat med sitt liv....som om de befann sig i ett genrep...lite synd eftersom livet är en enda stor direktsändning
      Ja visst är det ledsamt
      Tack för att du delar med dig
      kram
      E

      Radera
  4. Du skriver så bra att jag tappar orden och inte kan säga så mycket mer än kärlek till dig <3

    SvaraRadera
  5. Blev nå't strul när jag försökte kommentera - försöker igen :) ta bort det andra om det blir dubbelt snälla)
    Mycket bra skrivet - behövs, så att svenska folket ruskas om lite :)
    Tänker på Oshos kort - det där med lilla lejonungen, som växte upp med en massa får - och trodde att han var ett får, betedde sig som ett så'nt . . . Ett gammalt lejon kom - alla blev rädda, även lejonungen - men fick då se sin "spegel"bild i en vattensamling - och såg då att han faktiskt inte var ett får - utan ett kraftfullt lejon :)
    Det ÄR det vi måste upptäcka - Alla - att vi är unika och har en power - och att vi INTE behöver följa "fårskocken" - för att vi har kraft och power - som ett lejon :)
    Tack och kram för kloka ord skrivna med kärlek :)
    :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja det är precis så...vi måste upptäcka att vi har allt inom oss...och vi visste det från början men något/någon har suddat ut det på livsvägen
      Kärlek
      E

      Radera
  6. Så sant Emma! Vi är skyldiga oss själva att ändra på det som inte är bra! Att gå och vantrivas är farligt tror jag. Både för sig själv och för andra. Jag skriver om något liknande idag :)
    http://queenofkammebornia.se/2013/september/vad-man-angrar.html
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ja visst är det väl så. Jag ska kika in hos dig och läsa. Vi har många gemensamma beröringspunkter som det är intressant att ta del av Pia
      Allt gott
      E

      Radera
  7. Ett insiktsfullt och livsbejakande inlägg som jag är glad att jag fick möjlighet att ta del av./Elisabeth Jönsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt och härligt om jag kan inspirera. Vi är ju alla hör för att dela med oss
      kramar och allt gott
      E

      Radera