Man brukar säga att det är dom som brinner för saker som bränner ut sig. Det låter ju rätt logiskt. Jag är en som brinner för saker. Passionerat och ganska gränslöst faktiskt. Det resulterar i att jag känner att jag just nu håller på att elda ljuset i båda ändarna. Igen. Done that been there.
Fasiken, att det ska vara så svårt för en del personer att lära sig ta´t lugnt. Jag vill brinna, men inte brinna upp. Stress är sjukt farligt och jag tror att vi inte riktigt begriper hur livsfarlig dess påverkan är.
För min del handlar det nog mycket om att jag har förmånen att ha många ben att stå på i mitt företag. När hjärnan sedan ska vara närvarande på alla områden blir det slutligen kaos. Helst eftersom jag just nu inte har förmågan att hålla min tankeverksamhet på ett ställe i taget. Istället korsbefruktar jag coachandet, kursverksamheten, skrivandet, andra tryckningen av första boken, uppdatering av bloggen, hemsida och FB (marknadsföring), föreläsandet, skapandet och logistiken runt AntiJante-kollektionen, originalkonstskapandet, beställningar av nya tavlor, koordinator-tjänsten + förberedelser och planerandet av ett coachprojekt som jag ska genomföra med en kollega under tre veckor i mars. Som toppen på moset ska jag vara ur min gamla ateljé och flytta in i min nya samma dag nästa vecka. Hej hopp. Det är inte undra på att min själ så att säga dragit i handbromsen nu igen. Den gör det när jag, glad i hågen, kör på i för hög hastighet i livet med rutorna nedvevade och solbrillorna på. Den drar i handbromsen genom att att nacken stejkar och ballar ur totalt. 2004 fick jag gå tio gånger hos en sjukgymnast och käka antiinflammatoriskt i flera månader för att "komma tillbaka" Det ska jag inte behöva göra den här gången för jag hoppas jag vet bättre nu och sänker hastigheten innan näsan sitter i kaklet.
Nej jag känner en brist just nu på konstnärligt skapande och inre frid och själslig ro. Jag brukar vara så bra på det men har liksom glidit av motorvägen en aning här och svikit mina egna ideal och filosofier.
Det är en av anledningarna till att bloggen inte är så frekvent uppdaterad som den brukar just nu. Jag har fullt upp med att sänka hastigheten, säga nej till vissa saker även om de lockar och vänta in min egen puls och rytm. Jag är för känslig för att köra fram genom livet i 220 km/tim. Jag är inte en person som vill åka på motorvägar och missa det vackra som de små landsvägarna i livet erbjuder. Jag är en navelpillare som vill njuta av vårfåglars ystra sånger och hämta inspiration i nuets totala magi. Back to basic eller inget alls liksom. Jag kan inte ge till andra om jag inte är "hemma i mig själv" Allt för mig är sanning och ur den kommer det vackraste livet erbjuder
Jaha det var ocensurerade tankar från mig en ovanligt vanlig tisdag i februari
Det är alltid lika givande att läsa dina tankar Emma. Jag önskar dig lycka till med bromsandet och en skön tisdag :) Kram <3
SvaraRaderaJa det var mycket att engagera sig i på en å samma gång. Då är det ju helt fantastiskt att du hittat bromsen mitt i allt detta! Innan det blir "järn mot järn" liksom även i bromsarna. För även den måste skötas om ibland. Se till att få lite "navelpilleri". Är förväntan att du skall brinna för allt detta så bör du nog få fylla på och ladda någonstans också.....i just lite "navelpilleri" kanske. Ta väl hand om dig nu söstra mi.
SvaraRaderaJag älskar dig precis så som du är.....Puss
Älskar ditt sätt att skriva! Kan ej komma loss ur dina texter! Var rädd om dig
SvaraRaderaKram
Tack gode gud att du är normal som en annan.
SvaraRaderaDu prickar in mig exakt och med en glimt av humor. Och den behöver man för att kunna skratta åt sig själv när man börjar fara runt som ett skållat troll.
Behålla lugnet i kaoset som min favoritfarbror Dalai Lama skulle ha sagt och skakat på huvet.
Kram som räcker hela dan Emma.
Maggan på Brofållen
Finaste du, känner igen det där. Var varsam med dig själv och nacken... det viktiga är ju att inse det i tid och dra ner på det du behöver och in med det som fyller.. det är ju du bra på.
SvaraRaderaVarmaste kramen från Liv
Säger det på ren Räfvålska: "Du lär ta å lungen te däg annärs vet du hur ä slutär!". Kram till dig kära syster yster
SvaraRaderaMin erfarenhet är att det inte är så farligt att köra av vägen ibland bara man drar i handbromsen i tid och ser till att komma upp på banan igen...och förhoppningsvis har man lärt sig någonting om den fortsatta resan som man kan ha mycket nyttan av.
SvaraRaderaVa rädd om dig vännen och blogga när tid och lust infinner sig, jag väntar troget;)
Kram Lussan
Underbart Emma att du drar i handbromsen! Så lustigt att du skriver om mig känns det som, tack vare eller tyvärr för att det börjat gå lite för fort igen på motorvägen hittade jag dig för några veckor sedan. Skygglapparna har sakta men säkert åkt på och jag har kört fortare och fortare och så började jag känna igen känslan och bestämde mig för att: Näe nu måste jag dra åt handbromsen och då hittade jag dig och dina underbara texter och målningar! Du måste vara rädd om dig jag har lärt mig tack vare dig och dina Antijante målningar och dina underbara texter att jag duger som jag är och jag skall ta det lugnare:) Så gör det du också! Så vi inte är två människor som kör med full fart av vägen...för det är så jobbigt att komma upp om det blir en rejäl krsach. Tusen kramar till dig Emma! Och som de övriga skriver, blogga när du känner för det och orkar, vi står vid din sida och tänker på dig.
SvaraRaderaJösses, och folk brukar tycka att jag har mycket för mig! Skönt att du känner i tid, förhoppningsvis, att det är dags att sakta ner.
SvaraRaderaKram Lena
Det är såååå lätt att dra på för hög växel när man mår bra. Vilket man ångrar bittert när man faller igen...
SvaraRaderaMen du fina - hur sköter du om DIG - egentligen???
SvaraRaderaHar nog haft mina misstankar - känt in dom stressiga energierna, hm . . .
Så dä' ä allt bara och lugna ner dig - varva ner några varv och växlar . . .
Gå in på Relaxator.net - och läs om hur andningen hjälper dig,
För det är så viktigt att andas rätt - du vet o kan säkert, men kan tålas att tjatas :)
Se'n är det ju viktigt att förlåta - och det innebär även att förlåta dig själv du coachen :)
Glöm inte dig själv - och kontakta dom kraftfulla ärkeänglarna - så mäktiga :)
Kraftgivande shiatsukramisen med healing och kärlek - just for you my friend :)
:D
Ja det gäller verkligen att brinna utan att brinna upp.
SvaraRaderaEn svår balansgång en del gånger.
Att brinna men kunna backa när det behövs för att inte brinna upp.
Kram
Hej Emma! :)
SvaraRaderaVad du lever klokt. Livsvänligt. Du har tur att du har dig själv. Det är tur att du tar hand om dig som du gör menar jag. Tänk om fler kunde stoppa men i första hand borde fler förstå vad det handlar om. Hur ska de kunna stoppa då de inte har en aning om att de borde för sitt eget bästa, innan det går illa. Jag önskar verkligen att du inte hamnar där du var 2004. Men samtidigt så, ja hade du inte gjort det hade du väl inte varit där du är idag och varit den du är nu. Vila, ta igen dig och sortera dina tankar.
Det om sparken. Jo jag tycker om åldrat trä men våra sparkar har blivit angripna av mögel och det ser bara bedrövligt ut. Ja nästan lite sorgligt ändå.
Kram Ann-Louise
Ta hand om dig, vackra du!
SvaraRaderaAh, det där känner jag igen!
SvaraRaderaSom någon sa här i kommentarerna, det viktigaste är att bromsa i tid. Så att man inte "slår med huvudet mot väggen".
Kram och var rädd om dig!
Tack alla rara fina ni som läser och kommenterar med kommentarer som får hjärtat att blomma. NI ÄR GULD
SvaraRaderastorkramen på er alla faderalla
Emma
Fina Emma! Visst är det farligt med stress. Och visst är det svårt att hitta balansen. Alla tankar och kramar till dig!
SvaraRaderaKänner igen mig i mycket av det du skriver. Jobbar ständigt med att hitta balansen.
SvaraRaderaVarm kram!
Elisabeth
Sänder en söndagskram till dig Emma/"jord-ängeln". Glöm inte bort hur bra du är, hurra hurra för dig!
SvaraRaderaHallu skönaste!
SvaraRaderaMmmm... många varma kramar till dig, du som ger så mycket.
Sköt om dig och njut i ljusets återkomst;-))
Marianne