onsdag 6 februari 2013

Känslor är ett alldeles utmärkt navigationssystem




Känslor är väl ett fantastiskt navigationssystem som kroppen ¨är utrustad med. Tänk så utmärkt våra känslor visar oss var vi är på väg och hur vi mår. Ofta är ju känslor ett direkt svar på våra tankar. Om vi låter otillåtna tankar husera fritt under hårkalufsen tar de ofta ett sådant fäste i oss att omfånget av dess verkan skapar oönskade känslor utan gräns. 

De s k kallade goda härliga känslorna som tillkommer förälskelse, kärlek, lycka  och glädje de vill vi ofta låta husera fritt och ta stor plats i oss. De har vi ofta definierat som bra känslor så de är både rumsrena och utmärkta att prata om. Sedan har vi andra känslor som t ex sorg, saknad och besvikelse. De är sällan definierade som goda eller bra. Jag tror dock att vi behöver genomgå vissa av dessa känslor och låta dem få ta den plats de för tillfället behöver och förtjänar. Sedan har vi ilska som också är en känsla som så att säga inte är bra. Men även ilska har ju en botten och en grund som den är sprungen ur. Nu menar jag inte att vi ska gå omkring och odla ilska och vara förbannade på alla och envar som vi möter. Nej jag menar att vi kan sluta känna motstånd till de känslor som säger oss något och försöka acceptera och titta bakom känslan istället. Kanske mest för att på ett sunt och mer kärleksfullt sätt gå rakt igenom och sedan göra sig av med dessa oönskade känslor. 



Vi är ju alla människor bestående av regnbågens alla färger och sinnestillstånd. Jag anser att det är ok att känna det vi känner. Det som är av vikt är väl att det inte får bygga bo i oss och få ett större grepp och omfång än vi önskar.

Vi kan också få känslor som gör sig påminda på ett mer försiktigt sätt. Det kan ju komma en obehagskänsla över ryggraden eller en argboll i magen som inte vill ge sig av. Eller jag får väl prata för mig själv här. JAG kan ha en argboll i magen ibland som jag inte vet var den härstammar ifrån. Idag är en sådan dag när jag känner mig obäst och inte på topp liksom. Egentligen vet jag inte varför. Eller som jag brukar säga till mina klienter - längst inne vet du. Och längst inne kanske jag vet. Ofta har jag en otrolig förmåga att lyfta mig själv när jag mår lite kasst. Men ibland fungerar inte det och då är det som om jag inte har tillgång till mig själv och till min egen mentala ta-hand-om-mig-själv-bank 

Nåväl jag vet att det här är något som ingår i epitetet att vara människa. Eller i alla fall i epitetet att vara Emma så jag känner ändå ett lugn i detta. Ofta har jag varit långt ifrån min egen inre kärna. Och som vanligt när det här dyker upp har jag inte haft egen-tid eller mediterat i den utsträckning jag mår bra av. Intryck, avtryck och påtryck behöver förmodligen rensas ur mitt mentala system.

Ja så kan också en dag i min värld se ut. Är man en tänkande känslomänniska så är man och jag både accepterar och fascineras av livet och alla dess innehållande beståndsdelar. Livet är kärvt emellanåt och ska så vara. Hur skulle vi annars lära oss. Livet måste ju kännas och inte bara tittas på.

Allt gott till er denna onsdag i februari när vintern kom tillbaka till Göteborg



15 kommentarer:

  1. Jag håller med dig, så fint skrivet om känslorna som vi människor har. Och så mycket igenkänning jag får när jag läser.

    Ha en bra kväll, kram!/Anna-Karin

    SvaraRadera
  2. Så är det för mig i dag med..på inte mitt bäst feelgood humör.
    Jag tycker att det är otroligt viktigt att tillåta sig själv alla sina känslor, och kanske att men inte alltid behöver gräva fram varför jag mår som jag gör just nu..jag tillåter mig själv alla mina känslor annars blir inte livets sång lika fin..

    SvaraRadera
  3. Gillar när man vågar prata om de känslor som vi ofta inte välkomnar och är rädda att dela med andra. Tacka ock varm kram!

    SvaraRadera
  4. Ja tänk att jag förstår dig fullt ut....blir nästan lite full i skratt (inte åt dig utan åt situationen). Jag hade också en sån dag igår.....men tyvärr tror jag att jag hade ett helt gäng i bollar. Visserligen har jag dragits med en envis huvudvärk i snart tre veckor, som inte precis förbättrat tillståndet. Jag t o m vände på min promenad med min fyrbente vän för jag tyckte han inte lyssnade ett jota på vad jag sa, utan gick helt i sin värld och drog som en tok. Han kände naturligtvis av mitt sinnestillstånd. Men jag kände att det inte ens hjälpte att gå ute i det fria när hela mitt inre var i uppror. Inte blev det bättre av att jag visste att jag skulle iväg till jobbet på eftermiddagen där vi nu för tillfället har det intensivt.
    Men visst är det så att vi på djupet vet! Absolut!! Jag vet också med mig att jag fuskat med egentid såsom meditation och reflektion i mitt liv. Och bara det är ju fantastiskt att man är medveten om, för det går ju att göra något åt. Men att stoppa eller förtränga dessa inre symtom på att nåt inte känns ok.....ska vi lyssna på!! Vi får helt enkelt bli bätre på at ge oss själva den tid som behövs för en inre spegling.
    All kärlek och värme till dig du söstra mi. Puss

    SvaraRadera
  5. Hej kloka du = )

    Du har så rätt i det du säger!

    Jag brukar tänka som så, att om jag inte tillåter mig själv att känna alla de där känslorna som jag inte vill kännas vid eller känna av, är det som när man fuskstädar hemma och knölar in allt i en garderob. Så, rätt som det är när man sitter där och njuter av allt det nystädade som är precis som det ska, så går garderobsdörren upp och allt rasar ut på det rena, snygga golvet. Och då är ju verkligen allt i en enda röra, osorterat och så mycket jobbigare att röja upp i, än om man tagit en sak i taget, vart efter, från början...så tänker jag. Men sedan du vet, det där med att leva efter det i praktiken, det är knivigare det!

    Idag skriver jag om dig!

    http://frkfridafortissima.blogspot.se/2013/02/utmarkelser-och-uppforsbacksdagar.html

    Kram,
    Frida

    SvaraRadera
  6. Jag är så glad att jag kom till dig & bloggen! Underbar text och jag är smått beroende :) älskar ditt sätt att skriva! Tack
    Ha en fin dag kram

    SvaraRadera
  7. Du skriver så otroligt klokt och bra här. Stor igenkänning.

    SvaraRadera
  8. Jag tycker att det är stor skillnad på att känna det man känner för stunden och acceptera det, och att älta och inte släppa taget. Jag försöker numera mest konstatera att jag känner som jag gör, men - om det är en negativ känsla - inte gå in i den, inte svepas med i den, inte drunkna i den.

    Jag tänker också att de negativa känslorna - och även de stora kriserna - är en del av livet och inte något att vara rädd för eller väja för.

    Tack för tankar som kommer att ligga och gro här under dagen och reflekteras över!

    SvaraRadera
  9. Hej fina Emma!

    Åh vad glad jag blev av att hitta dig och din blogg..! Tack för att du började följa mig på Instagram så att jag kunde hitta hit ❤

    Atmosfären och energin här är underbar, och nu ser jag fram emot att läsa här i din blogg!

    Kram och på återseende :)
    Mia

    SvaraRadera
  10. Har skrivit idag om dig och din blogg. ha en forsatt fin kväll

    SvaraRadera
  11. Anna-Karin
    Alltid skönt att höra att man kan hitta hem i någon annans ord och finna igenkänning. Kram till dig och tack för att du läser och kommenterar

    Pernilla
    Ja det är så otroligt viktigt att känna att alla känslor är ok och att det tillhör livet
    kram för det

    Moi
    Ja känslorna är ju en del av oss och av allt består vi
    kram till dig

    Maria
    Söstra mi. kanske synkade vi oss nu igen. Nära fast på avstånd. Så är det nog lite hela tiden tror jag. Vi får skärpa oss med egentid och meditation. Jag skärper mig ärligt talat, Är så glad att jag kommit igång med fysiskt träning också, Min kropp tackar mig
    puss och kram söstra mi

    Frida
    En sån slående metafor som förklara hur det blir om vi bara trycker in känslorna i en "garderob". Nej från och med nu tar vi tag i dom och städar med tanke och värdighet bland det som känns. Det är vi värda Eller hur?!
    Tack igen för att du nominerat mig i din blogg. Rara fina :)
    kramar

    Evve
    Tack vad roligt att du kan finna inspiration. Allt har ju en mening. Eller hur?! Jag försöker komma in på båda dina bloggar men kommer bara in på den ena. Smyckesbloggen, Men den andra kanske inte funkar. Nåväl Tack i alla fall
    kram till dig

    Selma
    Tusen tack från hjärtat. Glad om jag kan inspirera
    kramar

    Linn
    Ja det är verkligen oceaner av skillnad mellan att älta och acceptera. Det förstnämnda har jag redan ägnat alltför många år av i mitt liv
    Kram för kloka tankar

    Mia
    Vad roligt att du hittat hit coh tycker om att läsa och ta del av bloggen. Du är sååå välkommen
    kramar till dig och på återhörande

    Evva
    Härligt. Då ska jag kika
    :)
    kramar


    SvaraRadera
  12. Underbar bild och bra text.
    Och du... tanken formuleras i talet...

    SvaraRadera
  13. Hej fina Emma, ja det är så sant klart det finns en mening med allt..Vilken av mina blggar kommer du ej in på?

    krAM

    SvaraRadera
  14. Hej igen min blogg heter www.evvesblogg.blogspot.se

    SvaraRadera
  15. Ännu en dag då jag läser ett av dina inlägg och jag känner: Tack, tack Emma! Ibland när jag läser texter som andra skrivit så är det som att man får inte ha "dåliga" tankar=känslor någon dag, uatn man skall bara tänka och känna allt det goda...det gör ju en än mer missmodig om det är en dålig känslomässig dag man har:( Tacka vet jag dig och din klokskap!

    SvaraRadera