Tacksamhetsblues bland ljusstakar, köphysteri och pepparkaksbak

Nu har jag varit inne och läst på bloggen "I kroppen min" igen och inget i världen berör mig lika starkt som hans sköra ord om att balansera på gränsen mellan liv och död. Att vid 29 års ålder behöva göra bokslut med livet. Det sliter mitt hjärta itu och jag saknar ord. Han äger ett språk som skriver sig in under min hud och allt som vi i vardagslag klagar äver tappar sin intensitet och jag omfamnar allt jag är tacksam över. Min tanke landar vid, må jag bära varje dag här i livet med den kärlek varje dag är värd. Må jag aldrig tappa tacksamhetens fantastiska gåva att just jag har den här möjligheten att förgylla en vanlig tisdag eller torsdag. Må jag aldrig tappa förmågan att hålla livet i handen och alltid våga följa mitt modiga hjärtas puls

Det här får mig också att tänka på det rena och sanna i kärleken, så jag dammade av en gammal dikt som jag skrev på en målning en gång för länge sedan Den vill jag bjuda er på denna fredag i adventstider.  Kom ihåg att varje dag ni lever är en gåva ni själva får förvalta på allra bästa sätt med de förutsättningar just NI har. Det största är redan i er hand. Det största är inte hur hysteriskt många och hur galet dyra julklappar vi kan köpa.  Det största är att vi finns och att vi har möjlighet att älska med modigt och vidöppet hjärta, varje dag

Om att mötas inuti under ytan

När du ler så finns gud och allt annat saknar värde
du hör mellan mina rader vad jag inte säger
och ser i mig vad jag inte visste fanns
bortom allt ser du verkligen MIG
/Emma 

Att känna vinddraget från livsdrömmen smeka kinderna

Att arbetar med det man drömmer om och vill göra, det är få förunnat och ett fantastiskt härligt privilegium som jag verkligen förvaltar. Dock är det lätt att liksom låta jobbat rinna över i själva privatjaget på ett sätt som gör att jag nästan aldrig vilar över huvud taget. Jag blir både fart- och prestationsblind och det mina vänner är INTE likt mig. 

Min omtänksamma och klartänkta dotter sa "Mamma du behöver nog avgränsa dig lite och strukturera upp arbetstid och egentid" Det ligger något i det hon säger känner jag idag. Nyss hemkommen från en föreläsning sitter jag här och planerar ett viktigt säljmöte med en potentiell kund som vill ha med mig ett coachprojekt på ett företag här utanför Göteborg nu i vår. Vi ska träffas halv åtta och det gäller att ha huvudet på skaft och entreprenörshatten på. Under tiden plingar mailen in konstant med nya beställningar på både bok och konsttryck. Jag skickar under tiden en hjälpreda till postcentret med en mängd paket som var färdiga för leverans runt om i Sverige. Samtidigt upptäcker jag att jag måste till tryckarn eftersom flera tryck är slut och som om det inte vore nog så behöver jag göra vernissagekort till utställningen nästa helg och skriva ett par fakturor som inte blivit gjorda.

Puh....konstpaus...

Det är så fantastiskt kul och jag tackar någon där uppe för att det jag gör uppskattas och fler kan ta del av det jag vill förmedla. Jag är både berusande glad och inuti-varm av den feedback jag fått från dagens och gårdagens föreläsningar. Jag hörde ord som "den bästa föreläsning jag varit på " "mängder av aha-upplevelser" "nu ska jag verkligen fånga nuet mycket mera" "du är otroligt karismatisk och man vill inte sluta lyssna på dig" "jag kommer att praktisera massor av det du pratat om idag"
Ja ni förstår ju själva att egot här inuti själva mig har fått sig en rejäl skjuts uppåt stolthimlen. Men jag är trött idag. Nu känner jag en längtan efter ingenting-tid och bara exformation. Jag brukar kalla så, det här jag gör när jag stänger ut världen utanför för att hämta upp mig själv. Om vi utsätts för mycket information måste vi också utöva exformation för att inte brinna upp. Mediation och tystnad måste upp på schemat. ibland krockar mina delpersonligheter den "passionerade sociala doern och entreprenören" och "den filosofiska eremiten som bara lugnt vill måla tavlor, tänka tankar som berikar, sjunga, skriva och njuta av naturens magi".

Nåväl vi skapar ju alla vårt eget livsverk så nu får jag ta tag i detta och hämta in mig själv och njuta av att jag faktiskt lever min dröm på flera olika sätt. Se utsiktens härlighet framtona sig mitt i min fantastiska vardag och notera att livet är i min utsträckta hand.

Ja det var en rapport från tredje våningen i Majorna där Göteborg är som mest gemytligt och havet möter både stad och kultur.

Love till er alla denna onsdag i november

Att se och vårda varandras själsliga skönhet mitt i vardagen

Målning i akryl i blandteknik på duk

När vintern visar sina sämsta och mörkaste sidor är det en god ide att vi människor kryper in och bäddar om själen omsorgsfullt. Vi nordbor behöver något att värma vårt inre med när världen skaver utifrån. Något som alltid värmer oss oavsett väder är kärleken och närheten till varandra. 

Det är så viktigt att vårda tvåsamheten och inte ta den för given. Inget är så stärkande som det vackra i kärleken. Men inget är heller så slitsamt som att leva i en relation som inte tas om hand och sakta får gå sönder bit för bit medan man försöker hålla ihop sig som människa parallellt med att man dessutom försöker hålla ihop något som faller isär. En trasighet som vi ofta tror att vi kan skydda våra barn ifrån. Vi försöker vara låtsaslyckliga och vardagsglada men de känner mer än vi tror att de anar. Och alla är vi värda att älska och att låta älskas och alla barn är värda att leva i kärleksfulla relationer. Så vårda den enhet ni ingått och häll massor av kärlek i vardagsbestyren. Det förgyller, stärker och förbinder

Jag skrev den här dikten för ganska länge sedan. Den är skriven ur en spontan känsla av att det är så viktigt att vårda kärleken mitt i vardagen. Att se varandras själsliga skönhet som ligger långt ovan den glättiga ytan

jag vill

ibland vill jag bara svepa in min sexighet

i min slitna grå favorittröja från Indiska

och känna mig älskvärt vacker i all min trasighet

 hasa förälskad omkring med hemska raggsockor

på slitna trägolv i skenet från fladdrande stearinljus

och känna mig naket älskad när jag minst förtjänar det

 jag vill skratta mig galen i tvätthögar större än verkligheten

och krypa ihop tillsammans under samma täcke av liv

 jag vill fnittrande kyssa snöflingor från en vinterkall kind

och viska laddade olämpligheter i kön på IKEA några dagar före jul

medelålderskyssas på bussen just bara därför att

 ibland vill jag bara höra den välkända sms-signalen

och veta att jag rodnar av det som skrivits

 och jag vill så innerligt gärna rysa

av handen i svanken under min tröja

när det passar sig som allra minst

 ibland vill jag bara så mycket och ändå så lite

för vad är större än det här

/Emma

Kärleken till nuet och att göra saker med hjärtat

Att baka knäck tillsammans med en av mina varmaste hjärtekära ungar är vardagslyx utan gräns. Vi står tillsammans en alldeles ovanligt vanlig lördag i vårt lilla kök. Musiken som vi älskar i bakgrunden, de levande ljusen fladdrar och skänker mysstämning, vi sjunger högt och hjärtligt tillsammans och pratar däremellan om livet och sådant som en helskön 18-årig dotter och hennes knasiga mamma brukar prata om när de får stunder för sig själva. Det är sådana stunder som jag stoppar ner i "facket för minnen värda att bevara" i hjärtat. Jag njuter och känner att hela hjärtat faktiskt expanderar. Så lite som betyder så mycket.

Att jag dessutom i morse tog bilen och våldgästade mina småprinsar innan dom ens vaknat och bjöd in mig själv på frukost i stearinljussken ja, det är likaså ett må-bra-minne som hamnar i samma fack. Pussar, kramar, babytjocka bara fötter att snufsa på och en underbar treårings härliga funderingar det är mer värt än alla pengar i världen.

Jag samlar på minnen som har ett nostalgiskimmer över sig och som jag anser är värda att spara i det där berömda "facket för minnen värda att bevara" i hjärtat. Minnen som jag varit närvarande i och som har en hög nivå av kännande. Det behöver inte vara saker som är stora, dyra, extravaganza, revolutionerande eller hisnande. Det behöver bara vara händelser, möten och stunder där jag befunnit mig både mentalt och fysiskt på samma plats. Ett inbromsande där jag har ett slags emotionellt engagemang och en känsla av total närvaro. Det här har jag fått jobba lite med eftersom jag med min konstnärshjärna och brinnande passion gärna vill göra många saker och gärna samtidigt. Det är viktigt för mig att göra det jag gör med hjärta eller hjärna. Och då oftast med det förstnämnda. Om jag inte kan vara närvarande och engagerad i det jag gör så gör jag något annat

Har ni tänkt på vad mycket vi gör som vi sedan glömmer direkt? Hur många potatisar minns du av alla de du skalat, hur många busschaufförer kommer du ihåg? Hur många måndagar har ett nostalgiskt skimmer över sig? Hur många av alla tandborststunder minns du? Hur många stunder av blomvattning ligger kvar i minnesbanken för saker du vill komma ihåg? Oftast nästan inga alls faktiskt. Det är lite tragiskt för det är i dessa vardagliga saker som 75% av våra liv utspelar sig. Nästan alla har vi kö in till "minnesbanken för bortglömda saker" i hjärnan. Där finns det sällan någon som vill ha kö. Eller hur?Försök hitta närvaron i så mycket som möjligt av det du gör. Låt vardagen bli DIN dag och en del av ditt liv på ett stimulerande sätt. Låt potatisskalandet bli till en mysig stund. Förgyll den på ett sätt som du passar dig med t ex musik, ljus, ljudbok eller ren njutning av att du faktiskt har förmånen att kunna äta hur mycket potatis du vill. Det finns många i världen som skulle kunna döda för en måltid. Låt den inte bara passera som något tråkigt som du bara vill komma förbi så snabbt det bara är möjligt. För vi har så många saker som vi vill komma förbi i livet istället för att stanna i dom och förgylla dem. Tänk så mycket mer substans du får ut av livet då.

Ja bara en liten tanke jag har så där i största allmänhet en söndag som denna. Det är fullständigt lagligt att livsnjuta närhelst du vill. Om någon opponerar sig beror det oftast på ovana eller att dom känner en avundsjuka för att du gör det som dom egentligen vill göra. De har ett eget liv att förvalta så det är bara att släppa ut deras reaktioner i vintervinden

Finns det något du kan njuta av idag istället för att bara göra det på rutin och få det överstökat?

Novemberpoem under rosa himmel vid kusten

Bild ur min bok
"Du behöver inte vara perfekt för att vara alldeles underbar"
som visat sig gå så bra att förlaget sagt till mig i veckan att vi borde börja
förbereda oss för omtryck eller slutförsäljning

Nu så här när november har lagt sig som en småfuktig filt runt våra höstfrusna axlar kan det passa att damma av en gammal vemodsromatisk dikt som jag skrev för ett par år sedan. Jag är ju en ordlekare och är ständigt förälskad i ordet som sådant. Jag klär ju nästan alltid mina målningar i ord också för att skapa en helhelt med motivet. Jag fascineras av dess makt att förmedla, förgöra, förmåga att bygga broar och styrka att både förstora och förminska oss som människor. Ordet är en synnerligen viktig beståndsdel (om man nu kan kalla det så) i mitt liv och jag kommer alltid att imponeras av ordkonstnärer och verbala mästare. Finns det något mer sexigt än en person som kan sitt språk och har utvecklat dess användningsområde till max. Nåväl nu kom jag från ämnet. Skulle bara bjuda er på min gamla novemberdikt en dag som denna

Håll till godo och kom ihåg att kramas och ge kärleken plats att flyga fritt

(ostimulansdans över nejder och vinterkyliga bakgårdar)

 

Te, tankar och innerlig längtan efter något att fylla mina hål med

Morgonmörkret bjöd ännu en ensampromenad längs hemtama gator
bedövande tystnad ligger utslängd på mina snöklädda trottoarer

ingen vaknar så tidigt som mina härjande demoner
och jag faller en millimeter från galenskap
men jag är inte rädd för mig själv längre

Ibland tänker jag på de där blå nätterna
när vi fortfarande trodde på det sköra i kärleken
ibland tänker jag på något mer än på dig
men jag tänker nog över huvud taget för mycket

jag valde att inte välja
och jag fann ett försent under mattan i hallen
du vet den där grå som känns lite stickig mot
nakna och nyförälskade fötter

Det knarrar under mina kängor
och någonstans trivs jag med mig själv
här på min ensamma planet en morgon i november

I fönstret högst upp i sjuan har man redan smyckat jul
och kanske har han spätt ut morgonkaffet med kärlek
han vinkar och jag ler för jag är ju så bra på det

Jag bryter mönster, målar tavlor och hämtar andan
det verkar så lätt att vara vanlig och göra allt enligt recept
infoga, foga och spela anpassningsspelet de luxe

jag är lite mer jag nu för tiden
tillåter mig både kåt, förbannad och fri att älska
det som gör mina omloppsbanor levande

svarar fåglarna med frihet och sveper in mig i min stickade sjal
snöänglarna har landat på min bakgård
lika vackra och skira som allt det jag saknar
/Emma

Utställning och julvernissage i vår gemensamma atelje

Nu är det då äntligen dags att bege sig till vår mysiga lilla atelje uppe i gamla Masthugget där vi den 8-9 december har konstutställning och julvernissage. Vårt hus är belägget bland gamla träkåkar, anrik historia och hemtrevlig miljö. Vi bjuder självklart på lite glögg, vin och pepparkakor.

Kom och gör oss sällskap, prata en stund om konst, livet eller vad ni vill. Ta med er någon ni kännereller kom själv och känn er varmt välkomna att dela en stund med oss i skenet av tända ljus och gemytlig stämning

Vi kommer att visa och sälja vår konst. Jag har självklart mina AntiJante-damer och min bok till försäljning under båda dagarna  (en liten reservation för slutförsäljning dock)

Kanske hittar du en julklapp till någon du tycker om

Känn er varmt välkomna

Att kunna stå, gå och äta är GULD

Att bli liggande illamående i horisontalläge i 35 timmar i sträck med några korta avbrott för allehanda toalettbesök är inget önskat läge precis. Man blir matt i varenda liten kvadratcentimeter av kroppen. Idag är jag dock på benen igen och jag kan åter inta viss förtäring.

Jag försöker ju alltid se något gott ur allt som sker och det bästa med detta är att jag idag värdesätter att kunna, stå, gå på en uppfriskande promenad med min lille hårige vän, äta något utan att det återvänder. Jag inser verkligen att det som vi vanligtvis ser som självklart egentligen är GULD.

Nu är jag en person som är väldigt duktig på att värdesätta de små sakerna och se värdet i en vanlig blåsippa om våren, doften från att barns mjuka nacke, ljudet av havsvågor som smeker stranden, smaken av en vanlig kaffe med mjölk, skrattet och samtalen med mina älskade ungar, katten Biron Maidens fantastiska helande effekt, hunden Svante Lindbergs ovillkorliga kärlek, att få krypa in i en älskads famn, att njuta av skenet från fladdrande stearinljssken, de substansfulla samtalen med fina vänner och att bara sitta ensam på ett fik och skriva ord som förgyller.

Ja jag är faktiskt en sådan som t ex hänger fram de vackraste kläderna jag har (en ljuvlig indisk tunika som en kär vän köpt åt mig på en av sina resor) på väggen i sovrummet tillsammans med ett par underbara balettskor från Kungliga balettakademien i Köpenhamn och en gammal stråhatt som varit med på både glad-fester och soliga sommarpromenader. Just bara för att jag njuter mer av dem mer när jag ser dem än när de ligger instuvade i en garderob. 

Jag omger mig också med böcker som gör mig glad eller klok i själen och har dom gärna på nattduksbordet för att njuta av dom även när jag inte läser dom. Ja jag tycker böcker är vackra och det står nog böcker i varje rum här hemma tror jag. Jag är rädd om dom för det är lite som att ha äran att förvalta någon annans historia i sitt eget liv och hem

Så kontentan är nog att jag är rätt bra på det här med hederligt livsnjuteri och jag lever som jag lär. Det är ändå extra värdefullt när man varit sjuk att inse att det är en skatt att kunna äta, stå och gå och livet är banne mig en gåva större än något. Vem bryr sig om små valkar, finnar på näsan, en sur granne eller ostädat tonårsrum då?! TACK någon för det.

Lussebullar bakta på hemligt recept med kärlek som huvudsakliga ingrediens

En av de bästa sakerna med stundande juletider är nybakta lussekatter. Idag har redan första ransonen bakats här på tredje våningen i Majorna . Med hemligt recept och massor av kärlek är de en njutning för både öga och gom. Det är något visst med färgen, doften, smaken och känslan av trygghet. Ja det finns en förälskelse mellan lussebullar och mig.  Ja jag har lätt att förälska mig, jag vet. Men livet ska avnjutas och LEVAS inte bara överlevas. 

Så efter middagen stundar tända ljus, pepparkakor, lussebullar och glögg. Det sistnämnda tror jag att jag dricker på ren rutin för glögg "ska man ju bara ha"  Men nog erkänner jag att det är bra mycket godare med en god kopp kaffe-latte med kanelkysst skummat mjölktäcke eller ett glas iskall mjölk till saffranshärligheterna

Love

. 

Välkommen ...stig på i min lilla studio/atelje/samtalsrum

Att ha en egen liten fristad i universum är lyx och frihet för mig. Att ha ett ställe där mina penslar kan stå kvar och där jag kan känna att kreativiteten kan få det utlopp som den kräver och vill ha. Ett kreativt kaos där bara jag bestämmer

Jag har alltså ett litet krypin beläget i gamla Masthugget med närhet till Slottskogen, promenadavstånd hem och granne med de vackraste vita gamla trähusen man någonsin kan tänka. 

 Jag delar ateljé med några andra kreativa själar men de har inte sina arbetsplatser i samma rum som mig och det var av stor vikt när jag valde just denna plats. Jag behöver integritet när jag skapar. Det har blivit tydligare och tydligare med åren

Jag är noga med att det är ingen butik utan en kreativ oas där jag välkomnar den som vill och har lust. Jag coachar även här emellanåt och håller även mindre kurser.

Den 8-9 december ska jag och en konstnärskollega ha utställning och julvernissage i vår kreativ lilla oas. Där är alla hjärtligt välkomna att botanisera bland vår konst skapad från hjärtat, samtala en stund, dricka ett glas vin eller lite glögg. Eller kanske köpa en och annan julklapp till någon när och kär

En av de bästa sakerna med min lilla atelje är den supersöta, vita spegeldörren mellan de andra kreatörerna och mitt rum. Jag har en liten förälskelse till den dörren. Ja jag vet att jag blir förälskad i konstiga saker. Sådan har jag alltid varit. Gamla saker med en historia har en viss plats i mitt hjärta

När man smyger omkring bland min konst hittar man också en hel del av min poesi som är en del av mitt skapande. Ibland föds en text först och då behöver jag en målning som den kan landa i. Ibland är det tvärtom, för då har jag ett motiv först som inte känns helt komplett utan en synkroniserad text som breddar upplevelsen av själva verket

"Vi lever vår dröm

existerar i ett gränsland där vi släpper all rädsla

och livnär oss på friheten

där finns inga känslogränser

däri vilar bara varats evinnerliga lätthet

och om jag drömmer nu

så vill ja förbli sovande

och aldrig vakna igen"

/Emma

Ja det var en liten inblick i min arbetsplats och kreativa oas

Ni är varmt välkomna att besöka mig. Slå en signal första bara så ni vet att jag är där

Om inte förr så ses vi kanske den 8-9 december då

(det kommer mer inför om utställningen/vernissaget nästa vecka)

Kram på er

Tänk om...ingenting är omöjligt

När man gör beställningsjobb så är det extra viktigt att skapa ur hjärtat med en intention att nå någon annans hjärta. Det är då extra viktigt att gå rakt in i sig själv för att hämta upp den primala platsen där min egen kreativitet och inspiration föds. Det är så lätt annars att man konstruerar något som är totalt anpassat kunden. Självklart ska man möta kundens önskan och behov men det är viktigt att det möter min egen konstnärliga skaparkraft. Annars blir det inte konst på det sätt som jag vill förmedla.

Den här beställningen, som är beställd av en kvinna i skåne och den är målad ur kraft, glädje och en inre andlig jäklar anamma-kraft om att tro att allt faktiskt kan vara möjligt. En ängel som ska symbolisera tron på oss själva, varandra och att vi kan uppnå det vi företar oss.

Jag hoppas hon ska bli nöjd med sin nya vingbeklädda vän som en symbol i hemmet.

Som ni förstår är det alltså möjligt att beställa en personlig tavla som jag sedan skapar på mitt alldeles egna sätt

Kram på er och tänk om - ingenting är omöjligt 

eller

tänk OM ingenting ÄR omöjligt

Jaja välj själva hur ni vill tolka

Möt livet med ett leende

Henrik Fexeus sa:

"Vi skrattar inte för att vi är glada

Vi är glada för att vi skrattar"

Tänk bara så gott det gör när du möter någon som är glad och möter dig med ett varmt leende. Det kan göra en hel dag. Om du är glad drar du också till dig andra glada människor. Jag lovar. 

What goes around comes around

Tänk om det faktiskt är så att vi blir glada om vi börjar med att skratta och bjuda oss själva och vår omgivning på ett leende. Tänk om det är så att vi faktiskt inte måste vänta på att omgivningen och omständigheterna ska ställa sig i givakt och göra oss skratt-nödiga och glada för att vi ska känna oss glada. Det kanske ligger mer an på oss själva än vi tror

Det händer ju rent fysiologiskt saker i vår hjärna och vår övriga kropp när vi skrattar. Det är bevisat att om vi börjar med att skratta så skickas det upp signaler till hjärnan som gör att den snabbt tar emot "signalen" och svarar med att skicka ut hormoner och substanser till kroppen som resulterar i att vi faktiskt känner oss glada. Hjärnan vet inte skillnaden i det här läget. Prova så ska du få se. 

Börja med motsatsen. Låt kroppen deppa ihop, sucka, sänk axlarna, häng med huvudet, dra ner mungiporna, gå tungt och säg -Åh vad jag mår dåligt...åh vad jag är deprimerad. Säg det flera gånger.

Nu vänder du på det hela. Upp med huvudet, bak med axlarna, le stort, vänd ut handflatorna, höj blicken, gå med lätta steg. Försök nu säga samma sak med samma tonfall som nyss.

Gick det bra :):)

Så om du vill må gott och känna dig glad kan du alltid börja med att prata med dig själv och din kropp och känn in vilka signaler du skickar ut till dig själv. 

Lycka till och kom ihåg att du är värd det bästa

Röd tråd

Den röda tråden i livet är KÄRLEK, annars hade du och jag inte stått här idag. Och eftersom vi alla har kärleken inom oss är det en god ide att sluta leta efter meningen med livet och istället börja LEVA det. Sluta leta efter källor till kärlek och lev istället utifrån ett kärleksfullt perspektiv.

Be love * give love * feel love * do love * and it surely will be given back to you

Framtidsglasögon

Tyvärr är det många som inte vågar tro på sina drömmar och visioner och stannar hellre i en icke önskvärd tillvaro där vardagen är lite smått skavande, grå och trögflytande än följer sina drömmar. Vi kan ju nämligen se visioner med tre olika glasögon och varje glasögonpar innehåller en egen potentiell bild av framtiden.

*Sannolik framtid = Vad vi tror ska hända om vi fortsätter som nu

*Katastrofal framtid = Vad händer om saker blir sämre (att måla fan på väggen i förväg)

*Önskvärd framtid = Vad vi helst VILL ska hända och vad är möjligt om jag gör det jag behöver för att nå mina drömmar

Vilka glasögonpar känns mest stimulerande att använda när det gäller din framtid?

Prova gärna att med ett par i taget se på din framtid från alla tre perspektiven

Vad sägs om att på ett positivt sätt våga lita på din längtan och tro på dina visioner vad gäller självförverkligande, tillfredsställande relationer, glädje, fruktbärande arbete, uttrycksförmåga, hälsa, välfärd, skönhet eller vad det nu månne vara. VÅGA stå för det du drömmer om och vara ditt eget livs skapare.

Har du visioner som du tar fasta på och vågar lyssna till ? Kan de vara en vägvisare vart du är på väg ? Höj taket, vidga perspektiven och gör visioner för framtiden. Börja nu vetja. Det finns inget att förlora.

Lycka till

To grow older or....not (ja vad är alternativet)

Ibland blir jag så innerligt matt på all denna totala åldersnoja som huserar i vårt samhälle. Herregud, vi borde verkligen inte våndas över att bli äldre. Det är ju trots allt ett privilegium som många inte ens är förunnade att få uppleva. En del vill inte fira sina födelsedagar och att de blivit äldre. Men då kan man ju betänka alternativet

Nej vi borde prisa varje dag som vi får hänga med på livståget och njuta av allt vi kan lära oss på vägen. Att man blir lite slapp här och där och att gravitationskraften liksom omformar den fysiologiska kroppen är väl inte hela världen.

Trivs i din ålder och njut av allt den för med sig. Var en förebild för ungdomarna så att de ser att det är kul att bli äldre och att man med åldern blir både klokare, visare och mer intressant

Och att hjärtat aldrig får rynkor är ju ett tecken på att där vi är som vackrast består skönheten livet igenom.

♥

När en bok gå under huden och berör (Recension av boken "Bortvald)

Jag fick för ett tag sedan förfrågan om jag ville läsa boken "Bortvald" av Helen Lindell och sedan dela med mig om min läsupplevelse. Jag var till en början lite tveksam eftersom det egentligen inte är den genren av böcker som jag brukar botanisera i men någonting sa mig att jag skulle läsa denna ändå. Idag är jag glad att jag gjorde det. Det här är en bok som är mer än bara en bok.

 Det här en mänsklig livsskildring ur ett självbiografiskt perspektiv. Den här starka boken klev rakt in under huden på mig och berörde i de trakter av själen där man inte alltid vill bli berörd men där vi så väl BEHÖVER bli berörda. Hur tänker jag då? Jo jag anser det här vara en angelägen bok som vi behöver öppna ögonen för. Den skildrar en flickas trasiga uppväxt och hur man överlever i en värld fylld av rädslor och människor som låter sig styras av dessa. Vi får följa huvudpersonen Marlene från det att hon är en liten flicka och fram till 2001 då hon är en ensamstående mamma med två barn. 

Mina tankar går till alla de barn och ungdomar, som likt Marlene, på något sätt behandlas ovärdigt och psykiskt nedtryckande av de som står dem närmast. Dessa tappra små människor som ändå kämpar sig fram genom livet likt vardagshjältar med en styrka och ett mod som ibland är större än livet. Den här fantastiskt nakna boken får mig att känna på djupet på ett sätt som inte alla böcker har förmågan till. 

Språket är rakt och enkelt utan att vara vare sig banalt eller naivt och jag se fram emot att sätta tänderna i del två av Helens Lindells självbiografiska historia.