måndag 19 december 2011

Om att byta bana och göra mentala och geografiska resor mitt i livet

Jag har hittat en annorlunda, vacker och naturnära blogg som jag läst ett litet tag där en ung kvinna brutit upp från stadslivet i Göteborg och flyttat upp till en liten stuga i vildmarken i de norrländska vidderna. Det är vackert och jag fascineras helt klart av hennes mod och sätt att förhålla sig till livet och allt som hör därtill. Hon säger sig ha ett större socialt liv där i obygden än i storstadens hetsiga puls. Jag förstår hur hon tänker och vad hon älskar med glesbygden, tystnaden, avskildheten och småstadsmentaliteten. Jag älskar naturen och det oförstörda så visst förstår jag detta.



Men jag har ju faktiskt gjort en omvänd resa.  Jag har ju brutit upp från landet och de mörka skogarna i Dalarna och lämnat allt och flyttat till staden, klipporna, det karga klimatet, kulturen, konsten och mötet med människorna i Göteborg. En resa geografiskt på 42 mil men den största behållningen är nog ändå den mentala och personliga resan detta har inneburit för mig. Jag är ju nämligen i grunden ett vilt skogsrå som är uppväxt i skogsbrynet intill den stora kloka skogen fylld av väsen och oknytt.
Jag älskar min resa lika mycket som hon älskar sin, trots att det är resor av deras totala motsats. Jag älskar att man kan vara anonym i en stad som denna om man själv VILL. Det finns en valmöjlighet som gör mig rik. Jantelagen är inte helt eliminerad men i alla fall mycket mindre utbredd här nere än uppe i Ludvika där jag kommer ifrån. Det är så fascinerande hur man uppskattar och upplever så olika saker.  För mig är det otänkbart att inte få leva i mötet med andra människor.


Visst är jag rent personligt lite av ett socialt monster eller som en vän och konstnärskollega till mig sa en gång:
–Emma du är ett socialt geni som man känner att man kan ta till sig från första stund.
Ja och nog kan det stämma för jag är begåvad med en social sida som blommar ut tillsammans med andra människor, som växer i mötet med mångfald och som absolut kräver sitt absoluta lystmäte. Jag har också en annan del av mig själv som har drag av en ensamvarg och eremit. Den behöver också utrymme inuti mig själv för att jag ska må bra. För att tillfredsställa den delen av mig stänger jag av allt utanför och går in i mig själv och sitter i timmar på en sten vid havet eller på en stubbe i skogen. Skriver djupa dikter om livet eller målar tavlor med underliggande budskap. Göteborg kan ge mig allt detta inom en armlängds avstånd och jag är för första gången i mitt liv förälskad i en stad. Icke att förglömma är att Ludvika och Dalarna kommer självklart alltid att vara ”hem”.  Är man Dalkulla så är man och då rinner nog  alltid både dalahästar, knätofsar och mörka skogar i venerna J

2 kommentarer:

  1. Vilken fin blogg och vilken resa både du och hon gjort. Hjärtat leder rätt och ingen livsresa är den andra lik.

    Kramar från Liv

    SvaraRadera
  2. Säger som Vida jag . . .
    Följ ditt hjärta så hamnar både du och jag på rätt plats och i rätt tid - bra va' :)
    Nu är kompassen riktad mot Järna igen :)
    Tummarna tack du fina :)
    Julig resande kraam
    :D

    SvaraRadera