Låt kärleken vara din ledstjärna

The more you are motived by love, the more fearless and free your action will be

/Dalai Lama

F O T O K O N S T

Det är absolut inte bara jag som är konstnärlig i min familj. Min ena dotter t ex är både sångerska och fotokonstnär. Och jag bara älskar fotokonstens påverkan på mig. Hur man vet exakt att fånga DET ögonblicket.
Gå gärna in på hennes blogg JosephineLovisaSophia och spana in hennes senaste fotojobb tillsammans med en nakenmodell med havet som kuliss. Manlig, mänskligt, vackert, rent och jäkligt konstnärligt

Att leverera texter med substans

Ibland snuddar jag vid tanken varför jag skriver/bloggar. Kommer nästan alltid fram till samma slutsats. Det är en kanal och ventil som leder lika mycket in till mig själv som ut till er, mina fina läsare.  Ett sätt att inventera tankar och delge ett budskap som jag finner viktigare än all monumental ytlighet som vi bombarderas av ständig i vår vardag. Dock går jag nog ganska mycket på känn även inom detta område på samma sätt som jag gör med de flesta saker här i livet.  

Kanske borde jag förbereda, strukturera, skissera, lista upp och sen leverera fullkomliga produkter. Alltså i det här fallet fullkomliga blogginlägg som är lite mer rumsrena i de större/finare kretsarna. Jag har nog nuddat vid tanken att det skulle vara otroligt intressant, givande och utvecklande att ha en så välproducerad blogg att jag skulle kunna ha den som levebröd. Men vem skulle jag vara då i förhållande till mitt bloggande/skrivande. Kanske skulle det fungera alldeles förträffligt utmärkt. Vad vet jag ?

Jag kan bara vara en produkt av mig själv och mina egna tankar. Inte en produkt av samhällets rådande aktualiteter för att anpassa mig till vad som fångar läsare och uppmärksamhet. Jag vill kunna känna, tänka högt, ventilera, dela med mig och nå fram till någon och länka samman likheter och olikheter människor emellan. Inte ”samla poäng” och anpassa mig rent publicistiskt.. Rent egoistiskt så är jag beroende av att kommunicera både inåt och utåt. Självklart måste det finnas en liten exibitionistisk ådra eftersom man(läs jag) exponerar mina tankar offentligt. Kanske behöver jag fästpunkter hos andra som möter fästpunkterna hos mig och därigenom skapa förståelse människor emellan

Jag skulle nog dock inte skatta mig som en person som går igång på halvdana projekt. Men jag går heller inte igång på prestationsspöket för det dödar all min kreativitet när den väl börjat flöda. Jag är ingen sån där ”presterare” (tror jag..smakar på ordet och funderar på om jag är riktigt sann nu) Jag vill bara leverera utav bara fan. Gärna överraska och förvåna och dela en liten bit av liv med mina läsare. Jag är ju dock en stor paradox när det gäller själva uppmärksamheten för jag blir lätt skrämd av uppmärksamheten, ändå gör jag allt för att få den.

Ja så kan mina tankar gå runt det här med skrivandet och vad det betyder för mig.

Hur tänker ni när det gäller ert skrivande/bloggande ?

Du..du är bäst på att vara vacker så som du är..kom alltid ihåg det

Mod, kärlek och märkliga livsupplevelser

Ja mina vänner. Det har varit lite trögflytande flöde här på bloggen på senaste tiden. Livet har tagit ut mig på stigar jag inte riktigt hade kunnat ana. Det har varit uppgångar och nedgångar. Bråddjupa dalar som ger själen en rejäl omgång smärta och mental pisk för att i nästa sekund hamna i en slags obeveklig mental stimuli som nästintill inte går att jämföra med något annat. Talar jag i gåtor nu månne, så ja, då får det bli så. Min blogg är delvis en ventil och reflektionsbank för mitt eget höga personliga utvecklandes skull. En kanal där jag rensar ur och fyller på. Livet är ju trots allt inte alltid rosenrött och vaniljdoftande. Kanske kan ni känna igen er, kanske inte. Därom tvistar dom lärde. Dock vet jag att ärlighet är mitt ledord framför alla andra och nu "känns" livet väldigt mycket för mig. Man kan dra vissa paralleller och liknelser vid en torktumlare där jag far runt omkring, hit och dit och upp och ner. Jag försöker dock inte styra och inta postion för motstånd. Jag försöker istället att följa det flöde vars livet sakta flyter fram igenom

Jag kan ta ett exempel. Inatt när jag låg här i min totala ensamhet och filosoferade på livet i allmänhet och mig själv i synnerhet. Somnar precis in när jag plötsligt utan anledning vaknar och sätter mig upp i sängen. Hör inget men tittar på mitt nattduksbord och där ligger min telefon och ringer utan vare sig ljud eller vibration men jag vaknade ändå av energierna samtalet skulle visa sig avge. Det var nämligen ett besked om att en släkting hade bestämt sig för somna in och lämna det här jordelivet och de kroppsliga smärtorna för en annan dimension. Sorgligt, intensivt men en del av den totala näradödenupplevelse som livet faktiskt hela tiden är.

Det tar inte en lång stund efter detta så ringer telefonen här hemma i nattmörkret i Majorna igén och nästa besked är att en ny liten släkting har anlänt till jorden och ett litet flickebarn var fött. På samma natt. Man brukar säga att Herren ger och herren tar och inatt var jag benägen att hålla med. Det var både omtumlande,. smärtsamt och märkligt. Lite som att de två möttes i livsdörren och lämnade över stafettpinnen till racet vi alla springer och som vi kallar LIVET.

Jag försöker också förhålla mig till andra omtumlande saker som sker i mitt liv just nu. De smärtar och sätter mina känslor på spel och i vågliknande gungning. Så många förändringar jag fått möta det här året har jag aldrig tidigare stött på under så kort tid. Det är omtumlande men fullständigt nödvändigt och om jag ska vara ärlig så sa en vän till mig häromdagen - Emma du är en otroligt modig människa. Det fick mig att fundera, för jag känner mig inte modig. Att se in på något eller känna inifrån ger ju sällan samma perspektiv men kanske är jag nog lite modig ändå. Jag går dit hjärtat pekar och ibland tar det med sig konsekvenser som är större än man orkar ta till sig men man måste ändå gå om man ska leva i enlighet med sig själv. Så om det är mod ja, då är jag nog fasiken modig.

Om man googlar ordet "modig" så står det följande på Wictionary"som törs mycket och kan göra mycket (gott) utan att vara rädd eller trots rädsla; som kan övervinna sin rädsla" Ja kanske är det så. Men jag håller inte riktigt med för att inte vara rädd är för mig inte att vara modig. Om jag itne är ett dugg rädd för spindlar och håller en tarantella i min hand är jag ju egentligen inte modig. Om jag däremot är livrädd för höjder men ändå åker upp på en hög höjd och tittar på utsikten jag då är ju jag modig. Alltså att vara modig för mig är att vara just rädd och sedan trotsa sin rädsla och göra det man känner är rätt ändå.

Så, är du modig och din egen själs riddare som tar strid för att du ska må som en Prins/prinsessa ? Eller är det lätt att du viker dig för rädslor, invanda mönster, andras tyckanden och pådyvlade förväntingar? Ja då ska du inte slå på dig själv för det, för då är det där du befinner dig på livskartan just nu. Då är det där du ska befinna dig just nu, och allt är exakt som det ska vara: Vi gör alla banne mig så gott vi kan just här och nu med de förutsättningar som finns uppdukade omkring oss. Kom ihåg det.

Håll om varandra och var rädd om den som håller av dig. Det är nu och här som gäller

Love

Att inte vare sig tolka eller värdera är att VARA

I vanliga fall när man tar itu med något är det helt naturligt att man förväntar sig att ens ansträngningar ska krönas med framgång. Man vill se resultatet eller i alla fall kunna känna sig nöjd med vad man uträttat. Det enda undantaget från den här regeln är meditation. Meditation är den enda överlagda, systematiska aktivitet som innerst inne inte går ut på att försöka förbättra sig själv eller komma någon vart utan helt enkelt bli på det klara med vad man redan är. Att lära sig att stänga av och endast existera i motsatsen till tanke. Kanske är det i just det här dess värde ligger. Kanske behöver vi alla uträtta saker här i livet bara för dess egen skull.
Nu är ju förvisso meditation egentligen inte en aktivitet utan snarare ett varande. När vi förstår att "det här är alltihop" kan vi släppa greppet om det förflutna och framtiden och väckas till medvetande om vad vi är just nu...NU..i detta ögonblick. Ingen värdering, ingen tolkning bara ett totalt varande. Ett hängivet överlämnande till nu och här så som det är.

 Det här är lite svårt att ta till sig i början när man ska meditera. Människor vill meditera för att slappna av, uppleva ett speciellt medvetandetilstånd eller kanske t o m bli en bättre människa, lindra smärta eller stress, bryta gamla vanor, bli fri eller vinna upplysning. Definitivt goda skäl att börja meditera för. Men det som händer om man börjar meditera med siktet inställt på ett visst förutbestämt resultat är att man har fokus på och söker efter tecken på framgång och om man inte får resultat tämligen omgående  börjar man ofta tvivla på den väg man valt och det förtar möjligheten att släppa taget och bara existera i ett varande

När vi släpper taget om att något specifikt ska hända tar vi ett stort steg i riktning mot mötet med vårt unika här och nu

Så slapp alla värderingar och tolkningar på det som sker nu. Gå in i varje unikt ögonblick och andas dig hem till dig själv och till N U där inget vare sig ska eller borde. Det bara är och allt är exakt så som det ska vara här och nu.

Att säga det man menar och mena det man säger

"What are words if we really don´t mean them when we say them"

VIlken underbar mening han skrivit Chris Medina, som skapar eftertanke och

 insikt. Vad är egentligen ord om vi inte menar det vi säger ? Ja då är de endast 

tomma ljudvågor utan inneboende mening. Det är ju när vi lägger vår själ i det vi 

säger och ger sanningen en chans som vi växer som människor och kan mötas 

utan masker och smutsiga fasadspel. Det här får mig att tänka på ett gammalt 

inlägg jag skrev för nåt år sedan i min gamla blogg men som passar lika bra 

idag som då:

Jag älskar det rena,sanna och äkta här i livet. 

Sen om det må vara vemod, kärlek, relationer, smärta eller något
annat spelar mindre roll. Bara det är SANT och ÄKTA.

Mina händer doftar av längtan när jag dricker mitt efterlängtade
kaffe och jag ser ut genom fönstren och tänker på nästan
ingenting. Eller kanske mer på ALLTING. Som vanligt tänker jag
nog för mycket. Men vem avgör det förresten...

En tanke som far igenom huvudet just denna dag är
att jag har levt alltför ofta i mina egna illusioner, mina
förväntning över hur livet ska se ut och vilken jag ska vara.
Mina livslögner har varit många men jag har lämnat de
därhän och jag lever mer i nuet idag. Jag vågar vara JAG
och följa det flow vars livet stilla flyter i. Jag vågar ta beslut
och jag ser mig själv så som jag är och vill vara. 

Det har nog t o m funnits dagar då jag älskat mig själv
genom någon annan istället för att älska någon annan genom
mig själv och min egen sanna kärlek. Jag vet bättre idag.
Det är så vackert när man känner sig trygg i sig själv och
vet vad man vill och vart man är på väg.
Det är vackert med människor som vågar mötas, blunda,
uppleva och känna sanningen i varandra och i sig själva.

Vill också avsluta det här inlägget med ett buddhistiskt citat

som jag tycker så mycket om och som får mig att landa i

här och nu

"Följ med i det som händer i ditt liv.
Försök inte styra eller kontrollera skeenden.
Lyssna istället inåt och låt saker och ting växa fram av sig självt."

Var rädd om dig för utan dig är du inget

Kram

Chris Medina - What Are Words

Ingen i världen kan väl ha missat den här helt UNDERBARA låten med Chris Medina

Alla kanske inte visste hela storyn bakom dock. Det är så hjärtslitande och sorgligt

att jag gråter mig vettlös varje gång jag ser det här klippet 

Anywhere you are, I am near

Anywhere you go, I'll be there

Anytime you whisper my name, you'll see

How every single promise I'll keep

'cause what kind of guy would I be

If I was to leave when you need me most

What are words

If you really don't mean them

When you say them

What are words

If they're only for good times

Then they're torn

When it's love

Yeah, you say them out loud

Those words, they never go away

They live on, even when we're gone

And I know an angel was saved 

Just for me and I know I'm meant 

To be where I am and I'm gonna be

Standing right beside her tonight

And I'm gonna be by her side

I would never leave when she needs me most

What are words

If you really don't mean them

When you say them

What are words

If they're only for good times

Then they're torn

When it's love

Yeah, you say them out loud

Those words, they never go away

They live on, even when we're gone

Anywhere you are, I am near

Anywhere you go, I'll be there

And I'm gonna be here forever more

Every single promise I'll keep

'cause what kind of guy would I be

If I was to leave when you need me most

I'm forever keeping my angel close

Fånge 466/64 - En ödmjuk hjälte

Jag är en sådan person som gärna har förebilder. Jag inspireras av härliga, goda, intelligenta, smarta, fria, ödmjuka och handlingskraftiga människor. Jag har många förebilder, men det finns en som är outstanding för mig och har alltid varit och det är Nelson Mandela. Jag vet att jag skrivit on honom förut men jag vill dela med mig lite igen. 

Nelson fyller 93 år nu den 18 juli och i samband med detta kommer det ut ytterligare en bok om och av den svarte frihetskämpen. Den heter "Nelson Mandela, Samtal med mig själv" och står överst på min lista över nästa bokinköp. Ett urdrag ur boken som:

 I ett brev till sin fru, Winnie Mandela, som också blev tillfångatagen och inspärrad  skriver han "kanske du upptäcker att cellen är ett idealiskt ställe om man vill lära känna sig själv och på ett nyktert och systematiskt sätt utforska processerna i sitt psyke och känsloliv". I andra brev som också publiceras i boken skriver han till döttrarna och diskuterar moraliska frågor, motiven till kampen och ber dem försöka förstår och själva kämpa. "Mänsklighetens kollektiva vision om social jämlikhet är den enda grunden för mänsklig lycka" 

Han avslutar boken 

Det som oroade mig i fängelset var den falska bilden som jag oavsiktligt förmedlade till omvärlden och som ledde mig till att jag betraktades som ett helgon. Jag har aldrig varit ett helgon, inte ens om man utgår från den jordnära definitionen av helgon enligt vilken dessa är syndare som aldrig slutar att anstränga sig.

Så, mina vänner talar en ödmjuk människa, om ni frågar mig.

Jag blir så galet fascinerad av människor som brinner för något. Som står upp för något man tror på så starkt att inget i världen kan rubba det. Det finns många citat av Nelson som är både kraftfulla och inspirerande

"Any man that tries to rob me of my dignity will lose" 

"Det vi fruktar mest är inte att vi är otillräckliga. Det är att vi är omåttligt kraftfulla. Det är vårt ljus inte vårt mörker som skrämmer mest. Att spela obetydlig förbättrar inte världen. Det finns ingeting upplyst med att förminska sig för att andra ska känna sig osäkra. När vi låter vårt eget ljus lysa ger vi omedvetet andra möjligheten att göra detsamma"

Han är min hjälte och stora förebild alla kategorier inräknat. Han leder mig framåt i en anda av en höjd näve och en stark värdighet. Han leder fram ett folk med en tro på människan, det egna värdet och styrkan i att V Å G A. Kanske låter jag lite religiös när jag talar om Nelson Mandela och ja, fanns det en Nelson-dom som en motsvarighet till kristendom så vore jag religiös. I admit.

Vilken är din hjälte och förebild ? Kanske är du din egen hjälte och det är nog vad vill alla ska försöka vara i grund och botten. "Be your own hero" står det på en av mina tavlor som sitter i hallen som en påminnelse att vara sin egen hjälte och ta hand om det egna värdet.  Stå upp för oss själva och det vi tror på och i förlängningen ur detta skapa både en personlig  och kollektiv styrka som gör att vi tillsammans kan skapa en bättre värld genom att kämpa för mänksliga rättigheter, demokrati och jäkligt mycket kärlek. 


Och vad passar bättre att avsluta detta inlägg med än


Peace love and understanding

Om att våga leva i kärlek och följa hjärtats röst

Jag fick ett sms från en fin vän igår kväll där denne frågade hur jag gick till väga när jag ställts inför ett krig mellan hjärta och förnuft. Min vän behövde ett råd. Ur detta kom dessa tankar och dagens inlägg :

 Ibland tenderar vi människor att leva våra liv med autopiloten påkopplad. Alltså att vi lever på rutin om ni förstår hur jag menar.  Vi glömmer att kärleken är den helande länken och den största anledningen till att vi faktiskt har fått förmånen att leva våra liv här och nu. Tro mig, många kan t o m tycka att det är lite flummigt så fort man börjar prata om kärlek i samband med t ex arbete, vardagsliv, vänskapsrelationer och annat ständigt förekommande saker i våra liv. Men utan kärleken är vi ingenting. Utan kärleken dör mänskligheten ut. Ur den kommer allts fantastiska ursprung. Vi tror t o m att i en strid mellan hjärta och intellekt är det säkrast att låta det snusförnuftiga intellektet vinna för det ter sig mest logiskt, praktiskt och realistiskt hanterbart eftersom hjärtat ibland tar ut oss på svängar vi itne riktigt räknar med och låter oss gå utanför komfortzonen och koppla bort autopiloten. Men hjärtat vet vägen och hjärtat är DU. Intellektet är en efterkonstruktion vi tilldelas och utformar under livsprocessen men hjärtat och kärleken är ursprungligheten vi kommer ifrån.

Som de flesta säkert vet vid det här laget så består vi alla av energi. Livsenergi. Dessa energier behöver ett fritt spelrum och flöde för att vi ska ha kontakt med oss själva och vår egen sanning. När vi står i direkt kontakt med oss själva och lever våra liv i kärlek så kan man kalla det grundflöde. Ibland händer det dock att vi stoppar upp det här flödet på olika sätt genom att inte våga möta det som står i vägen. Det skapas alltså psykiska och mentala blockeringar som tar sig rent fysiska uttryck till slut. Hindren kan vara problematiska nyckelrelationer till partners, vänner, släktingar, arbetskamrater mm. Här är det viktigt att synliggöra och lösa upp hindren istället för att stoppa undan känslorna. 

Människan är nämligen som ett hologram. Allt samspelar både fysiskt och psykiskt. Som det är på din insida blir det också på utsidan. Vi måste se hela perspeltivet för att bli hela som individer.

Så du vackra härliga människa. Säg ja till dig själv och häll lite mer kärlek i livet. Skapa goda ringar på vattnet. Plocka med dig känslan du har när du ser dina barn i ögonen eller får en varm kram av din käresta och förmedla den till omvärlden. 

Paolo Coelho har skrivit så vackert om kärleken i en av sina fantastiska böcker :

"Kärleken är alltid ny. Det har ingen betydelse om vi älskar en, två eller
tio gånger under våra liv - varje gång står vi inför en situation som är helt
ny för oss. Kärleken kan föra oss till helvetet eller paradiset, men den för
oss alltid någonstans. Vi är helt enkelt tvungna att acceptera den, för det
är den som ger näring åt vår existens. Om vi vägrar kommer vi att dö av
svält medan livets träd håller sina dignande grenar framför våra ögon utan
att vi vågar sträcka ut handen för att plocka dess frukter. Vi måste söka
kärleken där den finns, även om det innebär timmar, dagar och veckor av
besvikelser och sorg.
För i det ögonblick vi ger oss ut för att söka kärleken ger sig också den
av för att komma oss till mötes."

/Paolo Coelho

Så f

undera inte på om hjärtats röst är rätt eller fel. Gå dit hjärtat leder dig och du går inte vilse. Jag lovar. 

Kanske har jag en tendens att flumma iväg ibland om man väljer att se det med realistiska, konstruktiva, förnuftiga och logiska ögon. Kanske inte om man väljer att se med känslan, hjärtat och kärleksfulla ögon. Välj själv och som jag sagt så många gånger innan -  det här är inte det globala universella sanningen som är livsinstruktionen för livet. Det här är MIN sanning och kanske kan du ta till dig något litet frö av det jag sagt och lämna resten därhän.

Love

Ibland...

Ibland drabbas jag av "OJVADSKAFOLKTYCKA-TANKEN" men sen reser jag mig upp, ruskar av mig och tänker.... OCH ?! och går vidare...

Inget i världen blir bättre av att vi begränsar våra liv beroende av andras "tyckanden". Vi har ju alla våra egna liv att förgylla eller förstöra.

puss o kram

Att göra RIKTIG karriär är att leva sitt liv på sitt eget sätt - oavsett vad man arbetar med

I mitt senaste inlägg skrev jag om att förverkliga sig själv och leva i enlighet med sitt livsändamål. Jag förstår om min filosofi är lite smått provocerande,  för den går emot det våra föräldrar faktiskt lärt oss en gång och som dom lärde sig av sina föräldrar och är det något som är svårt är bryta så är det invanda mönster och nedärvda präglingar. Men tiderna är annorlunda och varför inte leka lite med tanken och livet nu när vi ändå håller på och lever. Jag menar inte att vi inte ska vara tacksamma för det vi har utan bara att vi ska se möjligheter och inte begränsa oss i svårigheter. Jag fick en både intressant och bra kommentar/fråga från en läsare i anslutning till det här inlägget som löd så här :

Måste ens livsändamål ha med ens yrke att göra? Måste man gilla jobbet till 100%? Jag är väldigt dubbel till detta med att jobbet ska kännas helt rätt, alla yrken behövs ju i samhället..

Jag tyckte den här frågan var så substansfull och intressant så jag ägnar svaret ett eget inlägg.

Nej livsändamål behöver inte nödvändigtvis ha med ens yrkesroll att göra. Det kan lika gärna bestå av att få göra det man känner att man brinner för, det man ÄLSKAR och det man är menad att göra. Det kan handla om att man vill dansa, resa, leva på Grönland, byta kön or what ever. Anledningen till att man tar upp det i samband med yrkesrollen är att de allra flesta ägnar mer vaken tid på sin arbetsplats än hemma och om man då har ett arbete där man känner att man hamnat rätt lever man i enlighet med sig själv och sina egna värderingar, val, egenskaper, intressen osv. När man hamnat rätt i sin yrkesroll känns det inte ens som om man går till jobbet. 

Sen är alla yrken viktiga och självklart behövs alla. Men alla vill inte arbeta som chefer, VD, säljare, kassörskor, lärare eller vad det nu månne handla om. Vi är alla olika och det är det som är poängen. Det finns något för ALLA. Jag lovar. Att göra personlig karriär och leva i enlighet med sitt livsändamål är inte att tjäna pengar som gräs eller stoltsera med fina titlar, i sig. Att göra personlig karriär är att göra det man själv känner att man vill och att man lever sitt liv på sitt eget alldeles speciella sätt. Sen om det handlar om att städa toaletter på centralen, arbeta på bibliotek, vara konferensvärdinna, vara NCC-operatör på en verkstad eller vara VD för ett multinationellt företag är helt oväsentligt. Det är hur vi känner att vi trivs, lever och utvecklas som bär fram oss mot den personliga lyckan och vårt eget dharma.

Nu kommer jag dock till en viktig poäng i det här sammanhanget. Många går in i en slags försvarsmekanism när man talar om detta och säger Nej jag biter ihop, håller ut och kämpar på med mitt tråkiga jobb för att kunna leva ut och resa på min fritid ! Ja låter väl ganska sunt vid första åtanken. Men för mig är det inte det ultimata. Det behövs inte. Det ena utesluter nämligen inte det andra. Vi kan ha ett kul jobb och resa på fritiden ÄNDÅ. Vi kan ta oss dit vi själva vill. Om vi tror att vi ska lyckas så får vi rätt och om vi tror att vi ska misslyckas får vi tyvärr också rätt. Vi måste bara vara beredda på att "göra jobbet". Alltså att själva ta ansvar och ställa in fokus på det vi VILL inte på det vi tror att vi måste. För så länge vi begränsar tanken med att jobb är lite smått synonymt med tråkighet och grå vardag så stagnerar vi gärna i det tyvärr.

Sen fungerar det självklart som så att ibland är alla jobb lite trista och energifattiga och då handlar det oftast om att vi inte riktigt kan äga vår egen tid. Vi känner oss stängda och låsta av rutiner och invanda mönster och det är nog få förunnat att inte känna så. Men därifrån till att ge upp och kämpa sig igenom arbetslivet är steget långt.

Jag vill också gärna ta ett exempel som jag själv har erfarenhet utav. Jag arbetade ett kort tag som tidningsbud på nätterna och trivdes som fisken i vattnet. Fritt, ensamt, snabbt, bra träning och lediga dagar. Det här jobbet anses egentligen inte som ett karriäryrke i den traditionella bemärkelsen. Men jag hamnade rätt. Passade mig perfekt.

Jag arbetade sedan som tjänsteman inom logistik på ett multinationellt företag där jag hade ansvar för logistiken för en specifik marknad som i mitt fall var Centralasien och vissa delar av Ryssland. Ett bra jobb med bra lön. Men inte alls lika stimulerande för min del. Jag trivdes mer med nattjobbet än detta eftersom den administrativa biten kvävde min kreativitet och jag blev på tok för stillasittande. Och trivs man inte spelar pengarna ändå ingen roll. Välbefinnande kan inte köpas för pengar och det bästa här i livet är ändå gratis.

Kontentan av detta är alltså att ja, alla yrkesroller behövs och eftersom vi är så olika passar någon för alla arbeten. När vi hamnar rätt känns det lätt. Jag lovar. Jag lever som jag lär och jag reser mig faktiskt upp och går när det inte känns rätt. Jag anser att jag är inte en tillgång för företaget och företaget är inte en tillgång för mig om jag inte trivs. Enkel filosofi för MIG. Det är absolut inte en universell sanning men det är MIN sanning och filosofi. Det här har gjort att jag fått erfara både upp och nedgångar i ekonomi och trygghet men jag går alltid den väg som löper parallellt med mina egna värderingar.

Hoppas det här var ett skapligt bra svar Jeanette och jag är superglad för reflektioner och frågor och tankar på mina inlägg och ställ gärna fler frågor så svara jag efter tid och möjlighet.

Ha det gott och var rädd om er där ute och kom ihåg att släpp fötterna fria i sommarsolen, det mår dom så innerligt gott av

Lycka Till

Att leva i enlighet med sitt eget livsändamål

Jag har på sistone tänkt mycket på det här med att äga sin egen tanke och tid. Att gå sin egen väg. För det är ju faktiskt som så, att göra som alla andra är inte så svårt, men att gå sin egen väg och våga gå mot strömmen kan vara mycket svårare. Visst är det märkligt, när vi alla föds som fria individer med famnen full av fria val att skapa det liv vi själva vill ha. De människor som tar ut svängarna och vägrar trampa runt i ekorrhjulet tvingas ofta fundera över sina livsval och hur de vill forma sin framtid. Och kanske upptäcker de att det är magiskt att vara människa, att vi alla faktiskt har en fri vilja och att livet kan vara hur underbart som helst.

Den enda sanna framgången är att leva sitt liv på sitt eget sätt

Ta bara det här fenomenet med SEMESTER. Vi arbetar, biter ihop, kämpar på och håller ut hela året för att några få veckor på sommaren göra allt det där vi egentligen vill. Allt det där som vi blir fyllda, harmoniska och glada av. Man hör ofta att människor säger "man måste vara ledig minst tre veckor i rad för att komma ner i varv och återhämta sig ordentligt" Från vad då, frågar jag mig då ? Om det tar tre hela veckor att komma tillbaka till kärnan och utgångs-jaget  efter ett års arbete så undrar jag hur vi behandlar oss själva under resterande arbetsår. Jag frågar mig om det är så livet ska se ut. Ska vi "halvleva" elva månader och "helleva" en. Någonting säger mig att en varningslampa blinkar frenetiskt och en indikation om "förändring kräves" står på livsdisplayen. 

Kanske är det jag som levt efter egen livsbarometer i de största delarna av mitt yrkesverksamma liv som noterar detta mer än andra. Det beror nog också på att jag mött/möter många utarbetade, trötta, slitna, ledsna och nedstämda människor i min roll som coach och personlig utvecklare. Det bottnar självklart inte alltid i ett frenetiskt ofrivilligt springande i ekorrhjulet, men väldigt ofta. Kanske tänker många nu Jaha, kan hon säga som kan vara egen företagare och glida runt på en räkmacka och ha det gott ställt. Då kan jag meddela att det kan inte vara mer fel. Visst har jag största delen av mitt vuxna liv varit egen företagare men det är inte synonymt med gott ställt och räkmackeglidande. No way Jose´. Tvärtom. Det har många gånger betytt att ekonomin var varit kärv, arbetstiden ohyggligt ojämn, arbetsprestationen hög, framförhållningen oviss och levernet väldigt enkelt. Men jag har ägt min egen tanke och tid. Jag har kunnat välja livet så som JAG vill att dagarna, tiden och livet ska se ut och kännas. Det här har i förlängningen resulterat i att det aldrig kännts som ett jobb i den traditionella bemärkelsen. 

Ni som är lite hemma i det här med personlig utveckling har säkert kommit i kontakt med ordet dharma. Det är sanskrit: och betyder ”syfte i livet”. Ett livsändamål helt enkelt. Du är nämligen här för att fullgöra ett syfte. Du har tagit plats i en mänsklig kropp för att utföra något eftersom just du har en unik talang som bara du har.  Det finns alltså något som bara du kan göra – och dessutom bättre än andra. Det är när vi tappar bort det här livsändamålet och styr skutan åt fel håll som vi känner oss fångade i ett ekorrhjul och ökar risken för att gå i vägen, drabbas av depressioner, utmattning och relationsproblem av olika slag. 


Vill du få kontakt med dig själv och ditt eget dharma kan du ställa dig vissa frågor och känna in om svaret pekar i rätt riktning. Vad drömde du om som liten? Sysslar du ibland med sådant som får dig att glömma tiden? Vad älskar du att göra när du har tid över? Vilka var dina roligaste ämnen i skolan? Känns det oftast givande och inspirerande att gå till jobbet på morgonen ? Vad handlar dina drömmar om? Dessa frågor kan ge en vägledning i vad just ditt dharma handlar om. 


Tyvärr är många omedvetna om detta och kör på i 180 knyck genom vardagen med irritation, konflikter, rädsla och malande mental smärta i bakfickan. Vi irriterar oss på kollegor som inte arbetar lika hårt och kallar det låg arbetsmoral eftersom den inte överensstämmer med vår egen hysteriska hastighet. 


Så stanna upp, känn efter, fråga dig själv och inta den rikting du själv känner att din skuta ska ta för att ditt liv ska bli ett skönt äventyr. 


Som Jospeh Campbell skrev :


"Människor säger att vi alla söker livets mening. Jag tror inte att det är vad vi egentligen söker, jag tror att vi söker upplevelsen av att L E V A !


Lycka till med din lördag och all kärlek till Dig

Sommarrabatt AntiJante-serien

Hej hopp va gott det är med klarblå himmel, ljumma kvällar, solskensvarm hud och picnick i det gröna. Det vill jag fira med att ge dig sommarrabatt på fyra av mina AnitJante-damer.

Fram till 15 augusti kan man köpa konsttrycken :

Stanna upp, 

Våga vara ett original, 

Underbar 

 Himlens färger 

för endast 75,-/st. 

Du kan också få extra text på ditt tryck om du vill göra tavlan ännu mer unik. 

Storleken är A4 (21x30) och de är tryckta på högkvalitativt papper som gör

att de känns som ett original på akvarellpapper. Självklart är det helsvensk tillverkning

Sträck på dig och tro att du är nåt för det är du ju. Alldeles unik och fantastisk. Ellerhur ?

Kanske har du en vän, mamma, syster, bror eller kollega som behöver påminnas om att de är helt sköna exakt så som dom är, så varför inte passa på nu.

Har ni frågor eller vill göra en beställning skickar ni bara ett mail till

emma@livskrafteremma.com

Livet är en helskön resa om vi vågar färdas med ospecificerad biljett

Dagens illustration med och utan färg

Go with the flow och lev på känn. Följ känslan och det flöde vars livet ständigt flyter fram genom. Bli ett med dig själv och tro på dina drömmar. Mirakel sker ständigt.

Love

Att vara i nuet

Att vara i nuet och fånga dagen är något vi alla säger, skriver, läser och tar till oss. Men att införliva detta fullt ut är ack så svårtl. Att leva i nuet är en av dom större utmaningar vi ställs inför, vi som lever här i 2000-talets gryning. Vi skjuter upp sådant vi vill till förmån för "måsten" som vi själva skapat. Vi säger nej till oss själva varje gång vi säger ja till något som vi egentligen inte vill. Vi oroar oss för framtiden och grubblar över gårdagens händelser. Kontentan av detta är tyvärr att vi missar hela poängen med nuet. Det är dock nuet som ÄR livet. Det här andetaget är just nu ditt liv och det enda som du har i dina kupade händer. Gårdagen finns inte längre och morgondagen kanske inte ens inträffar, men NU har du.

Echardt Tolle sa följande kloka ord om att fånga nuet:

" Ingenting har någonsin hänt i det förflutna. det har hänt i nuet. 

Ingenting kommer någonsin hända i framtiden, det kommer att hända i nuet!

Du kan bestämma att " Ingenting existerar utanför nuet" 

Det förflutna är ett minnes-spår, framtiden är ett "påhittat nu", 

när framtiden kommer, kommer den som nuet"

En av dagens fångastundenaktiviteter var kaffelattedate på stan med två jag tycker mycket om. Mums för själ och gom. Sweat Coffeebar här i Göteborg toppar förresten min lista över Sveriges godaste och mest välgjorda latte tillsammans med Cafe Engeln i Ludvika. Jag är en total lattelover och gör ständigt research och efterforskningar var de godaste lattarna tillreds. Det är livsviktigt för stunden, livet och kärleken att dricka latte med klass :)

Kom nu ihåg att livet står inte i farstun och väntar till du har tid att ta itu med det som du egentligen vill. Livet är nu...och nu...

Har ni förresten sett att jag lånat en bit av himlens färg till min blomma idag. Härligt med lite himmel i barmen.

Love