måndag 9 augusti 2010

Sensommarserenad....

Tisdag morgon. Solen var uppe före mig idag och jag börjar andas höst på min balkong. Träden kommer snart att bekänna färg och byta beklädnad. Det är något visst mellan mig och hösten. Lite som en förälskelse som aldrig gick över.

Sommaren förbereder sig för ännu ett farväl. Var blev alla dagarna av. För en drömmare som mig är det alltid svårt att ta farväl. Oavsett från vad. Det ryms ju så mycket mer än det man ser i allt man lämnar.

Det bor en liten vemodig romantiker i mig som ibland tänker mer än vad som är sunt. But thats me. Acceptans.

Nu ska jag gå ut och dofta lite på sensommaren och prata med träden i skogen :)

Kram och ljus


5 kommentarer:

  1. Jaadå, du kan vara både vemodig och romantiker. Men det är du vilket jag tycker är helt underbart....att just Du är du...och dessutom min lillasyster. Puss

    SvaraRadera
  2. jag älskar friska höstdagar och mörka höstkvällar man får liksom njuta länge då av annat än när sommaren och våren är här...den här hösten blir speciell...;) tell you later..Kraaaaaaaaaaaam

    SvaraRadera
  3. Jag är också en som tänker för mycket ibland, men numera så har jag sen större acceptans för det men kan även säga till mig själv när jag snurrar till det för mycket i tankesnurran...

    Nu kommer vackra hösten, den tycker jag så mycket om...

    SvaraRadera
  4. Sommaren är vemodig när den går in i slutfasen... men det finns inget som går upp mot en vacker höstdag med hög klar luft och träden sprakande i alla gyllene färgtoner... jag längtar!!

    Känner igen mig i att tänka mer än vad som är nyttigt.. men då brukar jag försöka göra något kreativt istället. Och det finns alldeles för lite romantiker i världen.. ;)

    Kram min vän!

    SvaraRadera
  5. Jag är också förälskad i hösten. Den ger mig ro och berikar mina sinnen på alla sätt det går. Vilken fröjd. :-)

    Fram till dess njuter jag av lite sensommar. :-)

    SvaraRadera