fredag 6 augusti 2010

Fredagstanken av idag

.....kretsar omkring det här med vad som driver skapande kreativa konstnärssjälar att uttrycka sig genom konsten. Jag tänker på sångare, låtskrivare, poeter, författare, målare ja alla som skapar på ett eller annat sätt. Är det ett litet osett barn inuti som söker bekräftelse eller kan det vara viljan att beröra eller en längtan att uppröra eller ett behov av att uttrycka det som inte kan sägas med ord eller kanske är det som i mitt fall en kombination av allt.
Jag drivs ofta av en känsla av att jag vill hälla en bit av mig själv i varje verk jag skapar. Att dela med mig av det som finns inuti och som aldrig skulle visa sig annars. Att blottlägga det som göms bakom vardagens "vanlighet". Men jag vill också ofta säga något med min konst. Nå fram med ett budskap jag brinner för. Låter nog lite pretentiöst känner jag men det kan inte hjälpas för det är så jag upplever det. En av mina favoritbloggare, Vida,omnämnde sig själv som skrivare av pretentiöst livsdravvel och jag småskrattade för det är nog exakt det jag också sysselsätter mig med. :)
Läste också en ny artikel angående sambandet mellan själslig smärta och psykisk ohälsa och konstnärer och man kan tydligen se något slags samband. Självklart gäller det inte alla men jag förstår hur det snåriga själsdjupet kan ge utlopp för kreativt skapande och nyansera det ännu mer. Det behövs kanske ett visst mörker och djup för att skapa perspektiv, balans och dimension till det mer glättigt glada och vardgsnära. Jag har många gånger skapat utifrån min egen trasighet och därigenom hittat svar och mött mig själv. En reflektion i all enkelhet bara.

Nåja, det är i alla fall intressant att gotta omkring i tanken vad som driver oss att skapa och vad som får oss att ge bort en bit av oss själva. För jag anser nog att det är det alla skapande kreatörer och konstnärer gör.

Bara en av alla tankar som rört sig under min rufsiga kalufs denna fredag i augusti

6 kommentarer:

  1. Den där lågan som brinner hos de barnen. Den längtan. Jag hugger av mig armen för att dela deras tid. Så verkliga att de är overkliga.

    SvaraRadera
  2. Härligt inlägg som jag läste om flera gånger (inte för att läsa raden där du kallar mig en av dina favoritbloggare vilket gör mig väldigt ödmjuk). Det är ju nåt med skapandet som ibland leder till uttryck, intryck, vila eller känslor.... jag tror att vi alla är uttryckande människor i någon form, se på barn.. de ritar med hjärtans fröjd och njuter av sitt resultat. Ingen blygsamhet eller ångest där.

    Jag arbetade med en tjej som var terapeut i expressive arts (intermodalt gestaltande) och där fick jag en inblick i uttrycksbehov som kan läka underliggande känslor.När vi ses kan vi prata mer om det.. för jag hoppas vi ses igen. Your true inspiration.

    En tanke som slog mig här och nu, du har inte funderat att göra nån form av affirmationslek/peppkort etc? Jag skulle köpa en på stört kan jag säga...

    Ok, nu blev det nästan en c-uppsats..

    Kramar till dig

    SvaraRadera
  3. Oroshjärta
    Ja den brinnande lågan vi har som barn är något som många gånger falnar ju äldre vi blir tyvärr...och i takt med att den slocknar så slocknar också vår förmåga att vara här och nu...

    Vida
    Jo jag har faktiskt funderat på att göra en sådan kortlek eftersom jag använder en liknande i mitt jobb (louise L Hays affimationcards du vet)
    Det är ett ganska omfattande arbete bara dock men det ligger absolut på framtiden
    Och självklart ska vi träffas...det råder ingen tvekan om det min vän.:)
    Kram och tack för att du finns

    SvaraRadera
  4. Du ger av dig själv i det du skapar...absolut.
    Du uttrycker dig i både ord och bild...kan det bli bättre?!
    Att sedan kreativitet jämställs med psykisk ohälsa och liknande har jag full förståelse för. Det behövs ett Djup för att komma till ett äkta uttryck, vilket oftast den/de får som möter sig själva i ett djupare psykiskt tillstånd. Skillnaden sedan på den som anses "sjuk" och den som kallas frisk, tror jag är att den s k friske fortfarande har en kontroll vilket den "sjuke" förlorar. Och det är inte få förunnat, jag tror vi alla har det latent. Men att vi har olika förmåga att hantera. Du har begåvats med möjligheten att både se och kunna använda din kreativitet på ett positivt sätt, både för din egen del och för oss andra som får ta del av ditt kunnande.
    Love you. Puss

    SvaraRadera
  5. Tycker att Vidas idé är super och smäll till med en antijante kortserie samtidigt. Vi behöver alla lite djup och eftertanke.

    SvaraRadera
  6. Håller med alla som kommenterat på olika sätt.. har läst dagens inslag flera gånger och tycker att resonemanget är intressant eftersom jag många gånger frågat mig själv vad det är som driver mig i min kreativitet, trots att jag inte alls är lika duktig som Du.

    Det finns något vilsamt och rogivande i att få skapa med sina händer, oavsett om man målar, skriver, handarbetar, musicerar eller gör något annat. Och visst är det lättare att "få ur sig" kreativa projekt när själen inte riktig är i balans eftersom man eftersträvar harmoni i tillvaron.

    Jag älskar Dina fina inlägg och underbara målningar. Fortsätt med Dina underfundigheter.

    Varma kramar!

    SvaraRadera