Fredagstanken av idag

.....kretsar omkring det här med vad som driver skapande kreativa konstnärssjälar att uttrycka sig genom konsten. Jag tänker på sångare, låtskrivare, poeter, författare, målare ja alla som skapar på ett eller annat sätt. Är det ett litet osett barn inuti som söker bekräftelse eller kan det vara viljan att beröra eller en längtan att uppröra eller ett behov av att uttrycka det som inte kan sägas med ord eller kanske är det som i mitt fall en kombination av allt.
Jag drivs ofta av en känsla av att jag vill hälla en bit av mig själv i varje verk jag skapar. Att dela med mig av det som finns inuti och som aldrig skulle visa sig annars. Att blottlägga det som göms bakom vardagens "vanlighet". Men jag vill också ofta säga något med min konst. Nå fram med ett budskap jag brinner för. Låter nog lite pretentiöst känner jag men det kan inte hjälpas för det är så jag upplever det. En av mina favoritbloggare, Vida,omnämnde sig själv som skrivare av pretentiöst livsdravvel och jag småskrattade för det är nog exakt det jag också sysselsätter mig med. :)
Läste också en ny artikel angående sambandet mellan själslig smärta och psykisk ohälsa och konstnärer och man kan tydligen se något slags samband. Självklart gäller det inte alla men jag förstår hur det snåriga själsdjupet kan ge utlopp för kreativt skapande och nyansera det ännu mer. Det behövs kanske ett visst mörker och djup för att skapa perspektiv, balans och dimension till det mer glättigt glada och vardgsnära. Jag har många gånger skapat utifrån min egen trasighet och därigenom hittat svar och mött mig själv. En reflektion i all enkelhet bara.

Nåja, det är i alla fall intressant att gotta omkring i tanken vad som driver oss att skapa och vad som får oss att ge bort en bit av oss själva. För jag anser nog att det är det alla skapande kreatörer och konstnärer gör.

Bara en av alla tankar som rört sig under min rufsiga kalufs denna fredag i augusti