Vintervita vardagssagor

Hemma hos mig, i min lilla stad där jag bor, där tar vintern liksom aldrig slut. Många klagar och vill inte ha mer snö nu. Men för mig är det helt underbart. Det är ljust, vackert och vintrigt så som det ska vara när det ÄR vinter. Jag får en trygghetskänsla inom mig när jag vandrar omkring i den puderlätta snön och fångar vackra lätta flingor på tungan. Jag vet att jag förmodligen är för gammal för att springa omkring i snöoväder med tungan hängande men jag bryr mig inte så mycket om sånt. Jag gör sånt som jag anser är livgivande och jäkligt kul bara helt enkelt. Livet blir ju så mycket mer innehållsrikt då.

Har ni t ex stannat upp nån gång och betraktat dom små konstverken. Snöflingorna alltså. Varenda en är ju dessutom unik och om det är lite kallt när det snöar blir dom som små iskristaller och exakt lika vackra som i en sagobok. Som en vinterblomma singlandes från ovan.

Jag är också otroligt imponerad av alla träden nu när dom har sina finaste vinterkläder. För at inte tala om alla barnen som kan åka skidor och pulka och göran snöänglar istället för att bara hänga vid datorn och TV:n.

Kanske är jag en romantiker i överkant nu som t o m romantiserar snökaos och oändlig nederbörd och självklart är det väl inte kul när vi inte tar oss fram, men oftast kommer det något gott även ur det om man ser tillbaka i perspektiv. Det blir i alla fall inte bättre för att man deppar ihop och tjurar ner sig totalt. Jag menar snön blir ju inte mindre i mängd för det. Ellerhur ?