"Vissa människor förstår bara smaken av lycka först när de förlorar den"

En vacker och vis kvinna vid namn Alice såg en dag en man som satt ensam vid sidan av en väg. Mannen såg bedrövad och bestört ut.

"Vad stör dig, frågade Alice den ensamme mannen."

"Det finns inget intressant i mitt liv. Jag har tillräckligt med pengar och jag behöver inte ens arbeta, och jag har rest för att se mig om i världen. Men alla jag har träffat har inget nytt att säga till mig, allt de gör är att göra mig än mer uttråkad. Jag kan säga utan fruktan för tvivel om att trots allt som jag har gjort, har jag inte lyckats hitta frid jag eller den lycka jag sökte. Jag har förvandlats till min egen värsta fiende"

"I samma ögonblick, tog Alice mannens väska och sprang längs vägen. Eftersom hon kände till området väl och var en spänstig och stark kvinna lyckades hon snabbt att sätta ett stort avstånd från mannen genom att ta genvägar genom fälten och över bergen. När hon var tillräckligt långt borta, satte hon ner påsen i mitten av vägen där mannen var tvungen att passera, och gömde sig sedan bakom en sten.

Mannen dök upp, andfådd och totalt slut, en halvtimme senare. Han kände sig ännu mer eländig än någonsin på grund av tjuven han kommit över. Så fort han fick syn på påsen, sprang han för att öppna det. När han ser att allt var intakt, såg han upp mot himlen full av glädje och tackade gud för livet och lyckan.

"Vissa människor förstår bara smaken av lycka först när de förlorar den"

Se dig omkring, vad är lycka för dig ? Vad, i din direkta närhet, har du som du absolut inte vill förlora för att du ska uppskatta det ?