Livskrafter

Ibland blir det så uppenbart att vi tar så mycket i livet för givet. Vi går liksom bara omkring och uppmärksammar inte hur kroppen känns och att den finns här för oss i ur och skur. Att den är själens trygga boning och helt makalöst fantastiskt i all sin storslagenhet.

Jag blev varse om det en dag när min bil inte gick som den skulle. Den gick orent, förmodligen av en ispropp, och jag fick tänka om och ta tåget istället. Först när den började hacka uppmärksammade jag bilens motstånd och hur den känns när jag kör den, hur den följer när jag styr och hur den låter när jag gasar.

På samma sätt gör vi ofta med kroppen. Den får liksom bara gå på och vi känner inte hur den känns, hur den agerar, hur den åverkas och vilket motstånd den gör. Och sällan skänker vi den tacksamhet för det den gör för oss. Inte förrän den strejkar eller gör ett rejält motstånd på ett eller annat sätt. Så dumt !

Varför inte uppmärksamma och hedra den även när den "bara gör sitt jobb". Varför inte uppleva och KÄNNA in kroppen med total närvaro när du t ex går, sitter, lyssnar, ligger eller äter. Skänk den en tacksamhetstanke redan idag och inse att det faktiskt är helt fantstiskt att du har en kropp som finns till här bara för DIG...

Glöm inte att kramas i mängder...det frigör oxytocin och får kroppen att jubla :)

Love