Musik som får kroppen att slå av på takten och vänta in själen

Underbar Mantra musik av Snatam Kaur

Ong Namo Guru Dev Namo är ett mantra man använder inom kundaliniyoga och meditation och betyder ungefär

”Jag hälsar den obegränsade kreativa kraften och den inre visdomen som för mig från mörker till ljus”.

På måndag börjar jag en ny yogaklass. Så underbart mycket ser jag fram emot detta. Bara att vistas i sammanhanget på Göteborgs kundaliniyogacenter får mig att andas harmoni och le med insidan. Jag tackar mig själv för att jag ger mig detta. Jag behöver det.

Vi ska alla dö en dag - men alla andra dagar ska vi inte

Ibland när jag skriver om tacksamhet över att jag finns och kärleken till livet så uppfattas det som om jag pratar om att allt måste vara glatt, perfekt och käckt. Det menar jag absolut inte. Livet är stentufft emellanåt. Det kommer ingen ifrån. Och bara för att man känner kärlek och tacksamhet inför livet kan man ändå stå mitt i skiten och fundera vad f-n som hände. Vi kan bli tilltvålade rejält men ändå inse att vi har ett liv och en kärlek att ta hand om och omsätta. 

Jag tror dessutom att det är viktigt att ge sig själv tillåtelse att känna alla känslor. inte bara de som vi vedertagit som "bra" känslor utan också oro, vrede, rädsla och sorg. Att det är ok att stå stilla mitt i känslostormen och omfamna sig själv och det man känner. Observera och acceptera. Då får vi en möjlighet att se vad dessa känslor vill säga oss. De får då också en möjlighet att klinga av successivt. Men om vi vägrar att acceptera dessa känslor och istället lever i ett krampaktigt motstånd omsätts oron eller vreden än mer och stadgar sig, och i värsta fall flyttar in och börjar betala hyra i oss. 

Livet handlar inte om att det måste vara superbra och helt perfekt först och sedan kan vi känna tacksamhet och glädje. För om vi tror det då får vi vänta. Livet är aldrig perfekt på alla plan. Vi bär alla våra tyngder. Jag tror att det handlar om att gilla livet ändå, så som det är. Kanske också inse att lyckan är inte det samma som eufori. Utan kanske att lycka är att inte önska sig bort från nuet utan ta hand om nuet istället. Acceptans är ett slitet ord men ett bra ord. Missförstå mig rätt här nu, eufori är underbart och små gnistrande diamanter i vardagen. Jag älskar dessa stunder som den passionerade människa jag är. Men jag inser att de är små små blinkningar emellan allt annat i livet. Och om vi inser det behöver vi inte ständigt jaga kickar och bli besvikna på den s k "grå vardagen" Då kan vi istället ge vardagen en chans att visa sin storhet i all sin enkelhet. Och då, när vi minst anar det, kommer ofta tacksamheten som en gåva från nuet. 

Jag tror t o m att vi måste falla och "gå sönder" emellanåt för att ljuset sedan ska få en chans att stråla in i sprickorna. Jag tror att någon klok man sagt det i tidernas begynnelse och jag kan bara instämma.

Så bara för att vi känner tacksamhet och en enorm kärlek till livet betyder det inte att allt är perfekt. Det betyder snarare att vi har förmågan att se allt ur ett större perspektiv.

All kärlek till er vackra människor

KONST-igheter som knyter ihop dig och mig

Ibland är det kul att kika bakåt på sina texter och målningar

Jag kan verkligen plocka fram känslan jag hade när jag skapade och återuppleva den

Det är fascinerande

Här är en väldigt liten del av målningar som runnit genom mina penslar den senaste tiden.

En del sålda. Andra inte

Men alla är gestalter/individer som på olika sätt vill uttrycka något

Och alla är självklart en bit av mig

Men dom är också en bit av betraktaren

På så vis länkas vi samman

Konst är en bro mellan människor

Mirakulöst, storslaget och jäkligt fantastiskt...

Målar tavlor, tänker tankar och spenderar min dag långsamt

Sovit längre än vanligt, mött dagen med en promenad i den kyliga soliga morgonen som var bländande vacker

Tränat och ätit brunch länge och obråttom

Nu inväntas en gryta som står i ugnen i lergrytan

Jag tänker att livet är lite fint här i all sin anspråkslöshet

Fast egentligen är ju ett liv allt annat än anspråkslöst. Det är både storslaget, mirakulöst och fantastiskt. Och låt mig aldrig bli liksom "van" med livet eller blasé inför storheten att vi finns, att vi kan gå, att vi vaknar varje morgon, att jag kan ta del av allt detta.

Nåväl det  var min dag i tankar och ord.

Och hur målningen ska sluta det vet varken du eller jag

Nyfiket följer jag flödet och ser vad som sker

Fortsättning följer...

Prata med främlingar, samla på nya vänner och dansa och sjunga

Ett år har passerat och ett nytt har gjort sin storslagna entré.

Jag ska inte göra en årskrönika eller liknande. Det finns det så många i cyberspace redan. Jag blir mer och mer känslig för allt som blir för mycket. Förmodligen en kontenta av alla intryck vi ska förvalta dagligen. 

Nåväl det jag tänkte dela med mig av här idag är bara ett spontant utkast av vad hjärnan levererar till mig såhär i tider av ett nytt oanvänt år. Jag lämnar inga nyårslöften. Det är bara förlegat och gör mig stressad. Men däremot har jag intentioner att göra vissa saker det här året som jag inte gjorde förra året och intentioner att inte göra vissa saker som jag gjorde det gångna året.

Jag har intentionen att under 2016 göra följande:

 Prata ännu mer med främlingar

Samla på nya vänner som är frisinnade, andliga, kulturellt bevandrade och fulla av humor

Yoga (kundalini)

Säga ja till fler saker (våga kasta mig ännu mer raklång ut i livet)

Säga nej till fler saker (våga vara bestämd när magen talar om att det är fel)

Dansa, sjunga

Arbeta mer med mina skuggsidor 

Måla mer och utveckla mitt uttryck

Våga stå upp för min konst i fler forum och sammanhang

Våga vara obekväm och o-omtyckt

Säga ja till jobb som inte känns stimulerande direkt

Sluta lyssna på människor som bara ser sig själva (jag har inte tid med sådant)

Fortsätta träna, äta gott, unna mig saker och ge alldeles f-n i att ha dåligt samvete (finns inget så kontraproduktivt som just det)

Blogga mer eller lägga ner (därom tvistar de lärde än så länge)

Gå fler kurser som inspirerar själva mig (inte bara mitt yrkesjag)

Göra saker sakta så att livet hinner visa mig dess storslagenhet