Magiska midsommar då moder jord ger oss en skönhet utan dess like. Grönska, blomning, bara fötter, ljusa nätter och glada barn
Naturen erbjuder en visuell rekvisita som står oss gratis att avnjuta och jag får inte nog av denna fantastiska skönhet
Det är också en av våra största högtider. En tid som förknippas med traditioner, gemenskap och samförstånd. Det är vackert. Så länge vi får ta del av det. Alla får inte det. Då blir alla dessa högtider och förväntade stora traditioner så påtagligt ensamma istället. Jag tänker på dom som inte ingår i de här självklara sammanhangen som vi tar rätt för givna
Jag tror tyvärr att i takt med det prestationssamhälle vi skapat har också detta resulterat i att vi "ska" och "borde" en massa saker. Men tänk om vi skulle släppa konventionerna och göra det vi VILL istället för det vi borde. Jag vet, det här är osvenskt och utanförboxenläskigt.
Tänk om vi skulle ifrågasätta och vara lite Pippi Långstrumps-tvärtemot. Om regnet uppstår så gillar vi det ändå och hänger inne och pratar, kramas och käkar gott och struntar blank i att vi inte hoppar runt stången i solsken och sjunger om de där gamla utslitna små grodorna.
Tänk om vi, gud bevars, skulle dricka alkoholfritt och vara modiga, frispråkiga och kärleksgivande människor ändå. Tänk om vi skulle kunna krama om en okänd även utan den där gamla nubben som rullar runt i blodet och gör oss modiga som f-n. Vi kanske t o m kan åka hem till någon ensam person och käka pizza och prata om livet på en balkong i förorten och det blir midsommar ändå. Just bara därför att man vill vara MEDmänsklig helt utan orsak. Eller att man bjuder in några nysvenskar till våra traditioner och ber dom dela med sig av sina. Och vips så har vi tillsammans skapat en ännu härligare, innovativ och spännande tradition.
Nu menar jag inte att vi ska slopa det traditionella midsommarfirandet. Jag tänker bara att det kanske finns flera sätt att göra sakerna vi alltid gör. Det kanske finns fler än ett perspektiv att se på saker. Vi svenskar är så åtskruvade, tillknäppta och tillrättalagda att vi tror att vi är hela världens allomfattande norm. Och jag har ju lite svårt för det där med att är man nykter när det är fest så är det något fel. Då måste man antingen vara nykter alkoholist eller gravid för att slippa gå in i århundradets försvarstal.
Tänk om det går att slå klackarna i taket, kramas med alla och sjunga sig hes även fast man bara är berusad av glädje...ja tänk om...
Jag är ju från Dalarna så det är klart att jag älskar midsommar med allt vad det innebär. Men jag tror att vi skulle vinna så mycket på att blanda ut våra konventionella beteenden lite för att lättare bjuda in även dom som inte självklart ingår i vår jättestora tomtebolycka de luxe.
Nåväl min midsommarafton innehöll blomsterplockning, god mat, jordgubbstårta, barnaskratt, vuxendiskussion, kärlek, hundgos, fotboll och mer därtill. Så summa summarum ser jag en fin midsommarafton i backspageln, med de jag älskar mer än ord kan förklara. Och vad mer kan man begära.
Jag läste några kloka ord av Paolo Roberto i morse på Instagram om att komma ihåg att kramas. Det kan man inte få för mycket av. Och hur trygga omsorgspaket och välfärdsåtgärder staten än levererar så kan den aldrig kramas. Det får vi klara av själva.
Love
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar