Lyckan är något högst diffust och svårdefinierbart och så otroligt påtagligt och efterlängtat

Den amerikanske författaren Henry Miller sa:

"I have no money, no resources, no hopes. I am the happiest man alive."

Och kanske är det så. Kanske har lyckan inte alls att göra med vare sig pengar, resurser eller inbyggt hopp. Kanske kan lycka också handla om att känna en avsaknad av detta och ändå känna sig tillfreds inombords. Och då kommer ju nästa relevanta fråga. 

Vad är lycka? Vad innebär det att vara lycklig? 

Min målning "Stillsam, tyst sinnlighet"  om att vara i sin egen harmoni och inre stillsamma sinnlighet. Att vara trygg i den där tystnaden som alltid bor inom oss och hitta sitt eget totala lugn mitt i allt yttre kaos. Om vi stannar tillräckligt länge träder den alltid fram heart emoticon

Det kan ju vara något av den mest kontroversiella frågan just nu. Lycka för mig kan ju vara något som inte alls är ens i närheten av det som du definierar som lycka. Därför kan jag tycka att det är av enormt stort värde att vi ställer oss frågor och tillåter oss undra istället för att bara leverera s k svar. Det finns ju så många utvecklare och akademiska förstå-sig-påare i må-bra-genren idag som har alla svaren för alla människor. "10 tips för lycka" eller "Gör si och så för då mår du som bäst" " Bli lycklig med xxx-metoden" " blir lyckligast i stan på 20 dagar" osv. Listan kan göras kilometerlång av klyschiga artikel och boktitlar där en människa VET svaret på lyckan för alla andra. Jag har nog ett visst inre motstånd mot alla som VET sanningar.  Jag tror inte på sanningar mer än den egna som vi alla bär och som är högst individuell utifrån den egna personen. Det finns inte en sanning. Det finns lika många sanningar som det finns människor.  Jag har t o m avpublicerat min egen bok för jag känner att jag vill inte vara en del av detta längre. Kan tyckas lite drastiskt men jag står inte för den idag utifrån den jag är nu och det är viktigt för mig att jag är sann i MIN sanning. 

Däremot tror jag att vi kan hjälpa varandra att mötas och känna igen oss i varandras frågeställningar och förståenden. Jag tror på att vi människor behöver varandra och att vi utvecklas enormt av det vi har att lära varandra. Att våga undra och att våga blotta både våra styrkor och tillkortakommanden gör att också andra kan känna igen sig och inte känna sig så ensamma med sina livsfrågor. Som den franske författarinnen Anna Gavalda  sa "Tillsammans är vi mindre ensamma" 

Tyvärr har dagens alla  sociala medier medfört att vi helst bara basunerar ut allt positivt, starkt, flaschigt och imponerbart på Facebooksidor, bloggar, Instagramkonton och liknanden. Vi skulle aldrig komma på tanken att visa upp ett vardagsstökigt hem, en överfull tvättstuga, en normalvalkig mage eller för all del att vi är fullkomligt mänskliga och sårbara. Herregud vad uppfattas jag som då. Ja detta gör ju, tror jag, att vi jämför oss med andras fullständiga perfekta vardag och känner oss misslyckade i våra egna tillkortakommanden. Sorgligt. 

Kanske kommer vi ett steg närmare vår egen lycka om vi slutar jämföra oss med andra och inser att alla har sin beskärda del av fransighet, stökighet, sorg och mänsklig trasighet. Kanske finns det mycket att hämta i att ställa sig frågan : 

Vad är EGENTLIGEN lycka för just mig?

Smaka lite på frågan och vänta in svaret. Jag har inte svaret på DIN fråga. Det har inte Tony Robins, Louise L Hay, Mia Törnblom eller Olof Röhlander heller. De kan inspirera oss, absolut, men de har inte tillgång till det svar som du bara kan hitta i dig. Opss...nu levererade ju jag en s k "sanning" också om att svaret finns inom dig. Ja det är så här lätt att påverka varandra. Så nu omformulerar jag min mening. 

Tänk om det är så att svaret på din lycka finns inom dig - vad tror du?

Så sammanfattningsvis kan vi väl enas om att lyckan är något som är högst diffust och svårdefinierbart och ändå så otroligt påtagligt och efterlängtat för oss alla. 

Det är dock min helhjärtade intention att leva ett liv utifrån ett mantra om att lycka för mig är att inte vilja befinna mig någon annanstans än exakt där jag är just nu. Det är min alldeles egna hyllning till nuet - det enda jag på riktigt äger

Kärlek till er alla denna vackra måndag i hänryckningens  magiska tid