Att hitta hjärte-platser där man minst anar det

Det har väl inte undgått någon läsare att jag bor i en mycket älskad stad och plats på jorden - nämligen i Göteborg. Jag brukar titulera mig urban vildvittra och är man en sådan så passar den här staden alldeles utmärkt. Den har allt från kultur, natur och historia till människor av alla dessa slag och ensamma platser där tystnaden är den enda närvarande vännen.

 Eftersom jag älskar att promenera och flanera mig fram genom livet så upptäcker jag ständigt många nya vägar och stigar. En upptäckt som gjort mig enormt själaglad är Sjöbergens kolonilottsområde. En hjärte-plats av rang. Jag hade i sedvanlig ordning promenerat med min lilla hund utmed en av Majornas gator och hamnade längs hamninloppet där jag samtalade lite med havet då jag kom upp på klipporna och inser att en helt egen liten värld fanns att upptäcka. En anspråkslös och tilltufsad egen liten community där all perfektion och prestation känns väldigt avlägsen. 

Det var som en stor famn som öppnade sig för mig. Grönska, vackerhet utan gräns, djur i mängder och äkthet, KONST-ighet och kärlek till naturen är det som känns. Det finns inga perfekt gräsmattor, och tillrättalagda planteringar eller raka rader av någonting. Här huserar bara stillhet, njutning, rufsighet, fransighet, omtanke om det som naturen och livet ger. Förstår ni hur inuti-lycklig en vildvittra blir när hon upptäcker detta egna lilla land mitt i ingenstans.

Bänkar för njutning bland gångar och ojämn grön växtlighet som helar och stillar. Här stannar tiden upp en stund och påminner om allt det där som är viktigt på riktigt när det gäller natur. Att samverka med det som ÄR - inte motverka för att "rätta till" och imponera. 

Här finns grånade brädor, skeva plank, mossbelagda stenmurar och vinda husväggar på små hus som är byggda av kärlek, inte av prestation. 

Och att låta sig förföras av den blomning vi just nu får erfara det är något av de största gåvorna i livet om ni frågar mig. 

Körsbärsblom är som kärlek och jag blir så mjukvarm inuti av allt det vackra. Jag samlar stunder att njuta och bäddar in upplevelserna i hjärtat efter bästa förmåga. Jag blir så mycket människa nr naturen håller om mig med sin skönhet. 

Jaja jag vet att jag har en tendens att go bananas bland naturlyriken men det är så jag fungerar. 

Och här har han placerat sig i ett alldeles eget tankesymposium i värsta Sokrates-anda

Eller kanske är det René Decartes "Jag tänker alltså finns jag"

Sjöbergen - jag älskar dig helt enkelt och jag kommer göra vad jag kan för att vi ska få en "tightare" relation framöver. Jag känner att vi hör ihop. 

Så attraktionslagen bring it on jag är beredd att ta emot en egen liten plats på jorden lokaliserad exakt här