söndag 31 augusti 2014

Att kunna vara rolig med allvar och vara allvarlig med humor


Jim Carrey - underbara människa

Det fanns en tid när jag hade väldigt svårt för Jim Carrey
Jag tyckte att han var "to much" av allt liksom
Det vände när jag såg honom i den fantastiska filmen "Eternal sunshine of a spotless mind"
Sedan har han bara gått från klarhet till klarhet
Eller också är det jag som släppte ner mina fördomar och öppnade mig för att jag hade fel. Jag älskar när jag får ta död på mina egna fördomar. 

Nåväl, det finns något extra vackert i människor som kan vara roliga med allvar och vara allvarliga med humor.
Den tyvärr nyligen bortgångna komikern Brasse Brännström hade samma förmåga. Jag uppskattar det enormt. De allra bästa komikerna bär ofta ett bråddjup inom sig där de plockar sitt uttryckssätt ur
Livet är ju trots allt alldeles för viktigt för att tas
på för stort allvar. Och bara för att saker och ting är seriösa betyder det ju inte att de måste vara tråkiga. 
Jag har en stark övertygelse om att skrattet, humorn och sorgen ligger nära varandra i hjärtats mitt. 
Och om vi vågar vara i allt detta och inse att våra gemensamhetslänkar ofta bor i skrattet och gråten så är det lättare att mötas som sanna människor

lördag 30 augusti 2014

Men du...ekorrhjulet har ingen motor..det är vi som håller det snurrande...


Att befinna sig i stunden. I nuet och i den direkta existensen är som att ta livet i hand och släppa taget om självkontrollen. Att ta sig tiden att se och känna hur naturen byter kläder, hur dofterna påverkar våra sinnen och hur djuren kan lära oss att leva i det exakta nuet. Tyvärr är denna ett-med-naturen-och-stunden-tiden en bristvara idag. Ja jag tror t o m att nutidsmänniskans största brist är tid. Hur det nu kan vara det eftersom dygnet består av exakt 24 timmar nu precis som förr i tiden. 

Det är en gåta hur vi intelligenta människor kan gå på myten om att tiden är en bristvara. Det är ju något vi själva skapar. Ekorrhjulet har ingen motor. Det snurrar enbart på grund av att vi springer i det. Det är ju vi själva som håller det snurrande. Brådska är inte något som händer oss - det är något vi skapar. 

Den största anledningen till förtidspension är t ex på ett eller annat sätt en kontenta av utmattning och utbrändhet. 30 000 svenskar springer in i väggen varje år och en milj trivs inte på sina arbeten.

Jag tror t o m att vi är så fartblinda att vi inte själva ser vad som sker. Den materiella välfärden ställer sig bredbent i vägen och skymmer sikten för livets egentligen mening.

Vi har blivit ilurade att fulla kalendrar är något "fint". Det är lite status i att vara upptagen och vara en aning stressad. Vi blir bortjagade från vårt eget inre för att kunna ligga i framkant och vara framgångsrika och lyckade. Så tror många av oss också att lyckad är det samma som lycklig. Men däremellan kan det självklart vila oceaner. 

Jag tror att i det här racet som alla springer i finns det ingen som vinner. Bara förlorare. Vi behöver hitta hem i oss själva. Ge oss tiden att vara. BARA vara. Befinna oss i stillhet för att ge den inre rösten en chans att få komma till tals. Just nu överröstas den ständigt av yttre distraktion.

Jag ser direkt om jag möter en människa som är "hemma" och i kontakt med sig själv på en sunt och sant sätt. Man ser det i deras sätt att lyssna, närvara, bemöta, andas och le. De är HÄR - inte DÄR. De har inte övergett sig själv vilket gör att de heller inte dömer den de möter. De ger sina medmänniskor en frihet att vara den de är. De har en förmåga att få andra att våga vara sig själva utan konstruktioner och anpassade uppförandekoder. Och framför allt de har sällan behov av att ständigt bevisa något. 

Det är det finaste jag vet med människor som brinner i sitt eget själsliga ljus.

Jag har mött många människor som säger sig vara i kontakt med sig själv och sin själ medan hela deras existens säger något helt annat. De har skapat sig ett slags varumärke där de visar upp ett skyltfönster som faktiskt inte alls stämmer överens med deras framtoning, energi och nakna personlighet. De blir lätt lite pretto. Och de bevisar och bevisar och bevisar något som de inte har tillgång till eftersom deras strävan att vara bra, bättre och bäst har ställt sig i vägen för deras egen vackra personlighet. För vackra är vi allihop. Exakt alla. Om vi bara vågar vara den vi är och inte överger oss själva för att anpassa oss till det samhälleliga spelet om och om igen.

Så ge dig själv ett självvärde, tid, kärlek, omtanke och plats där inom. Då har du större chans att komma närmre och närmre den som verkligen är DU. Världen behöver dig så som du är och inte en dussinkopia av en samhällsstereotyp som kan kalla sig lyckad.

Utmana dig själv att ha en kalender med andningshål och tidrymd att utvecklas i takt med din egen livsrytm. Ta livet i hand och bege dig inte bort från nuet. Det är trots allt den enda platsen du kan kan skapa liv på.

Kärlek
//Emma

måndag 25 augusti 2014

En kraftplats som påverkade mig starkt


Att vistas på historiska kraftplatser där man nästintill kan ta på energin är något som jag har en stark fablaisse för. 
Dessa magiska platser som knyter ihop dåtid med nutid och framtid
Jag har ju någon underliggande vag tro om att allt sker parallellt som Albert Einstein sa. Han hävdade ju att tiden inte existerar utan allt sker parallellt. Att tiden är en konstruktion för att vi människor inte kan greppa det här med evighet och tidlöshet. 
Eftersom dessa teorier väckt mitt intresse gör jag alltid små egenhändiga efterforskningar huruvida det skulle kunna vara 
så eller ej. Ett sätt är att besöka historiska lämningar och fornminnen och därigenom"smaka lite" på den historia som utspelades sig före oss och innan vi klev ned i de inkarnationer
vi är idag





Igår besökte jag en sådan häftig plats på vår jord.


"På Hönö i Jungfruviken ligger nämligen an historisk plats som man kallar bl a Labyrinten. Den mäter 7,5 meter i diameter och har sex kretsar bevarade.
Labyrinten är ett av arkeologins många mysterier. Inget annat land har så tätt mellan labyrinterna som Sverige.
På västkusten finns över 30 stycken lämningar.
Stenfiguren har flera lokala namn som "Trollringen" och "Tryggeberg".
Åsikterna går isär om labyrintens uppgift och innebörd. 

De har ingått i olika riter där man tillbett högre makter för bättre fiskelycka. "
Informationstexten hämtad HÄR


Det är så fascinerande med alla små spår av historia som faktiskt finns omkring oss och som talar om  att det är så många före oss som varit här och vaktat moder jord. Jag kan inte låta bli att bli lite högtidligt andaktsfull och fylld av vördnad inför allt det stora 

söndag 24 augusti 2014

En dag på ön....


Att fånga stunder, leva liv och njuta ögonblick är något vi är 
bra på i vår familj. Så blev det också idag
Vi tog båten ut till Hönö och Fotö i Göteborgs skärgård
En dag då alla turister är ett minne blott för den här säsongen
Man känner att det är sommarens sista flämtande dagar och  
hösten tar sina första försiktiga trevande försök till entre.
Jag tror att just dessa dagar är något av det mest ljuvliga jag vet
Hösten är så lugn. Den kräver ingenting och jag njuter av min
nära relation med naturen. I fred



Att det sedan vilade åskblå kulisser omkring oss i form av 
himlavalvets färger gjorde dagen bara ännu vackrare. 
De skönaste konstverken ordnar naturen alldeles själv.



Att inta matsäck och dricka kaffe ute i havsdoft och vilda 
vindar gör kaffet alldeles extra och obeskrivligt gott


Vår fyrbente vän njöt självklart också av vår dag på ön


Han hade lite svårt att samtala med måsarna som snurrade 
ovanför bara


Blomning finns det ännu att avnjuta


Kraften i havet som sträcker sig mot klipporna är mäktig 
och jag bugar inför den styrka det faktiskt besitter


Tack för idag ön. Vi kommer snart tillbaka


torsdag 21 augusti 2014

En morgon att älska



Att vakna med hela sängen full av småprinsar och sedan morgonpromenera i pyjamas och fleecetröja är något att stoppa i "minnesbankenförhjärtevärmandestunder" 
Välkommen fredag jag älskar dig redan

onsdag 20 augusti 2014

...och högaktningsfullt skita i vad andra tycker om mig

Som om inte vetskapen om allas vår dödlighet vore nog så behöver vi ruskas om, kastas av och trasas sönder en aning innan vi vågar leva fritt från hjärtat. Ni vet så där livsbejakande störtskönt och göra det där vi alla pratar om att vi EGENTLIGEN vill. Vi måste liksom av någon outgrundlig anledning ut på yttersta grenen för att förstås förgänglighetens eviga följeslagare. Jag måste erkänna att det ter sig märkligt för en livslevare som mig. 

Ok jag erkänner att jag kommer fortfarande på mig själv ibland med att lägga på lock och begränsa mig av ren rädsla för vad andra ska tycka eller om det är tillräckligt godtyckligt enligt samhällsmallen eller ej. Men det slutar oftast med att jag påminner mig själv att jag trillat utanför mina egna livsvärderingar och släpper genast taget och gör något lite extra smågalet som kompensation just bara för att jag kan, vill och har lust. Ja jag vet det doftar lite Pippi Långstrump över det hela. Men det är inte så galet långt mellan många av Pippis livsinstruktioner och mina egna. Vi gör det som känns bra - inte det som anses bra. 

Bilden på mig samtalandes med träden är tagen av proffsfotografen Josephine

Ni vet jag tillhör ju skaran som vill sladda in i himlen hos Sankte Per den där sista dagen på jordelivet både svettig, trött, med skrubbade knän och håret på ända och jubla "-Tjooohoooo här kommer jag i full fart och kära Perra du gav mig mängder av egenskaper, möjligheter och chanser och jag har använt dom allihop...and I loooved it. Nu behöver jag vila lite innan jag hoppar ner med nyfikna ögon och sinnen i nästa liv och fortsätta läran om livet."

Och lever man efter den devisen duger det inte att halvleva på något fjuttigt light-vis. Nej här ska levas utifrån eget modigt hjärta. Jag vill känna livet i hela mig. Våga. Ta steg och göra val. Jag vill våga brinna och älska trots vetskapen om att allt kan vara över i morgon. Jag vill älska livet lika mycket som mig själv. Jag vill kunna gråta tills inga tårar finns kvar och känna det som känns även när smärtan gör sig påmind. Och jag vill definitivt högaktningsfullt skita i vad andra tycker om mig och mina livsval. Om jag har fått ett liv till skänks ja då ska här banne mig levas. 


söndag 17 augusti 2014

Michael Losier - How to Make the Law of Attraction work (Making the Secr...


En bra film som är lätt att förstå och ta till sig
Om du är intresserad/tveksam/nyfiken/fascinerad av attraktionslagen så tipsar jag om att ta dig en halvtimme, en kopp kaffe/te och din uppmärksamhet och titta på denna

När mina tankar blir en jäkligt viktig målning



En ny målning börjar ta sin slutgiltiga form.
Den är ett försök att illustrera min ständiga balansering mellan den vardagliga materiella värld vi alla lever i och den andliga värld som finns inom oss och runt om oss. Att hitta sitt alldeles egna personliga sätt att leva sitt liv. Att vi inte är ensamma även om vi ofta känner oss ensamma. Jag har en övertygelse om att vi alla är en del av varandra och att allt hänger ihop. Ibland uppstår en slags frustration inom mig när vi hänger upp våra värdefulla liv runt triviala och låtsas-viktiga saker som pengar, fulla kalendrar, att ha dyraste kostymen, hierarkier, konsumtion och att ständigt vara tillgänglig. Jag tror vi behöver vara varsamma med det som är viktigt på riktigt som t ex varandra, hälsa, jorden vi står och går på, kärlek, glädje, tid och ett fredligt tänk. 


Den här målningen blev så pass mycket "jag" att den fick åka raka vägen ut i mitt skyltfönster vid ateljén. Jag inbillar mig att jag genom min konst kan skapa nya ringar på vattnet. Om än små. Ringar av eftertanke eller kanske bara tanke om att det vi ser med blotta ögat kanske inte är allt. Jag vill få människor att tänka själva och våga friställa sig det som etablissemanget vill få oss att tro är "sanning" Men du har ju din sanning så som jag har min. 


Och om du känner med hjärtat och låter ögat vila för en kort sekund så kanske du känner henne/honom. En ängel eller en känsla av frihet eller ett osynligt medvetande. Kanske, kanske inte. Välj själv. Men följ inte andras sanningar om de inte känns rätt för dig,  för det är bara starka individer som lyckats med konststycket att proklamera SINA övertygelser som de rätta övertygelserna. Men de rätta för dig kan aldrig vara någon annans, det kan bara vara dina egna


torsdag 14 augusti 2014

När fullmånens sken dansar över havsytan blir jag passionerat hänförd

Så har då ytterligare några dagar lagts till i sagan om mitt liv. Jag har varit dålig på att blogga på sistone och kanske är det för att mitt (o)verkliga liv haft en större plats under en tid eller också har bara behovet av att skriva inte varit på skriande stort. 

Augusti har ju varit i våra händer i två veckor snart och jag njuter av den lite högre luften och det lugn som denna månad så generöst delar med sig av. Jag har en (ganska) ledig vecka och jag hoppar omkring i tillvaron och älskar livets skiftningar och härliga vinklingar.

 Emanuel och Lena på sin stora dag i lördags
Bilden är tagen av bröllopsfotografen Josephine


Jag har också varit på ett fantastiskt bröllop på Älvsborgs fästning här i Göteborg. En helt fantastisk upplevelse att stoppa ner i hjärte-trakten. De unga tu var så vackra att tårarna så klart gjorde sig till känna på den emotionella berg-och dalbanan Emma Karlsson. Det var min äldsta systers son som äktade sin Lena. Och som den medelålders dam jag är satt jag där i kapellet och blev nostalgisk och mindes hur lilla "Manne" var en liten parvel som sprang omkring och sjöng "Jag ska köpa vingar för pengarna" så det ekade i dalgångar och bergväggar hemma i byn Saxdalen. Nu stod han där som en vuxen man och sa ja både inför gud och denna församlings närvaro. Vackert...ja enastående vackert är det allt när kärleken förenar människor.

Jag som är ett med universum denna magiska natt på en ö i havet

Det var verkligen en obeskrivligt häftig plats att vistas på denna Älvsborgs fästning. Helst för en historienörd och passionerad älskare av gamla byggnader som jag. Min puls går igång när jag får nudda vid historien. Jag smet självklart ifrån hela festsällskapet en stund för att upptäcka lite historia på egen hand. Jag smög igenom de gamla cellerna från 1600-talet på andra sidan borggården och kom ut på andra sidan ön. Där utspelade sig magi kan jag lova. Tänk er nu en ö ute i havet, kolsvart natt, fullmåne som speglar av sig i den nattfärgade havsytan, de urgamla byggnaderna och den försiktiga vinden som smekte mina sommararmar och det enda man hörde var havet som slog mot land. En svindlande cool upplevelse som jag sent ska glömma. Förmodligen aldrig. Det kändes som om jag var ett med allt, just där och då. Livet erbjuder så många hisnande äventyr som får själen att jubla och jag älskar att bli hänförd.

fredag 8 augusti 2014

Äntligen ett nytt avsnitt av "Viktigt på riktigt"

Så har vi då efter ett långt podcast-uppehåll spelat in ett nytt och härligt avsnitt i podcasten "Viktigt på riktigt" Bara att klicka på länken nedan och lyssna. Eller via Itunes eller någon av podcast-apparna till telefonen Med hopp om god lyssning Kram på er

tisdag 5 augusti 2014

Spring inte efter lyckan då missar du den


Vackra fina augusti. Jag har tagit emot dig med öppna armar och vi älskar varandra lika mycket i år som alla andra år. Kanske är det för att jag föddes en eftermiddag i slutet på augusti när sommaren började göra sina försiktiga försök att ta hösten i hand. Kanske är det för att det väldiga lugnet åter lägger sig över allt runt omkring när semestrarna börjar lida mot sitt slut och den hysteriska svenska nu-måste-vi-leva-upp-utav-bara-h-vete-här-för NU-är-det-semester-hysterin lagt sig. Jag vet inte men jag älskar i alla fall denna härliga månad (undrar försiktigt om det finns någon månad jag inte gillar, men det får bli ett annat inlägg)

Nåväl jag har gått in i min sista heltidsvecka som kontorsråtta och jag känner mig rätt tillfreds med tillvaron. Jag har en sådan där förnöjsam lagom-lycka som cirkulerar i blodomloppet just nu. En tack-för-att-jag-finns-lycka. Kanske är det egentligen en frihet från olycka som jag har blivit så duktig på att iaktta och värdesätta och omsätta i lycka. Det är ett mirakelknep som är underskattat. Det är så många som sysselsätter sig med att ihärdigt jaga lyckan. Men lyckan kan inte jagas. Den är inte ett tillstånd. Jag tror att den är en kontenta eller konsekvens av en förmåga att uppskatta det som ÄR och att uppleva nuet och frånvarandet av olycka.
Låt inte din tid vara uppfylld av sökande av lyckan, för då missar du den. Jaga inte livet - det kommer till dig. Och om vi tror att vi "måste ha"saker och omständigheter för att bli lyckliga har vi börjat i fel ände. Vi får saker och omständigheter att blomma om vi har förmågan att uppskatta, förgylla och känna tacksamhet för det som är.

Och ikväll...ikväll mina vänner är det ÄNTLIGEN dags för inspelning av ett nytt avsnitt i vår Pod cast. Det är många som efterfrågat den nu men nu blir det äntligen av efter ett litet sommaruppehåll.
På återhörande

  

fredag 1 augusti 2014

Älskar passionerade människor som passionerat älskar saker. De glittrar...


 
En fantastiskt intervju med Marianne Coyet 101 år.
Det här är en film som går rakt in i hjärtat på mig. Har sett den både en och två och fem gånger vid det här laget. Jag bara älskar alla dessa härliga kvinnor som vet hur man LEVER livet hela vägen.
Det finns verkligen eoner av liv som vi riskerar att missa om vi tror att livet tar slut vid 60.
 
Kanske är en av orsakerna till att hon har förmånen att uppnå den aktningsvärda ålder delvis att hon är passionerad och tycker om så många delar av livet. Jag älskar människor som älskar saker. Det glittrar om dem
 
Eller hur?
 
Länge leve livet och det vackra vi erbjuds ta emot, om vi vill
Det handlar inte om hur vi ser ut - det handlar om hur vi lever