Om man litar på allt och alla tar man risken att bli lite bränd emellanåt

Jag har jobbat mycket med mig själv på flera plan de senaste 10 åren. Jag ser dessutom detta s k "jobb" som livslångt och galet intressant. Så länge jag lever så utvecklas jag och där skapar jag mitt jag från en sann inre plats. Lite som en flod som ständigt är i en rörelse framåt. Jag gillar den metaforen på livsutveckling. Som en frisk flod som ibland är lugn och spegelblank och ibland stormig och utan kontroll. 

Det här personliga arbetet med mig själv har resulterat i att jag idag har lätt att se det mesta från ett sunt accepterande och mindfullt perspektiv. Jag inser att jag inte kan skylla på andra hur jag mår och jag vet att ansvaret för mitt mående är mitt i de allra flesta fall. Egen access till välmåendet alltså. Jag dömer sällan andra människor och jag värderar inte allt som alla andra gör över huvudtaget. Jag låter andras handlanden och ageranden vara just andras och bedömer inte utifrån mig och mina värderingar. Jag kan aldrig veta hur det är att vara någon annan oc då kan jag heller aldrig "tycka en massa" om andras ageranden. Detta har självklart resulterat i att jag kan s a s vända andra kinden till i många fall när jag ser och upplever något som känns kränkande eller nedvärderanden mot min egen person.

Detta i kombination med att jag är lite naiv som person och tror gott om de flesta gör att jag väljer att lita på människor i väldigt hög utsträckning. Även i min yrkesprofession som egen företagare. Jag skickar nästan alltid mina varor först och låter kunden betala med en faktura när de mottagit sina saker. Det har praktiskt tagit alltid gått bra - ända tills NU. Nu har det då skett att en kund har tagit emot en beställning och struntat totalt i betalningen av varan. Till saken hör att det var ett unikt exemplar som var väldigt omtyckt och som flera andra hade velat köpa men jag valde att skicka den till hen och dessutom prioritera handhavandet av transporten eftersom det var en önskan från kunden då det var brådskande. 

Idag är känslan tomhet och en stor besvikelse som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av. Länge trodde jag att det vilade på ett missförstånd men idag inser jag att det inte är så. Självklart sköter karma sånt här av sig självt och jag kan bara beklaga att det finns människor som med iskallt sinne kan lura andra som har förtroende för dem och ändå umgås med sig själva utan att samvetet biter dem i nacken. 

Jag får ju självklart vidta åtgärder gällande detta men jag tycker det är tråkigt att man ska behöva göra det. Jag vill också kunna fortsätta lita på människor. För mig skulle det betyda att jag blir synisk om jag inte kan lita på andra och det vill jag inte vara. Incidenter som denna gör ändå att jag blir lite fundersam omkring det här med ärlighet, renhårigthet, förtroendekapital och liknande mellanmänskliga företeelser. 

Nåväl jag är förstås enormt tacksam över alla härliga, ärliga fina och underbart givande kunder och klienter jag stött på genom åren och som gjort att jag kan göra det jag gör idag. Jag får så mycket kärlek och medmänsklighet i mötet med mina kunder och jag kommer fortsätta tro på människans godhet och jag kommer fortsätta ge kärlek till alla och envar. Jag kommer inte sluta ha hjärtat öppet på vid gavel med risken att bli blåst, bränd och en aningens tilltufsad emellanåt. Livet vill väl lära mig något med detta också.

Allt gott denna vackra söndagskväll i augusti