söndag 23 juni 2013

Att ha livet som en lekplats

Har ni tänkt på vad mycket här i livet som är allvarligt. Det är inget jag riktigt kan förlika mig med. Jag gör det förvisso själv emellanåt. "Allvarlar"till livet alltså. Av rena farten, trots att jag inte vill eller är bekväm med det. Herregud kära ni, vi kommer ändå aldrig från det levande. Fäll ut vingarna och flyg, spring barfota, skratta dig toktrött, älska med hjärtat vidöppet, ät det du älskar, säg till de vackra att de är det, ge bort saker och pengar - det kommer nya, dofta på blommorna - det fyller dina sinnen med må-bra-hormoner. 

Fredrikshavn kyrka

Kruttornet i Fredrikshavn

Ibland är det som om vi människor (läs svenskar) tror att bruttonationalprodukter, pensionsparanden, vett och etikett, deklarationer, struktur, organisationer, materiell status, kalkyler och fina titlar är det enda som ger livskraft här i livet. Vi springer våra arma ben av oss för att skapa det "där" som någon före oss bestämt är status, välfärd och samhällsriktigt enligt den stora massan. Vi går artigt och jäkligt mellanmjölks-ordentligt i raka led och gör som vi tror är riktigt. 

Anders poserar framför en träskulptur i Fredrikshavn


Olivia har det gott på¨färjan


Måste det inte vara viktigast att vi tar hand om själva livet och inte bara lever för att uppfylla en massa konstruktioner om livet som gör att vi blir "älskade" av dem som inte har vett att älska oss som vi ÄR

 Se bara hur vi springer rakt in i väggar, brinner upp och faller ihop på löpande band. Lite som att vi springer och springer och till slut springer vi om oss själva på raksträckan utan att ha tagit notis om vad som var livet medan det pågick.

Det jag vill komma till är inte att vi ska strunta i att arbeta eller att ta ansvar. Tvärtom ska vi självklart jobba och ta ansvar. Men HUR gör vi det? Borde vi inte använda livet lite mer som en skön lekpplats. Ett forum för härlighet. Livet är en fantastiskt gåva, och just VI fick chansen den här gången att förvalta det på bästa sätt så varför inte göra det helhjärtat. Varför inte hälla lite mer kärlek i organisationerna och bry oss lite mer om varandra t ex. Varför inte införa speciella tyck-om-dig-rundor i slutet på varje avdelningsmöte. En runda där man går laget runt och säger en bra egenskap med medarbetaren till höger om oss. Tar 1 sekund per person och det ger massor tillbaka. Eller börja varje morgon med att krama om varandra när man kommer. Det frigör oxytocin och försätter oss närmare varandra på ett medmänsklig sätt. Vi tillbringar ju trots allt mer vaken tid på våra arbeten än vi gör hemma. Förgyll den efter bästa förmåga.

Vi delar upp livet i vardagar och icke vardagar. Vi laddar dessutom ordet vardag med en viss negativitet. Men jösses alla dagar är ju ett enda stort mirakel som vi borde applicera så mycket kraft och värde i som det faktiskt är värt. Var-dag betyder ju faktiskt var dag. Alltså varje dag = de dagar som vi kallar livet. Fånga dem - lev dem. Se livet som en fantastisk lekplats med utrymme för kärlek, skapande, kreativitet, glädje och omtanke. Omfamna stunden och gå all in.

Min midsommar har varit lite som en lekplats. Nu har jag ju tur att ha nära och kära omkring mig som är bra lekkamrater här på livsresan. Så själva midsommaraftonen bara njöt vi, skrattade, regnpromenerade och hade det gott. Igår på midsommardagen tog vi båten över till Danmark och bara va, som det så populärt heter. Strosade omkring i Fredrikshavn och flamsade runt även där i ett lätt regn. När himladropparna avtagit slog vi oss er på en bänk och pratade om livet en stund till vi sedan hamnade på en mörk och gemytligt småsunkig engelsk-inspirerad pub för en god Irish Coffe innan återfärden mot svensk vatten. 


Botaniska Trädgården

Botaniska Trädgården

Den här morgonen tog jag cykeln över Slottskogen och gick helt ensam i Botaniska Trädgården och hänfördes av den FANTASTISKA frikostiga skönheten som serveras där. Inte en kotte hade hittat dit mer än fåglarna och jag. Kände mig som en prinsessa insläppt i en saga. Vilken underbart härlig start på en alldeles ovanligt vanlig söndag. En dag att ta i sin famn och bara älska. Jag kan bara säga att jag är hög nu igen. Hög på livskraft och glad att jag har vett att ha hela livet som en galen och skön lekplats där nyfikenheten är drivkraften.

12 kommentarer:

  1. Hej.Absolut viktigast att leva ta tillvara på livet,må bra njut av det som finns runt av oss.Livet är dragkraft som lär en mycket och det är härligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men visst är det väl så
      kram
      Emma

      Radera
  2. Nog tror jag att alla egentligen vill vara den fritt springande men är alldeles för rädda för att sticka ut, framstå som konstig och inte vara korrekt i andras ögon. Svenskar är alldeles för måna om vad vår omgivning anser om oss. Sen är vi ju skiträdda också. Skiträdda för det okända!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja den stora massa är definitivt rädda för att sticka ut ur mängden och vara lite annorlunda. Det är därför det är så viktigt att det finns sådana som vågar, som kan vara ledstjärnor och god förebilder Annars bli vi ju alla bleka kopior av varandra
      Kram och tack för kloka ord

      Radera
  3. Läste ditt inlägg med stor eftertanke.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt. Hoppas det gav dig något
      kram
      Emma

      Radera
  4. Unnar dig av hela mitt hjärta din fina midsommar - med dina kära :)
    Det är du verkligen värd du jordiska ängel :)
    Danmark och båtresa - mysigt för dig och er alla fina :)
    Somrig kram från mig i Viken,
    :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är som en ängel hela du. Tack för varma ord
      Önskar dig en fin måndag och ny vecka
      KRam

      Radera
  5. Underbart att se det så, jag leker så mycket i livet.. kanske för att jag arbetar med allvaret. Men framförallt så med humor, värme och för att väcka nyfikenhet på livet och få människor att finna sina egna stjärnegenskaper.

    Om du har en till bok på g så tycker jag att det här inlägget ska vara med. Det är många som behöver läsa det.

    Med kärlek igen

    Liv

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du är sannerligen en fin "lek-kamrat" som både klättrar i träd och kan konsten att hänföras av det lilla och inse att det faktiskt kan vara det stora
      Ska tänka på det om det kommer en måbrabok till.
      kramar fina du

      Radera