torsdag 16 maj 2013

När saker och ting inte blir som vi tänkt så får vi tänka att de blir som de blir


Har ni tänkt på vad många gånger vi befinner oss i en situation men önskar att den var på ett helt annat sätt.

Exempel kan vara:
*När vi får en reaktion från en person som vi inte alls tycker är    berättigad eller väntad
*När tåget kommer mycket senare än vad tidtabellen lovat
*När en medtrafikant gör en manöver som du inte alls tycker är     lämplig
*När din partner säger eller gör saker du inte vill eller räknat med
*När en vän "glömmer" ett avtalat möte
*När någon meddelar att din arbetssituation kommer att ändras
*När en kollega gör arbetet på ett annat sätt än det du tycker är det bästa

Ja som ni förstår kan listan göras lång för vi utsätts dagligen för situationer och människor som gör saker som vi inte vill. Saker och ting är som de ÄR men vi tycker och VILL att de "borde" vara på ett annat sätt Det skapas alltså en distans mellan det existerande nuläget och det "tänkta läget"som vi tycker att det borde vara.

Den här distansen som skapas däremellan och hur mycket energi vi lägger på denna distans är exakta måttstocken över hur mycket mental smärta eller irritation vi åsamkar oss själva i dessa situationer.



För att förtydliga detta kan vi säga att jag väntar på ett tåg till Stockholm som planeras inkomma 19,10. Kl 19,50 står jag kvar på perrongen och väntar på ett försenat tåg som inte inkommit. Jag går i spinn över SJ och deras ovana att komma försent och jag börjar fräsa något om ständiga förseningar och lösa boliner osv. Jag går alltså all in på mellanrummet mellan nuläget (som är som det ÄR) och hur jag tycker att det borde vara (att tåget kom kl 19,10) HELT I ONÖDAN. Så otroligt meningslös energi vi förbrukar här. Det är ju nämligen inte så att det förändrar nuläget för att jag tillåter mig att bli uppretad över det som sker. Tåget är ju fortfarande försenat oavsett om jag tar min värdefulla energi och slösar på att bli arg eller om jag väljer att stanna i nuet och accepterar att allt är som det är. 

Detta gäller ju också andra människors reaktioner som inte alltid ligger i linje med hur VI tycker att de ska reagera.

Tänk på det nästa gång du känner att du blir arg eller irriterade över något eller någon. Kanske har du en distans mellan det som sker och hur DU tycker att det borde vara. Fundera då också om det är möjligt att backa tillbaka till nuet och därigenom undvika distansen som uppstår till en önskvärd situation. 

Om du kan påverka - gör det. Om du inte kan påverka - släpp det

Acceptans

Lycka till


8 kommentarer:

  1. Klockrena tankar som sitter som en smäck för mig just nu. Älskar acceptans-knappen :-)
    Kramar...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jepp här trycks på acceptansknappen ideligen :)
      kram kram

      Radera
  2. En väldigt viktig fråga. Jag har också bloggat om "skillnaden" mellan det som verkligen är och det vi hade önskat:
    http://levalivet.nu/2012/06/29/58-skillnaden-ar-avgorande/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det viktigt för att hitta hem i nuet
      kram kram

      Radera
  3. Ja, så är det!
    Jag har som tur är kommit fram till detta för några år sedan. Efter att ha insett att det är fantastiskt att acceptera läget och göra val utefter det har jag blivit en ny person. Allt gammalt groll är som bortblåst.
    <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja det är otroligt energiödslande att gå och bära på gammalt groll i onödan
      kram kram

      Radera
  4. Acceptans övar jag mig i ofta nu för tiden.

    Dina ord här får mig att tänka på Sinnesrobönen.

    En fin helg önskar jag dig! Kram/Anna-Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja sinnesrobönen handlar ju om just detta att acceptera det man inte kan förändra
      kloka ord
      kram kram

      Radera