Skrivarstund i gröngräset

I love my work

Bara så...

En AntiJante-hälsning

Min AntiJante-damer önskar er alla en härlig helg fylld av njutning glädje och massvis av kärlek

När någon som står mig nära har lyckats skapa ett mästerverk kommer tårarna

Min äldsta dotter Josephine är en riktig konstnärssjäl som plåtar vidunderliga bilder. Det vet ju ni som följt mig ett tag redan. Vad ni dock inte visste är att hon också spelat in en skiva "En liten bit av mig med lånade fragment"

Här har hon skapat ett mästerverk med sin sång kombinerat med sina magiska bilder. 

Ja vad säger man mer än STOLT

Ni kan gärna besöka hennes blogg om ni vill se mera

http://fotografjosephine.blogg.se

Eller lyssna på Youtube

När att äga sin egen tid är frihet och sommarregn är skönhet

I torsdagsmorgonens sken är jag nyss hemkommen från en hundpromenad i nejden. Ett lätt sommarregn smekte min lilla hårige vän och mig idag. Men vad gör väl det när vi ändå gillar´t. Det är nåt charmigt och ärligt med regn, och är det dessutom lätta SOMMARregn så gör det ju inte saken sämre precis. Vi är ju söta men inte gjorda av socker så vi smälter ju inte i alla fall. Doften som vi sedan bjuds på efter att dessa lätta droppar landat på moder jord är himmelsk. Det är inte mycket som slår doften av nyregnad sommarjord. Naturen får frihet att dofta så mycket av sig själv. Ja jag vet jag är hopplöst naturlyrisk men herregud det är en rikedom utan gräns. Och nästan det bästa av allt - det är gratis och fritt för oss att ta del av dygnet runt.

Idag är en dag med en del måsten och förpliktelser men de är fria att göra när och hur jag vill. Det är något fantastiskt att äga sin tid. Att kunna vara mästare över sin egen klocka och veta att jag styr mig själv efter min livspuls. Jag tackar mig själv och något högre dagligen för att jag har möjligheten och modet att få arbeta med det jag brinner för och är bra på. Det gör mig helare som människa och eftersom jag har mig själv som arbetsredskap både inom föreläsandet, coachandet, skrivandet och målandet så är det viktigt att underhålla mitt verktyg för att kunna leverera trovärdigt material med högt förtroendekapital.

Det viktiga för mig är också att vara MED. Att vara närvarande när det händer om jag säger så. Alltså att låta barfotafötter känna daggvått gräs när sommarn gör entre´, att stanna och dofta på syrenerna när de frikostigt bjuder på en blomning som ord nästan inte kan förklara, att möta soluppgång och avnjuta solnedgång, att verkligen lyssna på näktergalens fullständigt enastående sång, att plocka havsslipade stenar och lägga på vackra fat för att sudda ut gränsen mellan ute och inne. Ja för mig är det viktigt att inte leva då, sen eller där. Bara HÄR. Här där det händer. Mitt i nuet

Puss love and understanding

När parken i min nyvakna stad viskar nåt om vårkänslor

När våren tar försommaren i handen och allt bara exploderar framför ögonen händer något med oss kärva nordbor. Det är som om hjärtat får vingar och vi kostar på oss att må lite extra bra i vardagens famn. Vi ler lite extra till en okänd passerande på promenaden och vi skrattar kluckande när vi samtalar om livet på uteserveringar och fik. Vi väljer att möta livet med ett öppnare förhållningssätt och livet betalar tillbaka med känslor av hopp. Att våren är förälskelsens tid är inte konstigt att förstå. Det är nåt med ljuset, grönskan, värmen och färgerna. Det finns en magi i våren som gör insättningar på vårt må-bra-konto. Vi väljer glädje och det är fantastiskt underbart

Men vet ni kära vänner, ni kan välja det här förhållningssättet även andra årstider och säsonger på året om ni vill. Det är ett sätt att leva och ett val. Kanske får vi leta lite mer ingående för att hitta de förhöjda ögonblicken, känslorna av liv och spontana glädjen när vinterns kyla biter oss i kinderna. Men varför inte göra det då - leta lite mer ingående alltså. Herregud livet är nu, livet är här. Att säga att det är en gåva är måhända ett uttjatat uttryck men det ÄR faktiskt en gåva med varje ny dag vi får ta del av. Det är inte en självklarhet. Och det finns så galet mycket fantastiskt att avnjuta alla dagar på året om vi bara vill och tar oss tid att finna våra egna livskrafter. Om livet bara är riktigt jäkla värt att leva maj till september så betyder ju det att vi endast värdesätter och uppskattar mindre än hälften av våra liv.

För att inte tala om detta med ungdomlighet kontra ålderdom. Alla vill se purförska ut hela livet och allt kul händer i ungdomen. Sen är det liksom kört. Hur många gånger har man inte hört det. My God what a crap. Snacka om dålig förvaltare av det vi kallar liv. Livet är så värt att leva som vi själva skapar mervärde i det oavsett om det är november eller april eller om vi är 13, 28 eller 83.

Sedan har vi ju det här med måndagar kontra helger. Vi svenskar lever helst bara till fullo på helgerna och använder måndag - torsdag som rena transportsträckor. Främst använder vi dessa dagar till att klaga på vädret. Åter igen så meningslöst livs-slöseri. Vi har det vädret vi har och varje ny dag med näsan ovan jordytan är en banne mig en sällsam gåva. Hitta när-livet-upplevelserna som får DIN dag att glittra och skapa mervärde för just dig. Det kommer då också att göra ett göra ett direkt utslag på din omgivning som också kommer att kunna njuta av ringarna på vattnet som din livsuppskattning kommer att innebära. And what goes around comes around. Världsförbättring på hög nivå. Eller hur?

Ta chansen och lev livet på ett sätt som gör att du kan säga en vacker dag när det är dags att slå igen ögonen för sista gången "YES, JAG TOG CHANSEN NÄR JAG FICK DEN"

Puss och kram och ha en fin njutningsbar tisdag.

Because you´re worth it

När saker och ting inte blir som vi tänkt så får vi tänka att de blir som de blir

Har ni tänkt på vad många gånger vi befinner oss i en situation men önskar att den var på ett helt annat sätt.

Exempel kan vara:

*När vi får en reaktion från en person som vi inte alls tycker är    berättigad eller väntad

*När tåget kommer mycket senare än vad tidtabellen lovat

*När en medtrafikant gör en manöver som du inte alls tycker är     lämplig

*När din partner säger eller gör saker du inte vill eller räknat med

*När en vän "glömmer" ett avtalat möte

*När någon meddelar att din arbetssituation kommer att ändras

*När en kollega gör arbetet på ett annat sätt än det du tycker är det bästa

Ja som ni förstår kan listan göras lång för vi utsätts dagligen för situationer och människor som gör saker som vi inte vill. Saker och ting är som de ÄR men vi tycker och VILL att de "borde" vara på ett annat sätt Det skapas alltså en distans mellan det existerande nuläget och det "tänkta läget"som vi tycker att det borde vara.

Den här distansen som skapas däremellan och hur mycket energi vi lägger på denna distans är exakta måttstocken över hur mycket mental smärta eller irritation vi åsamkar oss själva i dessa situationer.

För att förtydliga detta kan vi säga att jag väntar på ett tåg till Stockholm som planeras inkomma 19,10. Kl 19,50 står jag kvar på perrongen och väntar på ett försenat tåg som inte inkommit. Jag går i spinn över SJ och deras ovana att komma försent och jag börjar fräsa något om ständiga förseningar och lösa boliner osv. Jag går alltså all in på mellanrummet mellan nuläget (som är som det ÄR) och hur jag tycker att det borde vara (att tåget kom kl 19,10) HELT I ONÖDAN. Så otroligt meningslös energi vi förbrukar här. Det är ju nämligen inte så att det förändrar nuläget för att jag tillåter mig att bli uppretad över det som sker. Tåget är ju fortfarande försenat oavsett om jag tar min värdefulla energi och slösar på att bli arg eller om jag väljer att stanna i nuet och accepterar att allt är som det är. 

Detta gäller ju också andra människors reaktioner som inte alltid ligger i linje med hur VI tycker att de ska reagera.

Tänk på det nästa gång du känner att du blir arg eller irriterade över något eller någon. Kanske har du en distans mellan det som sker och hur DU tycker att det borde vara. Fundera då också om det är möjligt att backa tillbaka till nuet och därigenom undvika distansen som uppstår till en önskvärd situation. 

Om du kan påverka - gör det. Om du inte kan påverka - släpp det

Acceptans

Lycka till

En lovsångsblues till den gula skönheten

Ibland undrar jag vem som kom på att maskrosen skulle föraktas och gå under benämningen ogräset från h-vete. Jag håller ju som vanligt inte med. Som om solen landat på jorden endast i syfte att ge av sin skönhet är maskrosen vacker för mig. Jag har alltid älskat dessa generösa solgula blomsterdrottningar som klär hela vår natur när våren gör entre. Jag vet mycket väl att Frk Maskros anses vara ett ogräs och att de flesta föraktar henne. Jag tillhör inte de flesta (som vanligt) Jag plockar dom t o m och lägger i vackra bad i gamla emaljtvättfat med stenar i botten och flytande värmeljus och maskrosor. Sen bryr jag mig obefintligt om det är trendmässigt korrekt eller ej. Vackert är det för mig och det räcker. För att inte tala om kransar av maskrosor att hänga i håret. Det är ju så vackert att jag nästan blir rörd.

Att vi dessutom kan äta dess klorofyllrika och nyttiga blad i sallad gör dem bara ännu mer åtråvärda för mig. När de sedan övergår till den skiraste fröboll som lämnar fjäderlätta frön i sommarvinden får de ett nytt liv av skönhet. Det är som ett naturens konstverk i sig

Jag tror det är vår präktiga perfektionshysteri som gör att vi hatar dem därför att de gör att våra gräsmattor inte blir golfgreensperfekta och jämngröna. Skit i det och njut av det vackra gula ögongodiset även på gräsmattan. Jag tror att vi gråaktigt, kärva nordbor behöver lite mer färg i vardagen

Så varför inte gå ut runt knuten och plocka en vacker bukett maskrosor och förgyll köksbordet med...det tänker jag göra. Gratis njutning och fröjd för både öga och själ. Allt måste ju inte alltid vara som det alltid varit för att någon bestämde något för länge sedan. Och man måste inte tycka som alla andra för att vara ok. Jag gillar både regn, pölsa, ruiner och rost och ingen stilpolis har då arresterat mig för detta ännu, trots att det strider mot det "vanliga" tänket.

När hjärtat svämmar över är livet vackrare än ord kan beskriva

Bilden på fina silverpojken Cornelis har jag lånat av min dotter som är en fantastik fotograf.
kika gärna HÄR på fler vackra foton och bilder

Att jag är en HSP-person eller emotionell berg och dalbana det är ingen nyhet. Det är heller inget jag skulle vilja ändra på för det får mig också att åka upp på känslotoppar på skyhöga höjder där jag kan surfa omkring på lyckofeelings utan gräns. Jag kan gå i spinn över årets första vitsippa, dundernjuta av en "vanlig" latte, tokälska en vacker sten på stranden och gråta av lycka över att just jag fick förmånen att få dessa fantastiska barn Josephine, Anton och Olivia som lärt mig mer om livet än något annat. Och jag kan dansa av glädje över de första snöflingorna i gatljussken när jag vandrar med den man jag älskar mest. (Sen finns det självklart baksidor med att vara en HSP-person också men jag accepterar dessa och lär mig förstå mer och mer hur man kan hantera detta och förhålla sig på bästa sätt.)

Bilden på Holger tänkaren har jag lånat av min dotter som är en fantastik fotograf.
kika gärna HÄR på fler vackra foton och bilder

Två människor som definitivt får mitt hjärta att svämma över av totallycka är mina småprinsar "Cornelis silverpojke" och "Holger tänkaren". Jag är bara så innerligt tacksam att de kommit till oss och dom lär mig så mycket om livet. Förstår ni hur mitt filosofhjärta får sin stimulans när Holger 3,5 sitter hemma i vårt vardagsrum och är alldeles tyst en lång stund, varpå han sedan uttrycker lugnt -"Men mormor, jag tänker och man måste väl få vara tyst när man tänker" Pure love.  Jag svarar att man självklart får vara tyst hur länge man vill och jag undrar en stilla tanke om man kan älska saker, människor och företeelser mer än lagen tillåter i vårt paragraf-rika och regelrätta och mellanmjölks lagoma Sverige. I så fall är jag nog på sannolika skäl misstänkt redan 

Samma innehåll som stjärnhimlen

En vanlig lördag bland andra vanliga dagar i ett liv. All den här vanligheten har vi en benägenhet att slå ner en aning på och tappa vårt värde för. Herregud varje dag är ju en fantastisk gåva oavsett om den anses "vanlig" eller ej. Det är inte en självklarhet att vi fick den här lördagen till vårt förfogande. 

Ibland behöver vi alla dra i bromsen och se storheten i det. Att känna värdet av att vi har en möjlighet att se, höra, gå, skratta, prata, älska, äta oss mätta, pussas, kramas och bara vara. Att vi lever i ett fritt land där vi har valfria sociala arenor att röra oss emellan och en fantastisk och ren natur som erbjuder ny energi varje dag, kostnadsfritt. Att vi själva kan välja vilka vi vill umgås och spendera våra dagar med. ÄNDÅ klagar många av oss på för lite pengar, för tunt hår, för dåliga TV-program, för högt musikspelande granne, vänner som inte kan höra av sig tillräckligt ofta, barn som låter för mycket på caféer, hundar som skäller, farbröder som inte kör tillräckligt fort i trafiken omgivningens dåliga klädsmak och ett tusental andra egentligen ovidkommande företeelser som vi utsätts för i våra s k vardagar och alldeles vanliga dagar. 

Vi väljer att fokusera och lägga vår energi på sådant som vi egentligen inte vill ha och därigenom låter vi detta expandera och ta större och större plats i våra liv. Inte speciellt hög smart-faktor på det tänket. Varför inte välja att fokusera på sådant vi VILL tänka på och som vi mår bra av och låta det andra bara passera utan större uppmärksamhet. Låt andra ha sitt liv ifred och förgyll istället ditt efter bästa förmåga och så gott du kan. Det är inte ditt jobb att instruera andra hur de ska leva och njuta av sina livsgåvor. Det är heller inte deras jobb att instruera dig. 

Något mer som är viktigt att komma ihåg i sammanhanget är att det inte är andras huvudsakliga jobb att tycka om dig - det är ditt. Sedan finns det alltid personer och människor som älskar dig och det är bonus och fantastiskt underbart att få uppleva. Men det är inte deras huvudsakliga jobb att få dig att känna dig älskad. Det är deras huvudsakliga jobb att älska sig själva med sådan kraft och intensitet att de också blir kapabla att leva med hjärtat på vid gavel och kunna älska andra med en kärlek sprungen ur samma fantastiska källa. Det är då följaktligen också DIN uppgift att göra samma sak- Älska dig själv villkorslöst och därigenom hitta källan till den kärlek som du sedan kan älska andra med. Gör vi inte detta blir följden ofta att vi får villkorsstämplar på den kärlek som är basen i våra nära relationer med andra. Exempel på det kan vara bekräftelse-knarkande, svartsjuka, kontrollbehov osv 

Vi är ju som ni säkert redan vet ett med något större. Eller så ser min filosofi ut i alla fall. Så varför inte sätta goda ringar på vattnet för andra genom att älska sig själv villkorslöst och ge andra möjlighet att göra likadant. Sedan också öppna hjärta och fritt och modigt älska andra utan betänkligheter. Kärleken måste alltid vara fri och kunna andas i samma puls och andetag som våra själar. Flummigt...ja lite kanske för den som inte varit i kontakt med det här tänkandet innan. För mig är det högst naturligt och alldeles förträffligt oflummigt. 

Ta bara det här med att alla stjärnor, vår planet och vi själva består av samma 92 grundämnen. Vi har samma beståndsdelar som stjärnhimlen och planeten. För mig bekräftar det bara att vi alla är "connectade" med varandra och universum på ett eller annat sätt. 

Nu ska jag ta emot mina prinsar som jag har äran att få "låna" resten av helgen. Det är kärlek på HÖG nivå och tacksamheten känner inga gränser inför att jag får hänga med dessa ljuvliga små personligheter