Läser just nu boken "Lev livet fullt ut" av Echart Tolle. Märkligt nog har jag faktiskt aldrig läst någon av hans böcker innan. Förmodligen var det inte dags förrän nu. Allt har ju sin tid som jag brukar säga. Tankar som uppkommer när jag flanerar omkring bland raderna i boken och hans sätt att betrakta världen och människorna är att vi är alla här med olika förutsättningar och det är svårt att göra allt på "rätt sätt" Jag tror att det finns lika många sätt att leva och bemöta livet som det finns människor. Bara för att det är bra för oss att springa och hoppa jämfota fram genom livet så är det ju inte det bästa för vare sig fisken eller ormen. Eller hur? Jag tror inte på "the right way to happiness" Jag tror på DIN väg till lycka och MIN väg till lycka. Jag tror absolut på det mesta som Echart skriver om i sin fascinerande bok och jag plockar som vanligt russinen ur kakan och tar till mig det som MITT liv behöver för att utvecklas och blomma. Jag lämnar resten, som jag inte riktigt sympatiserar med, därhän och fäster mig inte i det jag inte tycker om just nu.
Jag tror på medvetenhet och kärlek och jag tror absolut på det goda i människan. Det måste jag göra för att kunna överleva och LEVA det liv jag är ämnad för. Jag väljer lycka och jag skapar mitt livsverk medvetet. Det är bara döda fiskar som följer med strömmen. Men jag kämpar inte emot det som är. Jag accepterar och på så vis skapas inte onödigt motstånd som hämmar min inre frid och personliga lycka. Jag ställer in min radar på det vackra i livet. När jag säger vackert menar jag det som jag blir glad av. Det kan vara en sten, en katt, en ruin, en själfull människa, blommor, konst, musik, störtskön humor och en miljon andra sköna saker som vi erbjuds ta del av. Jag gör ett medvetet val att inte fokusera på det jag INTE vill se eller tycker om. Det skulle bara expandera det jag inte vill ta del av och därmed hålla det bästa i livet på avstånd och det icke önskvärda intill mig. Det går inte alltid lika lätt eftersom jag är fullständigt mänsklig och har ups and downs som vem som helst. Men jag gör vad jag kan för att odla och så det jag själv vill skörda.
Det här betyder inte att jag är bättre än någon annan och hade jag en gloria så skulle den definitivt hänga på sned emellanåt. Det här betyder bara att jag väljer det att SE det goda och det vackra. Lite som att fylla sin bägare med den godaste latten i stan istället för att bara slänga i gårdagens halvljumma kaffe. Vi får ju förtära det vi fyller opp med liksom, om ni förstår hur jag menar. Och kontentan blir att vi sedan ser det vi är fyllda av. Jag kan komma på mig själv med att gå i taket på någon helt i onödan och då beror det oftast på att jag fastnat lite i vinkelvolten och fokuserat på neggo-saker istället för sådant som jag vill fokusera på. Men idag är jag snabb på att föra en självdialog och plocka upp verktygen som får mig på banan igen.
Ibland behöver jag också må som ett lass skit en stund för något behöver komma "ur systemet". Då tillåter jag det en stund och stänger av omvärlden tills jag känner att det runnit av mig. Det är dock inte ett tillstånd som jag flyttar in och börjar betala hyra i för jag vet med mig att jag lätt hamnar där alldeles för lång tid då. Det kommer inget gott ur det, för min del
|
Jag målar också ofta fridfulla väsen, fredliga symboler och glada bilder för att det ger mig kraft och glädje |
Det här gäller också i kommunikation med andra. Tänk så många gånger som vi går ifrån oss själva i en eventuellt konflikt eller meningskiljaktighet. Vi överger oss själva för att inte bli obekväma för den andra. Vi vill ju så gärna vara omtyckta. Eller vi går ifrån oss själva genom att attackera den andra och få denna att göra som vi vill. I dessa fall i ett resultat av rädsla alltså. Andra metoder vi tar till är martyrskapet för att få saker och ting i vår riktning. Då har vi ju egentligen svikit både vår sanning, oss själva och vår motpart. Det mest konstruktiva, lösningsfokuserade och självtrogna sättet torde väl ändå vara att vara närvarande i mötet, ta in det den andre säger men ändå vara trogen sig själv, trots att det uppstår en meningskiljaktighet och även om det skulle resultera i att den andra väljer att hänga upp sig på mig eller mitt agerande. Att inte överge vare sig sig själv, ämnet eller den andre. Vi ska komma ihåg att vad andra tycker om oss är inte vår business. Men att frösöka bemöta med så mycket kärlek det är möjligt. Vi måste ju inte vinna krig hela tiden. Att hitta en kärleksfull lösning är ändå den största vinsten i förlängningen för alla. Jag vet att det här kan vara tufft emellanåt när vi har någon framför oss som inte har samma inställning. Men ibland får vi höja oss över konflikten och den "litenhet" som är det enda den andre har tillgång till just nu. Mörker kan aldrig bekämpas av mörker, thats for sure. Det enda sättet att bli av med mörker är ju ljus som vi alla vet :)) Ja det här är bara en tanke om hur det KAN vara och hur jag försöker se det hela. Kanske har du ett annat sätt att se det. Ibland kan det behövas att vi ställer bort allt det vi lärt oss hittills för att ens kunna ta in att det finns andra sätt att bemöta konflikter, varandra och oss själva.
En sak vet jag i alla fall och det är att KRIG har vi tillräckligt i vår värld som det är och om vi skapar fred med oss själva först och främst så ökar chanserna att det också blir ett fredligare klimat i världen vi lever i.