söndag 28 april 2013

Vardagslyx kan vara en go´tidning av avnjuta i sin ensamhet

En tidning som jag älskar att landa i när vardagen är för kantig och bakåtsträvande är tidningen "Nära". En del kanske tycker att det är mycket flum av allehanda slag. Jag tror inte de gett den en chans eller tagit sig tid att läsa den ordentligt då. För mig är mycket av innehållet substansfullt och berikande. Sedan plockar jag självklart russinen ur kakan och läser det som går i linje med mig och mina intressen och värderingar mera ingående och lämnar det som inte intresserar mig lika mycket därhän. 

Men så gör jag med allt i livet. Jag äter inte upp mat jag inte tycker om, läser inte färdigt böcker som är dåliga och jag skulle aldrig i livet behålla en relation som inte stimulerar eller ger mig något. Livet har för mycket underbart att erbjuda för att slösa det på sådant som jag inte tycker om. 

Här hittar ni också härliga prenumerationer att förgylla vardagen med
Tidningskungen


Jag har läst så många härliga reportage och artiklar i denna andliga och lite annorlunda tidning som jag kan plocka med mig på livsvägen. Jag tror att vi alla mår bra av att i alla fall försöka ta del av olika alternativa sätt att möta livet och leva sin livsdagar. Det skapar en bredd i våra perspektiv, vilket i sin tur leder till ett mer öppet förhållningssätt till omgivningen.

Jag får den faktiskt nerdimpande i min brevlåda och det är lite julafton varje gång den kommer. I senaste numret fick jag t ex stifta bekantskap med flera kreativa inspirationskällor som jag inte ens hört talas om tidigare. Det är så gott att krydda sin vardag med lite skön läsning i soffan med en kopp amatörlatte som sällskap. 

Det är så gott också att det fortfarande finns "riktiga" tidningar i pappersformat eftersom det inte är alls samma sak att läsa via nätet. Lite konservativ måhända men då får det vara så. För mig är det vardagslyx i all enkelhet.



Vi bär alla vår egen "sanning"

Jag köpte "Faktum"(Göteborgs gatutidning till förmån för de hemlösa i ett arbete att hjälpa dem mot ett bättre och mer värdigt liv) igår, som i detta nummer hade vår stads ikon Håkan Hellström som huvudperson. Jag kan vara ganska fascinerad över hela det Hellströmska fenomenet. Jag tokgillar hans texter och känner en samhörighet med andan och nerven som hans konstnärliga musik lämnar efter sig. Jag kan också bli själaglad att någon som sjunger både surt och ofint enligt musiksveriges alla normer kan bli älskad och respekterad ändå. Hans konstnärliga uttryck är egensinnigt och dessutom långt ifrån infriande. Han har upplevt sin egen renässans trots att han är långt ifrån perfekt. Gissa om det är något som går hem hos mig som brinner för det operfekta och fullständigt mänskliga. Jag brukar faktiskt se Herr Hellström på spårvagnen emellanåt eftersom han bor i Haga och jag i Majorna som båda är stadsdelar på "rätt" sida av Götet.


Nåväl det jag egentligen tänkte skriva om var reportaget om Håkan i senaste numret av Faktum alltså. Han ställs där mot väggen en aning eftersom han ofta, så att säga, pratar emot sig själv och säger olika saker till olika journalister. I ena intervjun har han haft ett otal jobb och arbetat med flera olika saker bl a som flyttgubbe osv. I en annan intervju har han aldrig haft ett "riktigt" jobb osv. Men frågar honom varför han skarvar sanningen och ger verkligheten olika vinklar. 

Först tänkte jag spontant att det var märkligt att han småljög om sig, sin person och sin historia. Men vid närmare eftertanke känner jag att det spelar väl egentligen ingen roll. Vi människor skapar ju ändå egna bilder av de vi möter. Har ni tänkt på det? Vi ser ju andra människor utifrån vår egen livsbarometer och våra egna livsperspektiv. Vi gör egna tolkningar, bedömer, dömer, värderar och vänder på det människor säger och drar egna paralleller om det som andra förmedlar. Ibland rymmer det oceaner mellan det vi menar, det vi säger och hur det uppfattas av andra. Det kan vara tre totalt olika saker.

Så om man ser Håkans lite olika "historier" från det perspektivet så kan jag tycka att vi har alla rätt att förmedla det vi vill om oss själva och vad som är sant och inte spelar mindre roll eftersom vi ändå drar egna paralleller. En sanning kan också ha olika "färger". Vad ÄR sanning och vad är en illustrerad verklighet baserad på någons tolkning av en verklighet. Det här kan jag tycka blir ytterst viktigt när det dessutom gäller offentliga personer som Håkan. Människor tycks känna att vi äger de arma stackare som valt att vara i rampljuset och förmedla sin konst. Det som är av största vikt kan jag tycka är vad som sker i mötet, i nuet och huruvida våra energier stämmer överens eller ej. 

Ta också alla som målar och putsar fasaden för att visa upp en bättre bild av sig själv i andras ögon. Vi tar mer hand om bilden av oss själv än oss själva. Vi låtsas att allt är TOPPEN och superkäckt trots att vi bara skulle vilja falla ihop och kapitulera för att orken har tagit slut för länge sedan. Det är ofta så vi brinner upp och springer in i väggar på olika sätt. Samhället har gjort att vi tror att vi måste passa in i en förutbestämd mall baserad på en slags perfektion. Det är ju egentligen också en slags lögn vi levererar till vår omgivning.

Det allra viktigaste måste ändå vara att vi inte ljuger för oss själva utan är sanna i vår egen existens. Annars kommer vi aldrig att känna harmoni och lugn inombords. För om det finns en differens mellan den vi försöker vara och den vi i själva kärnan är så kommer det alltid att bli ett slags mentalt skavsår eller tomrum som vilar under ytan.  

Självklart tycker jag det är av stor vikt att vara sann och att inte ljuga ihop en bild av sig själv för andra att ta del av. Det blir jobbigt både för sändare och mottagare. Men är det en självklarhet att alla måste ge hela sin sanning till alla och framför allt i offentligheten. Det är något jag kom att fundera på när jag läste detta. 



Ja det var lite spretiga tankar som drogs igång i mig en vanlig helg som denna när våren är blommande vacker och solen belyser naturens underbara kulisser. Jag har frotterat mig med både skilla, vitsippor, blåsippor och andra små ljuvligheter som troget återkommer och förgyller vår värld den här sidan på året. Jag blir lite smått religiös och småkär i det mesta när vårljuset klär oss i glädje. Life is good och Håkan Hellströms historia är hans egen, så som din är din alldeles egna

Kram på er sköningar och gör sånt som är viktigt på riktigt



fredag 26 april 2013

När fantasin tog semester och Familjehäftet blev lösningen



Jag tror att vi alla har upplevt den där uppgivna känslan när man ska köpa en present till någon som har ALLT. Det resulterar i alla fall för mig ofta i att jag i sista minuten köper en osexig och trist lott (som förvisso kan bli en ENORMT värdefull present om man har turen på sin sida), en chokladask som ingen äter upp eller en slips som hamnar bland alla andra slipsar som ingen använt på flera år. 

Häromdagen var en sådan dag när totalt körde fast och fantasin gick och tog tjänstledigt, precis när jag behövde den som mest. Jag skulle nämligen köpa en liten tack-present till en vän som hjälpt mig och jag ville att det skulle vara något annorlunda. Gissa om jag blev glad när jag kom på att en vän till mig har arbetat fram något som heter Familjehäftet. Vilken kanongrej att ge bort. Kände mig nästan som en lyckofeernas Rolls Royce när jag kom på det. Man köper alltså ett häfte för 249,- som innehåller så många extraerbjudanden och rabatterade köptillfällen att man har tjänat in investeringen redan första dagen. 

Behöver jag meddela att presenten blev uppskattad.

Sedan, som kronan på verket så går 10,- på varje häfte till Insamlingsstiftelsen Drottning Silvias Barn och Ungdomssjukhus. Sådant gillar ju jag. Så bara det är ju fantastiskt för en världsförbättrare i lightversion som jag gärna vill framställa mig själv som.

Kände att jag ville dela med mig lite till mina trogna läsare här på bloggen. Det här blir i alla fall inte sista häftet som införskaffas för min del, thats for sure

onsdag 24 april 2013

Att stanna och surfa omkring på tacksamhetsvågor ger smak av en skön frid



Som coach arbetar man mycket med förändring, driv, utmaningar, mål, utveckling och att ta kontroll över sig själv, sitt liv och vägen som löper därigenom. Det är något jag tror på och stimuleras av. MEN (som Let´s Dance-gurun Tony Irwing skulle sagt) det finns en risk för fartblindhet i det som jag ibland måste notera och ta tag i för det, inte bara, stimulerar mig, det överstimlerar mig också. Det här är ett eget ansvar hos mig att ta tag i. Jag behöver plocka ner mig till nuet. Få mig att stanna i stillheten och existera i nuet, totalt befriad från strävan. Jag behöver vara i existensen exakt så som den är. Att landa i ett tänk av JAG ÄR. Inget bedömande, dömande, värderande. Inget bra eller dåligt.  Det här är inte helt lätt att praktisera i det samhälle vi lever i idag där prestation, stålar och yrkesprofessionell framgång är våra största mätstickor gällande lycka, men det går. 

Någon som förklarar det här på ett bra sätt och som har en underbar livsfilosofi är jamaicanske gurun Mooji. Det finns otroligt många klipp på Youtube med den Mooji som ni kan ta del av om ni vill. HÄR är ett längre klipp där han förklarar sin filosofi om att vara i nuet



För mig är lycka att inte vilja befinna mig någon annanstans än exakt här och nu, oavsett var jag befinner mig. Lycka har för mig ingen prislapp utan handlar om att vara fri i mig själv utan mentalt motstånd. Att finna lugnet som håller mig närvarande i nuet och berikar varje minut av livet. Att låta det förflutna vara ifred och framtiden komma när den kommer gör att nuet bara kan vara som det ÄR.


Jag fullkomligt älskar förändring, utveckling, blommande potential och allt det som ett coachande förhållningssätt står för. Det är det som gjort att jag står här där jag står idag. Men jag behöver också friden i att vi inte måste sträva och uppnå hela tiden utan också stanna och glida rakt in i det som ÄR här och nu. Om vi inte gör det så hinner vi ju heller aldrig njuta av de mål vi uppnått på vägen fram till den här dagen. Vi hamnar då lätt i en ny målsträvan utan att ens noterat att flera mål och drömmar är uppfyllda. 

Det är viktigt att stanna, fira och njuta av allt vi har. Känna ren och skär tacksamhet och surfa omkring på de vågor tacksamheten frambringar. 

And don´t forget - du ÄR fantastisk som du är redan

Enjoy <3

måndag 22 april 2013

När en ängel träder fram - bit för bit

"Lyckan Fjäril"
Akryl på duk
Lyckans fjäril sätter sig på axeln på den som har tid att vänta, brukar man säga. Antar att det är ett gammalt talesätt eller ordspråk. Det ter sig rätt sant. Jag kan dock se det lite mer som att lyckans fjäril sitter sig på axeln på oss alla, men alla stannar inte upp och ser det. Det var min tanke som födde den här målningen som är min senaste. Här kan ni följa förloppet från skiss till färdig målning

Tanken att lyckan är här, lyckan är nu och vi kan inte bli lyckliga någon annanstans än NU. Vi kan ju inte uppleva lyckan någon annanstans än mitt i nuet eftersom allt sker NU. Det som skedde i det förgångna skedde ju också i ett nu. Vår framtid är ju bara en illusion för den vet vi ju inte om vi får eller ej, men vi vet att vi har ett existerande NU. Om vi lyckas fånga det vackra i det som händer exakt nu och inte hela tiden önskar oss bort från platsen eller situationen vi befinner oss i så har vi möjlighet att förgylla stunden, nuet och existensen så som den är. Och i det bor själva livet.

Att inte kämpa emot utan acceptera och närvara ger livet möjlighet att träda fram utan blockeringar och inre motstånd. Inte alltid lätt men möjligt. Livet är en mängd nu sammanlänkade med varandra så det är en rätt god idé att värdesätta och förvalta det efter bästa förmåga. Därigenom ökar vi också möjligheterna att även nästa nu har en bra förutsättning att också bli fyllt av närvaro, acceptans, glädje och tacksamhet





måndag 15 april 2013

Lev efter det som känns rätt för dig och dina önskningar

Del av en änglamålning i akryl på duk
SÅLD

Use whatever excuse you can to vibrate in harmony with those things you´ve been saying that you want. And when you do, those things that are a vibrational equivalent flow into your experience in abundance. Not because you deserve it, not because you´ve earned it but because it´s the natural consequence of The Law of Attraction. That which is like unto itself is drawn

(text från FB-sidan Spiritual Awakening)

När morgonen sätter statusen på resten av dagen

Målning: Angel Love
 Teknik: Akryl på duk
SÅLD


Den här morgonen började med att som vanligt öppna fönstret och släppa in dagen, tända en rökelse och ett levande ljus. Samla ihop mig och försiktigt starta upp dagen. Jag gör ofta så. Det sätter liksom statusen på resten av dagen. Sen var det bara på med walking shoes och promenera en timme med kungen av Majorna. Det var varmt i luften på ett sätt som påvisar att våren är i antågande. Mulet med varmt och eftersom jag inte har några som helst problem med gråmulet väder så njöt jag i fulla drag. 


Jag hade boken "Sa du gula höns" i lurarna. En fullkomligt underbar bok av Agneta Lagerkrantz och Lill Lindfors. Det är som ett långt filosofiskt, medmänskligt och utvecklande samtal där de båda kloka damerna reflekterar över livet i allmänhet och mänskligheten i synnerhet. Man bearbetar intressanta ämnen från a-ö av varierande art. Det är andra gången jag biter tag i den här boken och jag kan varmt rekommendera just ljudboken eftersom man på något sätt behöver deras egna röster och infallsvinklar. För att inte överdriva kan jag säga att jag ÄLSKAR den här boken.

När jag kom tillbaka doftade det himmelskt av nybryggt kaffe hemma hos mig. Min älskade stjärna till dotter hade satt på kaffe till sin lilla mamma just bara därför att. Det gillas skarpt av mig när människor gör små saker utan anledning just bara därför att. Det borde vi alla göra lite mer av.

Nu ska jag ta en kanelkysst påtår och sedan bege mig till ateljén för lite kreativt skapande

Älskade måndag here I come

söndag 14 april 2013

Om olika sätt att bemöta det här vi kallar LIV



Läser just nu boken "Lev livet fullt ut" av Echart Tolle. Märkligt nog har jag faktiskt aldrig läst någon av hans böcker innan. Förmodligen var det inte dags förrän nu. Allt har ju sin tid som jag brukar säga. Tankar som uppkommer när jag flanerar omkring bland raderna i boken och hans sätt att betrakta världen och människorna är att vi är alla här med olika förutsättningar och det är svårt att göra allt på "rätt sätt" Jag tror att det finns lika många sätt att leva och bemöta livet som det finns människor. Bara för att det är bra för oss att springa och hoppa jämfota fram genom livet så är det ju inte det bästa för vare sig fisken eller ormen. Eller hur? Jag tror inte på "the right way to happiness" Jag tror på DIN väg till lycka och MIN väg till lycka. Jag tror absolut på det mesta som Echart skriver om i sin fascinerande bok och jag plockar som vanligt russinen ur kakan och tar till mig det som MITT liv behöver för att utvecklas och blomma. Jag lämnar resten, som jag inte riktigt sympatiserar med, därhän och fäster mig inte i det jag inte tycker om just nu.



Jag tror på medvetenhet och kärlek och jag tror absolut på det goda i människan. Det måste jag göra för att kunna överleva och LEVA det liv jag är ämnad för. Jag väljer lycka och jag skapar mitt livsverk medvetet. Det är bara döda fiskar som följer med strömmen. Men jag kämpar inte emot det som är. Jag accepterar och på så vis skapas inte onödigt motstånd som hämmar min inre frid och personliga lycka. Jag ställer in min radar på det vackra i livet. När jag säger vackert menar jag det som jag blir glad av. Det kan vara en sten, en katt, en ruin, en själfull människa, blommor, konst, musik, störtskön humor och en miljon andra sköna saker som vi erbjuds ta del av. Jag gör ett medvetet val att inte fokusera på det jag INTE vill se eller tycker om. Det skulle bara expandera det jag inte vill ta del av och därmed hålla det bästa i livet på avstånd och det icke önskvärda intill mig. Det går inte alltid lika lätt eftersom jag är fullständigt mänsklig och har ups and downs som vem som helst. Men jag gör vad jag kan för att odla och så det jag själv vill skörda.


Det här betyder inte att jag är bättre än någon annan och hade jag en gloria så skulle den definitivt hänga på sned emellanåt. Det här betyder bara att jag väljer det att SE det goda och det vackra. Lite som att fylla sin bägare med den godaste latten i stan istället för att bara slänga i gårdagens halvljumma kaffe. Vi får ju förtära det vi fyller opp med liksom, om ni förstår hur jag menar. Och kontentan blir att vi sedan ser det vi är fyllda av. Jag kan komma på mig själv med att gå i taket på någon helt i onödan och då beror det oftast på att jag fastnat lite i vinkelvolten och fokuserat på neggo-saker istället för sådant som jag vill fokusera på. Men idag är jag snabb på att föra en självdialog och plocka upp verktygen som får mig på banan igen.

Ibland behöver jag också må som ett lass skit en stund för något behöver komma "ur systemet". Då tillåter jag det en stund och stänger av omvärlden tills jag känner att det runnit av mig. Det är dock inte ett tillstånd som jag flyttar in och börjar betala hyra i för jag vet med mig att jag lätt hamnar där alldeles för lång tid då. Det kommer inget gott ur det, för min del

Jag målar också ofta fridfulla väsen, fredliga symboler och glada bilder för att det ger mig kraft och glädje

Det här gäller också i kommunikation med andra. Tänk så många gånger som vi går ifrån oss själva i en eventuellt konflikt eller meningskiljaktighet. Vi överger oss själva för att inte bli obekväma för den andra. Vi vill ju så gärna vara omtyckta. Eller vi går ifrån oss själva genom att attackera den andra och få denna att göra som vi vill. I dessa fall i ett resultat av rädsla alltså. Andra metoder vi tar till är martyrskapet för att få saker och ting i vår riktning. Då har vi ju egentligen svikit både vår sanning, oss själva och vår motpart. Det mest konstruktiva, lösningsfokuserade och självtrogna sättet torde väl ändå vara att vara närvarande i mötet, ta in det den andre säger men ändå vara trogen sig själv, trots att det uppstår en meningskiljaktighet och även om det skulle resultera i att den andra väljer att hänga upp sig på mig eller mitt agerande. Att inte överge vare sig sig själv, ämnet eller den andre. Vi ska komma ihåg att vad andra tycker om oss är inte vår business. Men att frösöka bemöta med så mycket kärlek det är möjligt. Vi måste ju inte vinna krig hela tiden. Att hitta en kärleksfull lösning är ändå den största vinsten i förlängningen för alla. Jag vet att det här kan vara tufft emellanåt när vi har någon framför oss som inte har samma inställning. Men ibland får vi höja oss över konflikten och den "litenhet" som är det enda den andre har tillgång till just nu. Mörker kan aldrig bekämpas av mörker, thats for sure. Det enda sättet att bli av med mörker är ju ljus som vi alla vet :)) Ja det här är bara en tanke om hur det KAN vara och hur jag försöker se det hela. Kanske har du ett annat sätt att se det. Ibland kan det behövas att vi ställer bort allt det vi lärt oss hittills för att ens kunna ta in att det finns andra sätt att bemöta konflikter, varandra och oss själva. 

En sak vet jag i alla fall och det är att KRIG har vi tillräckligt i vår värld som det är och om vi skapar fred med oss själva först och främst så ökar chanserna att det också blir ett fredligare klimat i världen vi lever i.

onsdag 10 april 2013

När man behöver andas långsamhetens lov och filosofera på ett barns vis



Jag förstår om ni tror att jag helt lagt bloggen på hyllan. Lite stämmer det förvisso för jag har låtit livet komma emellan liksom. Jag har varit tvungen att vara mentalt och fysiskt på samma ställe för att kunna närvara i nuet. Ni som följt mig ett tag vet ju att jag gör så emellanåt. Det är så viktigt för mig att vara sann mot mig själv och känna vart jag är på väg. Eftersom jag är passionerad och tycker om många saker så blir det så lätt "för mycket" av det goda ibland. All in utan betänkligheter. Det resulterar alltid i att jag kokar över en aning. 



"Silverpojken"


Jag har valt att umgås med mina fina prinsar Silverpojken och Glitterfot. Inget i världen kan få mig mer harmonisk och närvarande än dessa små sagopojkar som gör en sak i taget. När vi umgås själva mina pojkar och jag så promenerar vi med öppna sinnen i långsam takt, stannar och iakttar livet i lugn och ro på vägen till lekparken. Vi plockar en av vårens första blommor, stannar och pratar med en polis, och undersöker hur två fåglar kommunicerar i ett träd. De onödiga trivialiteter som tillfälligt hade fastnat i en tanksnurra i min hjärna blev plötsligt bara trams som jag kunde rensa bort. Ibland behöver vi bara få en liten påminnelse utifrån för att förstå det och barn är fantastiska vägledare på den fronten tycker jag. Fokus här och nu och förvaltande av livsgåvan.


"Glitterfot"

Jag brukar säga att mina egna tre barn har lärt mig mest om både närvaro och lycka. De har lärt mig mer om livet än alla böcker, filmer och föreläsare tillsammans. Vi borde alla umgås mer med barn och ta del av deras sätt att bemöta livet och varandra. Okomplicerat, rakt, närvarande och i det tempo som de själva vill. Eftersom nuet är det enda som existerar, då framtiden inte är ett löfte och det förflutna passerat, så är det rent utav korkat att inte göra så gott vi kan för att vara närvarande här och nu. Vi föds ju alla lyckliga eftersom det är vårt naturliga fundamentala grundtillstånd.

Ta bara exemplet från igår när vi sitter vid vårt köksbord, lille Glitterfot, hans morbror och jag. Så börjar vår lilla treåriga Glitterfot filosofera lite runt det här med indianer. Så säger han efter en stunds eftertänksamhet. 
"-Indianer kan vara både människinkor och killar" 
(han kallar nämligen människor för människinkor) UNDERBARA unge. Då gäller det att inte skratta också för han är i djup koncentration, fundering och diskussion så det skulle vara djupt förnedrande om vi skrattade. Men jag kan meddela att det var svårt den här gången:))

Ja mina vänner det var lite som huserade under min kalufs en dag som idag.

Var rädd om dig och kom ihåg att det är DU som vet bäst hur DITT liv ska levas och vad andra tycker om dig är fullständigt irrelevant och oviktigt. För hur vi än gör så kommer det alltid att finnas någon som inte gillar det vi gör eller det vi är. Släpp det bara

Love



INSPIRATIONSHELG

Tillhör du också en av oss som levt upp till andras förväntningar gång på gång. Trots att det ibland inte alls legat i linje med Din...