lördag 8 oktober 2011

Reflections of life



"Varför bry sig om vad okunniga människor tycker, de skall inte få påverka hur jag mår"



Jag läste en gång det här citatet någonstans och har sedan dess använt det lite som ett slags mantra när jag liksom glider av banan och tappar fotfästet en aning. För ni tror väl inte att bara för att man arbetar som coach och personlig utvecklare och hjälper andra att må bra så glider man aldrig av banan? Bra, för det GÖR man kan jag säga. Thats a part of the journey we call life. Kanske gör jag det mer än många andra eftersom jag tar ut svängarna rätt rejält när jag lever vilket leder till extra många "livs-vurpor" här och där. Det är det värt för jag vet bara hur man lever till 110% med alla sinnen påkopplade. Man blir lite tilltufsad men jag gillar det och jag fungerar inte annars. Förmodligen är det konstnärssjälen i mig som behöver det för att utvecklas i samma takt som kreativiteten expanderar. 

När jag pratar om konstnärssjälar så kommer jag osökt att tänka på ett ganska intressant citat ur Ulf Lundells bok "Saknaden" som jag håller på och läser just nu:

En konstnär gifter sig men är aldrig gift. Han kommer alltid att återvända till sitt arbete eftersom han sökt sig dit en gång av den anledningen att han ville inleda en djupgående kärleksrelation med livet, och det spelar ingen roll hur många gånger och hur hoppfullt idiotiskt denna konstnär gifter sig, han kommer att tröttna och återvända till den älskade som alltid finns där och som aldrig någonsin kommer att svika. Det är för livet och endast döden ska skilja dom åt, hustur däremot dom kommer och går och dom går oftast förbannande konstnären som omöjlig att leva med och det är naturligtvis sant

Jag känner egentligen inte igen mig från mitt eget liv rakt av eftersom jag levt med samma man i ungefär 126 år men jag kan ana en andemening och jag förstår hur han tänker. Vi konstnärer är så otroligt engagerade i vårt uttryckssätt och i vår relation till livet att det kan vara svårt att leva nära och intill en sådan person. (All cred till den fina man som orkat leva med mig alla dessa år) Nu är ju många konstnärer ofta väldigt tungsinta, vemodiga, melankoliska och svåra, vilket de sedan plockar sin inspiration ifrån. DÄR känner jag inte igen mig eftersom jag är en rätt gla´skit som är nyfiken på livet och ÄLSKAR att leva. Jag är kär livet och förälskelsen är livslång. Dock kan det vara svårt att ta förstaplatsen intill mig när jag redan har en relation med mitt skapande och livet. Men vi gör alla så gott vi kan i alla situationer vi befinner oss och med de förutsättningar vi har. Det är faktiskt så mina vänner. Men jag avslutar som jag började. Varför bry sig om vad okunnig människor tycker, de ska inte få påverka hur jag mår...


Nåväl, det var lite tankar från en kreativ konstnär, personlig utvecklare, coach och servicekoordinator en lördag i oktober

Var rädd om Er och kom ihåg att ni strålar av livsenergi så länge ni lever. Skillnaden när vi vet om det är att det syns för omvärlden och vi blir vackrare än vi någonsin anar. 

4 kommentarer:

  1. håller med om relationen till skapandet - den är definitivt full av spänning och intensiva möten...
    en dag man inte skapar är en dag som går i rastlöshetens tecken. en dag då vad som helst föds...en liten teckning, några rader i dagboken eller på bloggen, några bilder på vägen till jobbet, lite målarfärg på händerna...det är då man mår som bäst!
    Ha det bäst Kreatrix!

    SvaraRadera
  2. Fina rara du,blir alltid så glad när du swishar förbi & strösslar finord. LOVE/Oroshjärta

    SvaraRadera
  3. Klokt,klokt,klokt och väldigt mkt Emma.

    Kramen

    SvaraRadera
  4. Du är en av de kloka kvinnor jag är glad att känna! Varmaste kramar till dig och vi måste få tappa fästet ibland för att förstå att vi har bra fäste däremellan! KRAAAAAAAAAAAAAAM
    Di

    SvaraRadera