Sex, religion och vardaglig rock n´roll...

Ibland brukar jag inbilla mig själv att jag är lite smått religiös (vad nu det egentligen innefattar mer exakt) . Ni vet sådär lagomt mellanmjölkskristen. Ofta uppkommer den här känslan i anslutning till någon storslagen händelse som inträffat i mitt liv. Det kan vara i positiv men också i negativ bemärkelse. Men det här faller liksom alltid på eget grepp för jag kan inte instämma och sympatisera med många av de kristna värderingarna.

Jag tror (läs VILL tro) på någon slags Gud. En högre makt som det så populärt heter som vi alla kan vända oss till och förlita oss till när livet skaver i själatrakten. Men när man t ex tittar lite försiktigt på kyrkans sätt att se på sexualitet och äktenskap så ryggar jag tillbaka för den är både grumlig, förlega och inkonsekvent. Jag anser att den är full av dubbelmoral och nymoralism som bara skapar förvirring i vårt hårt exploaterade "sexsamhälle". Den kristna sexualetiken vill att sex ska höra hemma inom äktenskapets ram. Det köper inte riktigt jag. Att man inte rent kroppsligt ska lära känna varandra förrän man gift sig. För mig är det den största dubbelmoralen av alla. Om man ska lova livslång kärlek "inför Gud och denna församling" måste det väl ändå vara var man och kvinnas ansvar att verkligen känna in sin kommande partner på ALLA plan innan ett så viktigt beslut fattas och löfte ges. Eller...


Jag tror att den kristna sexualetiken och äktenskapssynen måste förändras för att möta tilltro från människan av idag. Jag tror att den måste ha en grundsyn som står i samklang med vårt övriga samhälle. Annars blir det bara en sto paradox. Sexualiteten är ju självklart en nytta och förutsättning för vår fortplantning och fortsatta överlevnad på den här planeten. Men jag anser att sexualiteten har ett värde i sig så som en källa till kärlek, glädje, kreativitet, livskraft och framför allt lust och kommunikation med den egna kroppen och med sin partner.

Sex är fantastiskt, kul, spännande, stimulerande och ett enastående sätt att lära känna en annan människa. Så den dagen man förändrar och förnyar synen på sex och äktenskap inom kyrkan kan jag kanske sympatisera och bli lite mer än lagomt mellanmjölkskristen. Kanske, kanske inte. Kanske är jag bara fascinerad av religionen som sådan och egentligen mer hemmahörande inom buddhismen än kristendomen, Spelar ju egentligen ingen roll så länge jag behåller tron på mig själv, livet, människan och kärleken däremellan

Var rädd om er och släpp taget och kontrollen och ge er hän till varandra. Livet är NU och...nu ;-)