söndag 21 augusti 2011

Jag reser mig upp på nio och ställer in skärpan

Söndag morgon och jag har tagit sovmorgon. Det händer mycket sällan nästintill aldrig eftersom jag ÄLSKAR tidigar mornar som doftar daggvåt gräs, morgondimma, försiktighet och stillhet. Men idag behövde min lilla (eller ja...lilla och lilla) kropp och jag vila. Det har varit tumultartat i mitt liv på senaste tiden och jag har inte riktigt hittat mig själv i villervallan. Jag har itne känt igen mig och mina agerande såsom jag brukar och kanske har det sin egentliga betydelse när man tittar bakåt med facit i hand. Jag kommer självklart att ha lärt mig mer än jag anar. Det är ju så livet fungerar och jag älskar det.

Kanske mest av mig själv ändå. En varm mental kram



Det är ju så att allt som händer oss och alla våra ageranden utåt är en direkt avspegling av det som sker inuti oss. Allting jag möter i min fysiska värld, återspeglar mitt inre tillstånd helt enkelt, det är ett kvitto på den sanning jag lever i huvudet. Om man älskar livet i allmänhet, och sig själv i synnerhet, FÖRST så förändras det fysiska till att matcha. Japp så är det, whether we want to or not. Det här är enligt attraktionslagen och jag har testat, forskat och provat den tillräckligt för att veta att den fungerar. Alltid. Eftersom jag är fullkomligt mänsklig och felbar glömmer jag dock detta ibland när trycket är för stort och det är nog vad som skett ett tag nu.

Så jag reser mig upp på nio och drar i bromsen och ändrar fokus. För att få den vardag, det liv och omgivning jag själv vill ha måste jag fokusera på mig, mina tankar och på vad jag skickar ut - inte på min omgivning och försöka ändra den och skicka in. Tokfel och fullständigt motstridigt attraktionslagen och min egen fundamentala lycka.

Ingen handling jag utför utifrån ett offertänkande eller dåligt humör (depression, missmod, ilska…) ger resultat. Jag har nämligen inte alls tillgång till några goda impulser, idéer eller energier då. Det enda som händer är att jag gör mentalt motstånd till min egen verbala övertalning om att jag borde göra något för att må så som jag själv önskar och vill. Jag blockerar alltså det positiva flödet att cirkulera i mina mentala omloppsbanor. Enkel ekvation om man väl ser det från rätt håll. Ellerhur?


Att måla är att kommunicera med mig själv i en ordlös dialog som sedan
förs vidare till en ny dialog med betraktaren. Fascination uppstår när den dialogen
är en helt annan än den jag själv hade under skapandeprocessen. Tolkning är ju fri
och konst skapar länka mellan människor. Coolt om man frågar mig


Så nu kommer jag att plocka upp "mig" igen. Där jag lämnade mig för att antal månader sedan. Dags att göra det som jag vet att jag behöver. Meditera, måla, skriva, läsa, andas på djupet, umgås med mina fina barn, kramas, och lyssna på stillhetens magiska melodi som uppstår vid långa havs- och skogspromenader, besöka galet intressanta utställningar och lyssna på musik som fyller själen med liv. Jag förlåter mig själv för att jag lämnat allt jag tror på för en liten stund, ruskar av mig och går vidare med ett öppet hjärta . Jag förlåter mig själv för att jag tappade fotfästet en stund och jag väljer nu att le. Le mot mig själv, mot livet och allt det himmelskt vackra som finns där inuti.

För ni vet väl THE MOST BEAUTIFUL CURVE ON A WOMANS BODY IS THE SMILE

5 kommentarer:

  1. Härligt att vara på banan igen....själv är jag nog och sladdar lite här och där :) Och VAD är det för underbart du målar på bilden??? Du visar väl oss sen? *kram*

    SvaraRadera
  2. Kärlek till dig fina du. Kan inte säga att jag vet hur du känner eftersom jag är jag och du är du men jag vet hur jag mår när jag tappat bort mig själv och det som är viktigt för mig och som jag mår bra av att göra... men ibland kör man i diket och då kan man ju välja om man vill sitta kvar där eller om det är dags att kliva upp på vägen igen eller hitta en ny väg.

    Varmaste kramen till just dig
    Liv

    SvaraRadera
  3. Tänk att du är så klok! jag håller med i varje ord! KRAM!

    SvaraRadera
  4. Tack för påminnelsen. Ibland glömmer vi bara bort och går upp i känslor som vi inte behöver fokusera på. En stor kram till dig.

    SvaraRadera