Ibland glömmer jag vad som är viktigt och jag går vilse i vardagen. Kanske beror det på att den attackerar mig så oväntat ibland. Vardagen alltså. Vardagen och det accelererande tempot.Det är då jag försöker fånga närvaron. Vinden. Fragmenten av allt vackert. Förnimmelserna. Det finns ju egentligen ingen anledning att stressa. Allt sker när det ska ske. Ett pressat sinne fullt av tankar skapar definitivt ingen konst. Livet är ett storverk. Ett slags ständigt pågående, växande, och formbart konstverk.Här och nu.
Jag trycker på pausknappen och gör vad själen behöver en stund, inte vad sinnet tror sig behöva av rädsla för en potentiell framtid. Jag försöker göra vad som behövs, men försöker låta det ske mer av sig självt. Allt är i sin ordning, om man bara låter livet flöda och ha sin naturliga gång . Närvaron finns där. Hela tiden. Om man bara stannar upp i den. Här och nu.
Kram och massor av lyckoglitter på Er i vårsolens underbara glans
Låter med andra ord som att du tar väl hand om dig....underbart. Du vet att jag är rädd om dig va?!
SvaraRaderaP o k
Närvaron finns alltid där om man bara uppmärksammar den och det gjorde du just. Kramar
SvaraRaderaVad härligt att du är mänsklig och också tappar fotfästet ibland.
SvaraRaderaKram!
ja du att trycka på paus knappen är så viktigt. I NUE#T finns livet
SvaraRaderaKram
Idag fick jag värsta stresskänslan. Massor att göra hela tiden och stökstökstök. Bra att läsa här och ta ett djupt andetag och ta en sak i sänder...
SvaraRadera