Mänsklighet

Så har jag då varit på vift igen. Kanske därför det uppdaterats på tok för dåligt här på bloggen. Jag är ju ganska ofta i rörelse och jag trivs enormt att resa omkring i vårt avlånga land och träffa nya härliga människor. Jag älskar MÖTEN och jag växer som individ i varje enskilt möte. Jag har varit i Göteborg och arbetat på Akademi Coachstjärnan igen. Jag älskar rollen som assisterande coach, lärare och inspiratör. Jag växer av liv i rörelse och det ger en skön balans till den sinnesro och stillhet som jag också så ofta behöver i min vardag

Tänkte bara göra en liten reflektion på en kommentar som jag fick i ett tidigare inlägg. Det var någon som tyckte att det var skönt att läsa att jag också tappar fotfästet ibland och är mänsklig.

Wow allesamman...Jag är väldigt mänsklig i det hänseendet. Jag tappar ofta fotfästet. Det är därför jag har det yrke som jag har. Jag har saker i min ryggsäck som gör att jag VET hur det känns att falla rakt igenom, att inte ha en bra självbild, att vara vilsen, att vara enormt otålig och själsligt rastlös. Knäna har slagits blå och pannan stångats blodig emellanåt. Livet ser ju liksom ut så för oss alla emellanåt. Så även för mig :) Det har funnits stunder då endast huden hållt mig samman från att falla sönder totalt. Skillnaden idag är inte att jag inte faller. Gud ska vet att jag faller handlöst och pladask ibland. Jag är en passionerad person och ibland nästintill en emotionell berg och dalbana och kommer nog så förbli.

Skillnaden idag är att jag har verktygen att ta mig upp igen. Jag har perspektiven som gör att jag förhåller mig på ett nytt sätt till mig själv och till livet i stort och inte minst till andra människor jag möter på livsvägen. Jag har en mycket bättre självbild som inte är så skev i förhållande till den verklighet jag lever i.

Så mänsklig - ja det är jag absolut :):)