tisdag 18 maj 2010

Åh alla kära systrar...


Ibland blir man varse om att det råder en frustrerande och otroligt omfattande åldersnoja i vårt land. Så onödigt dumt! Vi eftersträvar ideal som är både bakåtsträvande och nästintill omöjliga att uppnå. Vi ska se yngre ut än vi är, vi ska vara släta i hyn, smala men ändå kurviga osv osv. En underbar kollega till mig sa en gång när vi talade om kroppsfixering - Men hallå, det är ju bara kroppen...! Jag älskar den tanken och förhållningssättet


Jag kan tycka att det är högst viktigt att försöka hitta det romantiska i den ålder man befinner sig i. Känna stolthet för den man är med allt vad det innebär och vara ett moget, självständigt och inspirerande föredöme för våra ungdomar. Att vara ett ideal som gör att de ser fram emot att bli äldre, medelålders och t o m gamla en vacker dag. Att de ser fram emot att få valuta och ta ut svängarna HELA livet och inte bara i den romantiserade ungdomen.


Så vad är egentligen poängen med att eftersträva det här ungdomliga idealet? Var tar det här oss om man ska se det från ett feministiskt självständighetsperspektiv ? Nu är jag förvisso ingen rödstrumpa direkt men att eftersträva den lena orynkade hyn, trådsmala kroppen, fasta jättebysten och perfekta utseendet gräver både hål i plånboken och skapar ångest i förhållandet till oss själva och våra kroppar.


So hey alla härliga kvinnor i vårt avlånga land - Släpp taget, njut mera, bejaka Er själva, älska era kilon, ta en bakelse till och ta en extra promenad i vår vackra natur istället, se rynkorna som karaktär och våga se det vackra i personligheten som växer fram med åren. Släpp fram själen och låt livet blomma precis där du är. Var den förebild du själv alltid velat ha och dansa i ögonblicket - här och nu

8 kommentarer:

  1. Hon är i alla fall smal, den lilla tanten...;-) Älskar den bilden!!!

    Måste tyvärr erkänna att jag för tillfället nog befinner mig i nån slags ålderskris (usch vad patetiskt det låter!)
    Visst har du RÄTT! Mitt förnuft håller fullständigt med dig. Känslorna är det lite värre med...

    SvaraRadera
  2. Mycket klokt!
    Det är ett förfärligt tjatande om yta och den bild vi vill visa utåt och förfärande lite prat om att utveckla själ och hjärta för att bli en god människa nuförtiden!
    Inte underligt att man får nojor och glömmer bort att bejaka sitt eget härliga Jag!

    Kram på dig, du kloka kvinna! :)

    SvaraRadera
  3. Va härligt...Så sant Så sant. Vore helt underbart om fler kunde tänka så du. Å va gör man inte för att få en härlig bakelse emellanåt på ett mysigt fik eller rent av ute i Guds härlig natur....mumma de du. Puss puss

    SvaraRadera
  4. Det är sanningens ord, men inte alltid det lättaste.
    Den vackraste skönheten kommer inifrån en människa som trivs med sig själv och jag tror att lättaste vägen att nå dit är att njuta av nuet! Stannar man upp och ser skönheten i världen och våra medmänniskor så har man inte heller tid till andra fixeringar.

    Kram Du kloka!

    SvaraRadera
  5. Att dansa i ögonblicket är det absolut bästa som finns. Fina och kloka ord som alltid. Underbart. KRAM

    SvaraRadera
  6. Så sant så sant...varmaste kramar

    SvaraRadera
  7. Vilket härligt inlägg! Du har såååå rätt!

    Kramar

    SvaraRadera
  8. Så där spänstig önskar jag att jag var! Instämmer helt. Har ett liknande inlägg om utseendefixeringen:

    http://www.blogger.com/post-edit.g?blogID=2715944588674154484&postID=1745435474070641612

    SvaraRadera

INSPIRATIONSHELG

Tillhör du också en av oss som levt upp till andras förväntningar gång på gång. Trots att det ibland inte alls legat i linje med Din...