Jag är både trasig, fransig och skev - precis som du

En av mina tegelstensmålningar som jag gjorde när jag kände mig exakt så här
"Ständig livskris men rätt skön ändå"

Att leva modigt och våga vara tacksam även när livet kärvar är inte helt lätt. Men möjligt. Att hitta tacksamheten i allt gott vi har även om allt inte är så som vi önskar. Att hitta förmågan att fokusera på det goda trots att det också finns motgång i livet är att omfamna livet som det är. Att alltid göra vad man kan  för att försöka leta efter rätt istället för att leta fel. Det finns ju ett gammalt talesätt som säger "sök fel och du skall finna" Och så är det faktiskt. Det vi väljer att aktivt fokusera på omsätts ännu mer för oss. Och det tunga får ett större omfång i vårt liv om det är det vi fokuserar på. Ja jag vet det är inte lätt men vi kan hjälpas åt och hjälpa varandra.

Det är ju faktiskt så att våra liv kommer aldrig att vara perfekta eller felfria. Inte vi heller. Vi har alla våra sorger och smärtor att bära. Det är ett pris vi betalar för att leva. Men som vi lever våra liv här i västvärlden så lever vi tämligen separerade ifrån varandra. Och på avstånd uppstår ofta en illusion om att alla andra har det bara bra. Så är det inte. Tomas Sjödin skrev så klokt en gång "Om alla bar sina problem i genomskinliga plastkassar skulle ingen vilja byta."  Alla har sin beskärda del. De mesta finns i de flestas liv. Men vi har blivit experter på att dölja det bara. Alla nutida samhällsfenomen som Facebook, bloggar,  Instagram osv har gjort att vi målar upp perfektbilder både av oss själva, våra liv, vår hälsa och våra hem. Som om vi inte skulle duga om vår fransighet, trasighet och skevhet skulle blottas. Det är lite synd tycker jag. För vi har alla vår egen trasighet. Och det är min fulla övertygelse att vi skulle få kraft om vi kände att vi inte är ensamma med våra bördor och tillkortakommanden. Vi skulle liksom kunna bära tillsammans istället. 

Jag tror mycket handlar om att hjälpa sig själv att känna meningsfullhet i livet så som livet är TROTS att allt inte är perfekt eller ens bra. Att inse att livet är en gåva med både tuggmotstånd och motvind emellanåt. Om vi lyckas att ta emot livet så som livet är och möta det med tacksamhet tror jag att vi skapar förutsättningar för ett lyckligare liv. Nu är ju lycka ett tämligen kontroversiellt ord som är både vitt och brett och väldigt beroende på vems perspektiv man intar. Lycka för mig behöver ju inte alls betyda lycka för dig. För mig handlar lycka om att inte vilja vara någon annanstans än exakt där jag är - här och nu. Förmågan till närvaro i det nu som livet just nu inrymmer. Nuet är ju allt vi äger trots allt. Och om vi gör motstånd mot nuet gör vi ju följaktligen motstånd mot själva livet. 

Ett kort ur min konstkortskollektion
"Ibland behöver vi flyghjälp och låta vingarna vila"

Undrar vad jag vill säga med detta inlägg. Jag tror jag försöker mig på att säga att just nu är livet både ljus och mörker för alla och en var. Så också för mig. Ska vi ta och försöka att känna tacksamhet, kärlek och meningsfullhet ändå. (eller kanske t o m just därför) Om du väntar på att livet ska bli "bra" och värt att älskas först när allt är perfekt - sorry då får du vänta förgäves för kostnaden för resan som vi kallar "livet" är läror i form av problem, smärtor och mörker. Men i gengäld får vi uppleva skönheten i solens uppgång, våren utanför fönstret, glittret i ett barns ögon, värmen från en väns omtanke och tryggheten i att leva i ett land i fred och mycket mycket mer

Puss love and understanding - nu lever vi på med hjärtat på vid gavel - kom igen