måndag 3 augusti 2015

Den där sommaren som levererar


Den här sommaren har hittills varit lätt att tycka om på flera sätt
Den har bjudit mig på mer än jag någonsin kunnat begära
Jag har förvisso jobbat nästan hela juli men det har inte gjort något
Jag har njutit sommar och skapat små öar av njutning ändå.
Allt blir vad vi gör det till är förvisso en klyscha. Men det finns en anledning till att den är just en utsliten fras som använts så många gånger. 


Jag har umgåtts med mina nära och kära. De är ovärderliga för mig.
Att vara med mina barn är alltid "top of the tops". De är så jäkla kloka de där människoungarna
De är otroligt olika alla tre. Det ser jag förvisso som ett bra betyg eftersom vi bevisligen låtit dom formats till dom tänkande  individer dom är och inte tryckt ner dom i en förutbestämd mall.



Jag är så rädd om min dyrbara relation till dessa vackra människor som bott i mitt inre moderskapsrum. Och jag förvandlas till en stark rytande björnhona varje gång något hotar dom på ett eller annat sätt. 


 Den här sommaren har också blommat något alldeles överdådigt och generöst. Som ett koloristiskt inferno som utspelar sig mitt framför ögonen. Och jag bara kastar mig raklång ut i njutning. Det är nästan som en kärleksakt att insupa doft och skönhet och stänga världen utanför när jag hamnar i en rosenbuske eller en ljuvlig kaprifol. Jävlar vilket bra humör gud måste ha varit på när han slängde ihop det där med blomsterfägring
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. En väldoftande vacker ros är naturens eget sätt att säga jag älskar dig


Men jag har också spenderat ensamstunder med hon som är jag
Eftersom jag har en enorm integritet och skriande behov av att vara själv och göra saker med bara mig så  får jag se till att tillgodose även detta.



Ensamfikat på caféer, vandrat i skogen, målat, läst i timtals på stadsbiblioteket och vandrat längs havet och lyssnat på vågor och samlat strandfynd. Det finns en drift i mig som behöver ensamheten. Jag tror att det är för att särskilja de yttre distraktioner från omgivningen och den egna subtila rösten.

  

Och jag har suttit under ett träd intill en näckrosdamm och lyssnat på fåglarnas samtal och läst dikter av Eeva Kilpi. Denna ljuvliga finska framlidna poetissa som skrev rakt, okomplicerat och otroligt innerligt. Jag behöver poesin för att inte gå vilse i konventioner, samhällsnormer och annat själsdödande trams som förminskar min identitet. Det är så lätt att tappa bort vad som är viktigt på riktigt om vi inte bemannar gränsposteringen till vårt själs rum och längtan.


Ja hittills har den här sommaren verkligen levererat
Och nu ser jag fram emot resten. En hel sensommarmånad med samma intensitet och njutning. 
Augusti kom låt oss älska varandra både hejdlöst och villkorslöst - allt är nu



5 kommentarer:

  1. Den där ensamheten är fin. Den självvalda som låter en njuta av att känna sig själv. Och ta till vara på innerligheten.
    Det är som en gåva till sig själv.

    Fint att läsa om din sommar.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja den självvalda ensamheten är så viktig..iaf för mig. Jag har inte alltid förstått det men idag prioriterar jag det
      Tack för dina avtryck och kram på dig <3

      Radera
  2. Det låter som en fin sommar.. det låter som om du har tagit hand om dig. Det är fint och att du skapar rum och öar för det som är du, det du behöver och de som bor i ditt hjärta. Det där med rosen bara älskar jag.. kommer tänka på det när jag möter rosors blick.. de är fantastiska.
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag har verkligen varit närvarande alldeles extra mycket den här sommaren känns det som. Älskar´t
      Och ja som du förstår så har jag en fablaisse för just rosor. Så otroligt älskvärda
      Kram på dig Karolina och jag hoppas du också har en fin sommar

      Radera