Dagar ur ett liv
Jazziga toner, poesi, målande vid mitt gamla slitna staffli och nyplockade krokusar i farmors gamla glas. Evighetslånga hundpromenader i vänliga rödskimrande solnedgångar.
Jag njuter vår och samlar ljus
Och så försöker jag agera kontorsråtta emellanåt också
Jag tycker om kontrasterna. Livet är snällt om vi vill se det så
Livet är nu...och nu..det är inget som står i farstun och väntar till vi har tid att ta itu med det. Det är inte heller något vi kan köpa för pengar. Ask me jag har försökt. Så älskade vackra människor spring inte benen av er för att tjäna stålar ni aldrig hinner njuta av. Vänd på steken. Hinn njuta och låt stålar bli sekundära och något som bara behövs i lagom dos för att överleva. Vi har det bättre än vi vet. Och egentligen vet vi mer än vi tror.
Jag blir lite smått frustrerad när vi arma människor inte tar hand om oss själva, livet och stunden.
Den frustrationen mynnade ut i ännu en poetisk liten ordkomposition
I sprickorna uppstår själva livet
där låg vi nakna under himlatakets evighet
som om ingenting hade hänt
räknade varandras rytmiska andetag
till tonerna av ömsesidig respektlöshet och gammal vana
du pratade om dödens oförtjänta högtidlighet
och jag om livets oändlighet som ingen ännu förstått
förmodligen bara ännu ett halvtaskigt försök
att befästa existensiella markörer
ett sätt att finna något vackert att hålla sig i
när vardagen smakar alldeles för beskt för att vara sann
men där ...
exakt där någonstans i de krackelerade sprickorna
mellan morgontidning, makaroner och husfridsknull
pågår själva livet skoningslöst och fort
som om vi hade tid just nu
/Emma
Vilka underbara dagar och bilder. Lyckomarkörer var ett riktigt vackert ord. Vad glad jag blev för din kommentar hos mig.. Om du vill så är det bara en ära om du vill måla av någon av bilderna, de är dina att göra vad du vill med när du har lust :)
SvaraRaderaKramar i massor
Tack från hjärtat rara du...du är fin helt enkelt Liv...Japp så är det
Radera