söndag 21 december 2014

Om du vaknade imorgon och alla dina saker tagits ifrån dig - vem är du då



Ja så närmar vi oss då julen. Igen. Som så många gånger förr. För min egen del blir det den 46:e. Det är fint att få vara med och ta del av hur allt går. Att få chans efter chans att ta vara på det här vi kallar livet. 
Vad är större, frågar jag mig ofta

När julen kommer uppstår ofta tankar på materiella gåvor och presenter i överflöd i vår del av världen. Och jag förnekar inte att jag har mängder av klappar ståendes i påsar i hallen även jag. (fast det skulle köpas och konsumeras mindre i år...igen...hm) Det här föder tankar i mig på huruvida vi ÄR våra materiella framgångar eller ej. Om du vaknade imorgon och alla dina materiella tillgångar du tillförskaffat dig genom allehanda framgång hade tagits ifrån dig och det enda som kvarstod var du. Ja då skulle du ändå stå där som den fantastiska kulmen på allt du någonsin lärt dig på vägen genom livet. Allt du erfarit, lärt dig, älskat, sörjt, gråtit över, skrattat med, omfamnat, skjutit ifrån dig och tagit del av ÄR du. Det kan ingen någonsin ta ifrån dig. 

Det materiella är kosmetika och för all del kul för stunden. Vi behöver viss materiell standard för att kunna leva ett drägligt liv förstås. Men frågan är om vi behöver all den materiella uppsjö och evinnerliga konsumtion vi oavbrutet expanderar. Jag tror det är en bedövning av olika slag. En flykt och en tro om att vi ska skapa en identitet utifrån prylstatus. Men vem är vi mitt i alla prylhögar om inte den själsliga och mentala statusen är tillfreds inom oss?



Och om du vaknade imorgon och den du älskar har lämnat dig. Ja då har du förlorat en person som du låtit kärleken i dig aktiverats inför. Dina lustars sköna samspelare och din själs samtalare har tagits bort från ditt synfält, absolut.  Men kärleken, alltså den rena sanna kärleken som föds inuti dig den har du fortfarande kvar. Den kan ingen någonsin ta ifrån dig. Även när du hade din vän i din fysiska närhet så bodde ändå själva kärleken inuti dig. När du älskar högt, villkorslöst och passionerat så har du öppnat en kanal och släppt fram den rena kärleken som sedan i sin tur känner igen sig i en annan person och ett fantastiskt dynamiskt samspel aktiveras mellan två människor. Men kom för all del ihåg att själva kärleken som du känner är inte avhängig en annan person - den bor och frodas i dig. Ju mer du tillåter dig att vara DIG och älskar dig själv desto mer kan du också älska någon annan ur samma källa. Det är aldrig olika källor som kärlek uppstår. Det är därför så otroligt viktigt att veta sitt eget högst fantastiska värde för att kunna se det samma i andra. 

Kan inte låta bli att citera den fantastiska poeten Jaques Werup apropå att allt vi upplevt har vi för alltid kvar:

"Jag har varit med om dig jag kan aldrig förlora dig"


Så kära vackra medmänniskor stanna upp en stund och känn hur enormt rik du redan är där du står just nu. Utan prylar och materiell "kosmetika". Känn hur du är kärlek hela jäkla du. Och känn hur du just nu är kulmen av all fantastisk lärdom du hittills fått äran att ta del av. Wow...det är stort. Ja det är sannerligen större än alla prylar i världen

Love to you



4 kommentarer:

  1. Tack för de orden! Kärlek och julefrid du finns i mitt hjärta! Kram

    SvaraRadera
  2. Jag saknar så mitt livs stora kärlek. En sorg att bära. En kammare för alltid bebodd.

    SvaraRadera
  3. Så vackert skrivet, för vi är ju allt det där även utan våra prylar.. de vi är i vår essens och som personer. Man kan vara generös utan att för den skull ha något materiellt att dela med sig av. Det finns så mycket generositet som handlar om medmänsklighet, handlingar och vänliga ord eller kunskaper.

    När det gäller kärleken håller jag med dig men inte fullt ut, för smärtan när det inte blir som man vill eller när någon lämnar jordelivet kan finnas där parallellt med kärleken. Men för mig har jag ännu inte funnit den graden av kärlek att det inte gör ont när den jag tycker om lämnar mig. Eller att trots mycket kärlek inom mig så finns ingen mottagare för den kärlek som man ger till någon man delar livet med. Den finns i överflöd till mina vänner, personer jag möter och de barn som finns omkring mig och till mig själv men det finns delar av den jag skulle vilja dela men där den platsen ekar tom och det gör ont i mig ibland.. om jag ska vara ärlig och det ska man. Så jag håller med om att det är i oss kärleken bor men jag har även en känsla av att ibland är den hemlös och det är inte helt okomplicerat. Inte heller att det barn jag burit i min dröm inte finns här hos mig, men det är också livet.. att acceptera det som blev precis som man tänkt men det som inte heller blev det. Jag är glad över alla mina erfarenheter och vad livet lärt mig. Jag älskar livet men jag ritar om kartan mot nya drömmar då de gamla gått i stå trots att jag använt attraktionslagen på alla plan jag kan..
    Varmaste kramen från Liv

    SvaraRadera
  4. Intressant inlägg och intressant fråga i rubriken! Jag tycker om att ha det vackert runt mig men jag tror att det mesta av det jag har ändå är rätt utbytbart. Ja det är klart det skulle bli konstigt att förlora ALLT på en gång, men ändå.... Det är ändå bara SAKER... Mår rätt gott när jag är utan dem, t.ex. på resande fot. Det är befriande. En insikt som fått mig att minska antalet saker i min vardag....

    SvaraRadera