Ge av det vi alla egentligen vill ha nämligen T I D

All denna julångest som bubblar överallt omkring oss

Den känns lite onödig måste jag tillstå. Det ska handlas, bakas, kokas, syltas, saftas, skickas och göras. Och framför allt så ska vi ge bort mer än våra plånböcker har råd med till människor som har allt för att sedan kunna säga att vi har köpt. Alltså vi står med vånda och ångest över att vi inte vet vad vi ska köpa till någon som redan har allt. Ja det saknar all rimligt förstånd om ni frågar mig. Jag är inte bättre än någon annan för jag gör det jag också. Dock köper vi bara till de allra närmaste numera

Dock vägrar jag slita ut mig för att kunna möta en jul i frid. No way. Jag gör det jag hinner och släpper taget om resten. Det var faktiskt länge sedan jag släppte julångesten. Det finaste vi kan ge varandra är ändå T I D och ren skär kärlek. Ändå är det förstnämnda något vi uttrycker att vi ständigt lider brist på. Men ingen lider brist på tid som har livet i sin hand. Vi har 24 timmar demokratiskt fördelade timmar per person och dygn. Sedan hur vi väljer att disponera dessa - ja det är upp till var och en. Ge bort lite egen-tid till småbarnsföräldrar genom att ge bort barnvakt. Ge tid till barnen genom att ni gemensamt gör saker som DE vill att ni ska göra utan att ens tänka på klockan. Ge tid till farmor på ålderdomshemmet för ingen blir så glad som hon för en bit av din tid då hon känner sig sedd och uppskattad med lite fika och närvarotid. 

Ge av det alla egentligen allra helst vill ha. Pengar är förnybar energi men tiden är dyrbar och kommer inte tillbaka. Strunta i om allt är hembakt eller perfektstädat. Hinn det du hinner och ge varandra T I D. Då kommer julefriden som en ren konsekvens - jag lovar. Tänd ljus, promenera, lyssna på fin musik, prata med varandra, gå på julottan, njut av att finnas och finns nära de du håller nära. Kanske är det dig själv du ska ta hand om allra mest denna jul. En vän sa till mig en gång att hon skulle vilja vara alldeles ensam på julen, men det kan man ju inte. Nähä varför kan man inte det. Man kan allt man vill och livet är till för att skapas så som man själv vill.

Så skippa stressen och njut av det du mår bra av. Och för guds skull köp inte mer än ni behöver.

Bjuder er på en dikt jag skrev för några år sedan apropå det här med "julefrid"

Bara suddiga reflektioner när julen bjuder upp till hysteri och skeva snedvridna världsbilder inte kan låta bli mig

En gnistrande påminnelse om livets förgänglighet(eller en blek världförbättrares bekännelser)

Hej hopp nu är det så förbannat mycket jul igen och ensamheten är den envetne gästen när vi lämnat den gamle till vår tids praktisk förvaring. De darrande, slitna händerna flätar sig till ännu en bön. Sångerna har tystnat och slutet blev inte som hon trodde. Gråten är tyst nu och den skoningslösa tiden äter sig mätt urholkar den vackra visheten som ingen längre vill se.  Men va fan det är ju jul. Le nu Agda. Le nu

Yerevan har sina avglömda historier nerkörda i halsen och folket ropar på hjälp, på mig och på en framtid att sluta blöda i. Vår värld har ångest på ålderns höst men vi konsumerar oss fria till tonerna av en jävligt white christmas. Kan man glömma. Årets julklapp

Kanske är inget så fattigt som ett förlåt utan mening eller ett inget utan förlåt. Jag strävar fortfarande efter att vara hon som är jag när natten blänger mig till en avslagen fruktan och invanda cirklar. Det saknas en nerv i det här spelet och även jag är dess urlakade deltagare

Tysta, blekgröna väntsalar utan mening är "hemma" för den kärlekslösa pojken utan ord. Han som bar för många diagnoser i sin ensamma famn. Vem fångade hans återhållna smärta som stelnat under pokerfejsets stumma mask. Bedårande vita kreationer varmed allt motstånd ska övervinnas och medicineras. Vackra sköra glaspojke du är en sjukdom inte en själ. Ta en lussebulle vetja 

Morgonen kastar långa skuggor över våra ensamma minnen och kärlekslösa dagar. Månen ger akt på nyanserna och ber en bön om en nyare morgondag. En fullständig metamorfos där de allra sista varven i det här surrealistiska racerloppet lider mot sitt definitiva slut och en tro på en ny början. Tillsammans ta mig fan 

Det är jul hos mig. Jag andas inåt och vinterhimlens rosa konturer har smekt upp mig i brygga igen. Han är den enda som klarar av mig och mina märkliga begär. Kanske är det bäst så. Kravlöst, himmelskt och lagomextas i midvintertid

God Jul