Att befinna sig i stunden. I nuet och i den direkta existensen är som att ta livet i hand och släppa taget om självkontrollen. Att ta sig tiden att se och känna hur naturen byter kläder, hur dofterna påverkar våra sinnen och hur djuren kan lära oss att leva i det exakta nuet. Tyvärr är denna ett-med-naturen-och-stunden-tiden en bristvara idag. Ja jag tror t o m att nutidsmänniskans största brist är tid. Hur det nu kan vara det eftersom dygnet består av exakt 24 timmar nu precis som förr i tiden.
Det är en gåta hur vi intelligenta människor kan gå på myten om att tiden är en bristvara. Det är ju något vi själva skapar. Ekorrhjulet har ingen motor. Det snurrar enbart på grund av att vi springer i det. Det är ju vi själva som håller det snurrande. Brådska är inte något som händer oss - det är något vi skapar.
Den största anledningen till förtidspension är t ex på ett eller annat sätt en kontenta av utmattning och utbrändhet. 30 000 svenskar springer in i väggen varje år och en milj trivs inte på sina arbeten.
Jag tror t o m att vi är så fartblinda att vi inte själva ser vad som sker. Den materiella välfärden ställer sig bredbent i vägen och skymmer sikten för livets egentligen mening.
Vi har blivit ilurade att fulla kalendrar är något "fint". Det är lite status i att vara upptagen och vara en aning stressad. Vi blir bortjagade från vårt eget inre för att kunna ligga i framkant och vara framgångsrika och lyckade. Så tror många av oss också att lyckad är det samma som lycklig. Men däremellan kan det självklart vila oceaner.
Jag tror att i det här racet som alla springer i finns det ingen som vinner. Bara förlorare. Vi behöver hitta hem i oss själva. Ge oss tiden att vara. BARA vara. Befinna oss i stillhet för att ge den inre rösten en chans att få komma till tals. Just nu överröstas den ständigt av yttre distraktion.
Jag ser direkt om jag möter en människa som är "hemma" och i kontakt med sig själv på en sunt och sant sätt. Man ser det i deras sätt att lyssna, närvara, bemöta, andas och le. De är HÄR - inte DÄR. De har inte övergett sig själv vilket gör att de heller inte dömer den de möter. De ger sina medmänniskor en frihet att vara den de är. De har en förmåga att få andra att våga vara sig själva utan konstruktioner och anpassade uppförandekoder. Och framför allt de har sällan behov av att ständigt bevisa något.
Det är det finaste jag vet med människor som brinner i sitt eget själsliga ljus.
Jag har mött många människor som säger sig vara i kontakt med sig själv och sin själ medan hela deras existens säger något helt annat. De har skapat sig ett slags varumärke där de visar upp ett skyltfönster som faktiskt inte alls stämmer överens med deras framtoning, energi och nakna personlighet. De blir lätt lite pretto. Och de bevisar och bevisar och bevisar något som de inte har tillgång till eftersom deras strävan att vara bra, bättre och bäst har ställt sig i vägen för deras egen vackra personlighet. För vackra är vi allihop. Exakt alla. Om vi bara vågar vara den vi är och inte överger oss själva för att anpassa oss till det samhälleliga spelet om och om igen.
Så ge dig själv ett självvärde, tid, kärlek, omtanke och plats där inom. Då har du större chans att komma närmre och närmre den som verkligen är DU. Världen behöver dig så som du är och inte en dussinkopia av en samhällsstereotyp som kan kalla sig lyckad.
Utmana dig själv att ha en kalender med andningshål och tidrymd att utvecklas i takt med din egen livsrytm. Ta livet i hand och bege dig inte bort från nuet. Det är trots allt den enda platsen du kan kan skapa liv på.
Kärlek
//Emma
